Minuskul 391
| Nya testamentets manuskript | |
| Text | Evangelier |
|---|---|
| Datum | 1055 |
| Manus | grekisk |
| Nu på | Vatikanens bibliotek |
| Storlek | 29,1 cm gånger 23,2 cm |
| Typ | Bysantinsk texttyp |
| Kategori | ingen |
| Notera | marginalia |
Minuscule 391 (i Gregory-Aland- numreringen), A 128 ( Soden ), är ett grekiskt minuscule manuskript av Nya testamentet , på pergament. Texten representerar den bysantinska texttraditionen. Den dateras av en kolofon till år 1055. Den har marginalia .
Beskrivning
Codexen innehåller texten till de fyra evangelierna på 232 pergamentblad (29,1 cm gånger 23,2 cm) med luckor (Matt 1:1-8; Luk 1). Det är skrivet i en kolumn per sida, i 21 rader per sida.
Texten är uppdelad enligt κεφαλαια ( kapitel ), vars nummer anges i marginalen, och deras τιτλοι ( titlar på kapitel ) överst på sidorna. Det finns också en uppdelning enligt de ammonianska sektionerna , med hänvisningar till de eusebiska kanonerna (skrivna nedanför Ammonianska sektionsnumren).
Den innehåller Epistula ad Carpianum , Prolegomena, listor över κεφαλαια ( innehållsförteckningar ) före varje evangelium och en kommentar.
Text
Den grekiska texten i kodexen är en representant för den bysantinska texttypen . Kurt Aland placerade den inte i någon kategori .
Enligt Claremont-profilmetoden representerar den textfamiljen Π a i vissa delar (Lukas 1; 10) och familjen K x i Lukas 20. Den tillhör klustret 178 .
Den ursprungliga kodexen innehöll inte Pericope Adulterae (Joh 7:53-8:11). Den tillkom på 1400-talet.
Historia
Manuskriptet är daterat av en kolofon till år 1055. Det gavs till påven Benedictus XIII (1724–1730) av Abbachum Audriani, en abbot av Athos .
Manuskriptet lades till listan över Nya testamentets manuskript av Scholz (1794–1852). Det undersöktes och beskrevs av Giuseppe Cozza-Luzi . CR Gregory såg det 1886.
Manuskriptet finns för närvarande på Vatikanbiblioteket (Ottob. gr. 432) i Rom .
Se även
Vidare läsning
- Gregory, Caspar René (1900). Textkritik des Neuen Testaments . Vol. 1. Leipzig: Hinrichs. sid. 185.