Michael Brown Okinawa misshandel incident

Michael Brown Okinawa misshandel incident
Datum 2 november 2002 ( 2002-11-02 )
Plats Okinawa , Japan
Typ Försök till olaga misshandel
arresteringar 1 (Michael Brown)
Misstänkta 1 (Michael Brown)
Kostnader Våldtäktsförsök, förstörelse av privat egendom
Övertygelser Försök till otillbörlig misshandel, förstörelse av privat egendom

Den 2 november 2002 försökte amerikanska marinkårens major Michael Brown ett oanständigt överfall på en filippinsk bartender i Okinawa , Japan . Bartendern anklagade Brown för att ha försökt våldta henne och för att ha kastat hennes mobiltelefon i en närliggande flod; Brown nekade till anklagelserna om våldtäkt. Offret drog senare tillbaka och försökte dra tillbaka anklagelsen, även om åklagare presenterade bevis för att hon hade fått en kontant betalning precis innan hon gjorde det.

Fallet fick stor uppmärksamhet i japanska medier , särskilt i Okinawa, och brottet utlöste en offentlig debatt om USA:s militära närvaro i Japan , privilegierna med extraterritorialitet , samt praxis för rättvis rättegång i det japanska rättssystemet och den japanska polisen . Fallet gällde fördraget om ömsesidigt samarbete och säkerhet mellan USA och Japan och USA-Japan Status of Forces Agreement ( SOFA).

Den 8 juli 2004, efter en 19 månader lång rättegång, dömdes Brown av en japansk domstol för försök till oanständig misshandel och förstörelse av privat egendom och fick ett års villkorligt fängelsestraff . Som ett resultat av denna incident och andra som involverade brott begångna av amerikansk militär personal i Japan, inledde båda länderna förhandlingar som syftade till att ändra SOFA i juli 2003; slutligen gjordes inga ändringar i avtalet. 2005 greps Brown och anklagades för en separat kidnappning i USA. Han degraderades och pensionerades ofrivilligt från militären 2006 och vid rättegången 2009 gick han in på en Alford-plädering och fick skyddstillsyn för brottsdomen.

Brott och arrestering

Camp Courtney Mess Hall

Tidigt på morgonen den 2 november 2002 körde en kvinnlig anställd vid Camp Courtney officersklubben på Okinawa upp till Courtneys huvudport och rapporterade till säkerhetspersonalen att en marinkårsmajor just hade försökt att sexuellt övergreppa henne i hennes bil på en öde väg nära basens bakport. Hon identifierade marinsoldaten som major Michael Brown och uppgav att majoren under överfallet kastade hennes mobiltelefon i den närliggande Tenganfloden. Kvinnan, senare identifierad som Victoria Nakamine, som var 40 år gammal, och ursprungligen från Filippinerna, hade bott i Okinawa i 17 år och var gift med en japansk medborgare av Okinawa härkomst. Hon rapporterade att hon hade plockat upp Brown i sin bil cirka 01.30 efter att officersklubben stängt och att han dirigerade henne till den öde vägen bakom basen och efter att ha parkerat försökte Brown våldta henne och sedan kastade hennes mobiltelefon in i floden när hon försökte ringa polisen. Camp Courtneys säkerhetspersonal ringde den japanska nationella polismyndigheten (NPA). Japanska officerare kom och tog Nakamines rapport.

Michael Brown var vid den tiden 39 år gammal, var gift, hade två små barn och var en 19-årig marinveteran som tilldelades kommandoelementet för III Marine Expeditionary Force i Camp Courtney på sin andra turné på Okinawa. Brown genomgick frivilligt flera timmars förhör på JNP-stationen i Gushikawa . Han berättade för japanska polisutredare att Nakamine hade föreslagit honom för sex och att, när han vägrade, uppstod ett fysiskt bråk. Under bråket, sa Brown, tog Nakamine sin plånbok och Brown tog tag i hennes mobiltelefon, som han "av frustration" fortsatte att slänga i den närliggande floden. Brown uppgav att Nakamine körde iväg men återvände några minuter senare och gav tillbaka sin plånbok till honom. Både Browns och Nakamines konton överensstämde om att Nakamine ursprungligen hade hämtat Brown i sin bil efter att ha träffat honom för första gången på basofficersklubben den kvällen. Båda uppgav att Nakamine hade gått med på att ge Brown, som var berusad , en skjuts hem.

Den 3 december 2002 utfärdade JNP en arresteringsorder för Brown. Den japanska regeringen bad att Brown omedelbart skulle överlämnas till japanska myndigheter. Även om avtalet om styrkor i USA och Japan angav att tjänstemän endast skulle överlämnas till japansk brottsbekämpning om de formellt åtalades , hade USA gått med på att ta "sympatisk hänsyn" till allvarliga brott som svar på våldtäktsincidenten i Okinawan 1995 , där en sjöman från den amerikanska marinen och två marinsoldater våldtog en 12-årig flicka från Okinawa.

Förenta staterna beslutade i det här fallet att inte överlämna Brown till de japanska myndigheterna innan han formellt åtalades och begränsade Brown till att baseras på Camp Courtney. Den 9 december lämnade JNP in formella anklagelser mot Brown och den 19 december åtalades han formellt för försök till våldtäkt och förstörelse av privat egendom. Nästa dag överlämnades Brown, eskorterad av US Marine Corps militärpolis , till japansk polis i interneringscentret i Naha . På frågan varför de hade väntat tio dagar efter de formella anklagelserna med att åtala Brown, uppgav den japanske vice chefsåklagaren Junichi Okumura att de ville ge Brown en chans att be om ursäkt (kallas jidan på japanska) till offret. Eftersom det uppenbarligen inte skedde och Nakamine fortfarande uttryckte en önskan att väcka åtal, fortsatte de japanska myndigheterna med åtalet.

nekade Naha tingsrättsdomare Yayoi Ikeda ( 池田 弥生 , Ikeda Yayoi ) borgen för Brown eftersom "det fanns oro för att han [Brown] skulle kunna försöka förstöra bevis eller skrämma vittnen om han släpptes på fri fot." Ikeda sa också att hon var oroad över anklagelsernas allvar och den stora diskrepansen mellan Browns och Nakamines uttalanden. Brown representerades vid utfrågningen av en lokal japansk försvarsadvokat , Masayuki Akamine ( 赤嶺 允之 , Akamine Masayuki ) . Akamine rapporterade att Browns familj i USA hade inlett jidan -förhandlingar med offret. Vid den här tiden lanserade Browns bror också en webbplats för att protestera mot Browns frihetsberövande och för att klaga på vad han uppfattade vara orättvis behandling av Brown av japanska domstolar. Brown rapporterade senare att japanska fängelsetjänstemän "förmanade" honom över lanseringen av protestwebbplatsen av hans familj.

Den 9 januari 2003 nekades borgen för Brown av samma domare för andra gången. Brown överklagade sedan borgensbeslutet till en panel med tre domare i Naha-domstolen som fastställde nekandet av borgen den 16 januari. Naha-domstolen planerade att Browns rättegång skulle börja den 13 mars, men ändrade senare datumet till den 26 maj på grund av förseningar som uppstått genom juridiska motioner som lämnats in av Browns advokater. Rättegången förväntades pågå under en tid eftersom rättegångsförhandlingar, enligt det japanska rättssystemets förfaranden, vanligtvis bara genomförs en eller två dagar i månaden.

Förprövning

Den 24 januari anställde Brown två nya försvarsadvokater, Michael Griffith och Toshimitsu Takaesu. Griffith var en i New York City som tidigare hade representerat marinsoldater i Okinawa. Takaesu var en före detta chefsåklagare i Okinawa. Båda beskrevs som "frispråkiga kritiker av Japans rättssystem". Den första veckan i mars lämnade en annan advokat som anlitats av Brown in en habeas corpus till USA:s distriktsdomstol för District of Columbia och hävdade att lagenligheten av Browns fängelse var öppen på grund av vad Brown hävdade var japanernas inneboende orättvisa. rättssystemet. Den amerikanska domstolen avslog motionen den 12 mars med hänvisning till jurisdiktionsfrågor.

Under hela rättegången skrev Brown ett flertal offentliga meddelanden om vad han ansåg var orättvisan och korruptionen i det japanska rättssystemet och anklagade den lokala Okinawa-regeringen för att driva en politisk agenda i lagföringen av hans fall. Browns brev publicerades på hans familjs hemsida och distribuerades informellt över hela Okinawas amerikanska militärbefolkning. Brown och hans familj skrev också många brev till amerikanska politiker och regeringstjänstemän och klagade över Browns behandling av japanska myndigheter och uppmuntrade aktivt andra amerikanska militärer och amerikanska medborgare att göra detsamma.

Den 13 mars rapporterade en tidning på Okinawan att JNP hade matchat DNA från saliv på offrets överkropp med DNA i ett blodprov som tagits från Brown under utredningen. Brown nekades återigen borgen den 17 mars. Takaesu skyllde på den anonyma rapporten om DNA-bevisen i tidningen som orsaken till borgensförnekandet och kritiserade Naha-distriktets åklagarmyndighet för att inte inkludera DNA-bevisen i bevislistan som lämnades in före rättegången planerad att börja. Som svar sade Junichi Okumura, en biträdande chefsåklagare i Naha-distriktet, "Här i Japan, till skillnad från USA, är det inga problem om bevis lämnas in senare". Brown beviljades en borgen på 10 miljoner yen (cirka USD , ca 2003) av domstolen i Naha den 13 maj, men han var begränsad till Camp Courtney under rättegången.

Browns familj anlitade Gene Warfield, en amerikansk före detta specialsoldat som hade bott i Okinawa i 17 år, som konsult för att hjälpa dem att "undersöka anklagelserna mot Michael [Brown]". På kvällen den 7 maj, när Warfield, hans japanska fru och dotter anlände till en restaurang på Okinawa, attackerade en man Warfield med en kniv och skadade honom lätt. Warfield beskrev mannens attack som "professionell". JNP undersökte, men inga gripanden gjordes.

Rättegång

Utsikt över Naha, Okinawa från bron till ett militärt sjölyftskommandolastfartyg

Browns rättegång började i Naha den 26 maj med vittnesmål från Nakamine. Under de följande tre dagarna av vittnesmål uppgav Nakamine upprepade gånger att Brown var oskyldig och att hon ville dra tillbaka sitt klagomål. Hon sa att all kontakt mellan henne och Brown den aktuella kvällen skedde med samförstånd och att hon lät Brown smeka och kyssa hennes bröst. Vid det tillfället, sa Nakamine, började hon göra motstånd och Brown blev arg. Nakamine vittnade om att när hon hotade att ringa polisen, kastade Brown sin mobiltelefon i floden [Tengan]. Arg över förlusten av sin mobiltelefon sa Nakamine att hon sedan förskönade historien när hon berättade den för vakterna vid Courtneys huvudport. Nakamine hävdade vidare att hon hade tvingats av polis, åklagare och hennes arbetsgivare, en lokal byrå som tillhandahåller tillfälligt anställda till USMC-baser på Okinawa, att väcka åtal. Hon sa att när anklagelserna väl hade lämnats in sa japanska åklagare till henne att hon bara kunde dra tillbaka anklagelserna i domstol. En av Naha-domarna frågade sedan Nakamine varför hon inte var arg på Brown som Nakamine svarade: "För att han inte försökte våldta mig. Förut var jag arg på honom för att han kastade min mobiltelefon. Men inte nu."

Nästa rättegångsförhandling ägde rum den 4 juni. Vid förhandlingen uppgav Takaesu att Brown hade kommit överens med Camp Courtney-officerarnas klubbchef för att ha sex med Nakamine, men att Nakamine motsatte sig Browns framsteg efter att ha kört honom till den avskilda vägen från basen. Naha-åklagaren sa under förhandlingen att Nakamine hade insisterat på att väcka åtal.

Nästa rättegångsmöte var den 1 juli. Vid denna session vittnade Satoshi Kawamitsu, en advokat för arbetsförmedlingen som Nakamine arbetade för, att han hade försökt ordna en jidan-uppgörelse mellan Brown och Nakamine i december 2002, men Nakamine hade insisterat på att pressa åtal. Han uppgav att han informerade henne om att när anklagelserna väl har väckts, skulle hon inte kunna dra tillbaka dem förrän rättegången inleddes.

Vid nästa rättssession den 15 juli lämnade åklagare bevis för att Nakamine hade fått 13 500 US$ från en okänd källa precis innan hon återkallade anklagelserna under rättegången i maj. Åklagaren lade fram bevisen i ett försök att visa att Nakamines ursprungliga uttalanden och önskan att väcka åtal var giltiga, och senare försök att återkalla var i ond tro . Brown tog sedan ställningen men vägrade svara på frågor om varför hans första uttalanden till japansk polis skilde sig från vad Takaesu senare uppgav i rätten faktiskt hade hänt den aktuella natten. Åklagaren frågade Brown: "Ditt ursprungliga uttalande om att hon gjorde sexuella närmanden var falskt?" Brown svarade: "Jag tänker inte svara på det." På frågan varför han inte skulle svara svarade Brown: "Eftersom jag vill ha möjligheten för den här domstolen att offentligt se typen av korruption och förvanskning av bevis från polisen och åklagaren." Takaesu sa senare att en annan anledning till Browns vägran att svara på de flesta av frågorna var att hans svar kunde användas av USMC i separata militära rättvisa åtgärder mot Brown.

Under en senare rättegång den 9 september försökte Takaesu lägga fram medicinska bevis för att Brown hade drabbats av en ryggskada 1999 och hade en stålkrage och bultar insatta runt sin ryggrad . Enligt Brown gjorde dessa skador det omöjligt för honom att misshandla Nakamine som beskrivs i polisrapporten. Domstolspanelen i Naha med tre domare gick med på att fatta ett beslut om huruvida beviset kunde lämnas in vid ett senare tillfälle.

Under en annan rättegång senare i september beslutade domstolen i Naha att acceptera Nakamines uttalanden före rättegången och anklagelserna om Brown tillsammans med hennes senare försök att återkalla. Brown överklagade detta beslut till Fukuoka High Courts Naha-avdelning, som avslog överklagandet. Japans högsta domstol fastställde Fukuoka-domstolens avslag på överklagandet i slutet av november 2003. I oktober 2003 begärde Brown att de tre Naha-domare som tilldelats rättegången diskvalificerade sig själva, och förklarade att de var "fördomsfulla mot honom". Domarna i Nahas domstol vägrade att göra det, och rättegången skulle återupptas i januari 2004.

Rättegången återupptogs den 16 januari 2004, när domstolen i Naha accepterade bevisen för Browns rygg- och nackskador . Takaesu vittnade om att det skulle ha varit fysiskt omöjligt för Brown att begå ett våldsamt sexuellt övergrepp på Nakamine. När Takaesu krävde att kläderna som Nakamine bar natten till den påstådda misshandeln skulle läggas in som bevis, vägrade åklagaren, Tsuyoshi Satake, att presentera det. Under en utfrågning i mars erkände Brown att han ljugit för japansk polis om vad som hänt den aktuella natten. Brown uppgav att han och Nakamine hade ägnat sig åt "tung petting" i hennes bil och att hon motsatte sig när han började ta det "för långt". Efter att Brown sagt att han förolämpat henne, hotade hon att ringa polisen och han tog hennes mobiltelefon och kastade den i floden.

Den 24 april framförde Takeshi Oda, som representerade åklagaren, sina avslutande argument och beskrev det påstådda brottet som "ondskefullt och grymt" och krävde ett tre års fängelsestraff för Brown. Oda tillade att det påstådda brottet hade påverkat lokalsamhället och sa: "Det finns en känsla av oro bland invånarna på grund av denna incident." Under samma utfrågning lämnade Takaesu som bevis ett brev som Brown skrev till Nakamine där han bad om ursäkt för att hon använde dåligt språk och gav henne 8 000 ¥ (cirka 75 US$ , ca 2004) för att ersätta hennes mobiltelefon.

Efter en 19-månaders rättegång, den 8 juli 2004, dömdes Brown av Naha District Court för "försök till en oanständig handling" och " förstöring av egendom " men frikändes från våldtäktsanklagelsen. Domstolen gav Brown ett års fängelsestraff, villkorlig i tre år, och dömde honom till böter på 1 400 US$ . Chefsdomare Nobuyuki Yokota sa att Brown fick ett lätt straff eftersom den 21-åriga marinveteranen inte hade något tidigare brottsregister . Med hänvisning till offrets uttalade ovilja att straffa Brown, avböjde åklagaren att överklaga domen. Brown överklagade domen till Japans högsta domstol , som avslog överklagandet i juli 2004. Brown överfördes permanent av den amerikanska militären till Marine Corps Base Quantico, Virginia i augusti 2004.

SOFA kontrovers

Karta över Okinawa som visar platserna för amerikanska militära installationer

Frågan om våldsbrott, särskilt våldtäkt och mord, som begås av amerikanska tjänstemän på japanska medborgare i Okinawa har ofta ansträngt relationerna mellan USA, Japan och den lokala Okinawa-regeringen. USA har hävdat att "extraterritorialitet" eller "extralitet" (vilket betyder rätten för en utlänning som anklagas för ett brott att överlämnas för rättegång till sina egna diplomatiska representanter i enlighet med hans nationella lag) som beviljats ​​dess militära medlemmar enligt SOFA är nödvändig att ge dem samma rättigheter som finns under USA:s straffrättsliga system. Eftersom SOFA också befriar de flesta amerikanska militärmedlemmar från japanska visum- och passlagar, inträffade tidigare incidenter där amerikanska militärmedlemmar anklagade för brott av japanska myndigheter på Okinawa överfördes tillbaka till USA utan att åtalas i japanska domstolar. I fall där den åtalade tjänstemannen stannade kvar i Japan, hade japanska myndigheter ofta inte tillgång till att förhöra eller förhöra den amerikanska tjänstemannen, vilket gjorde det svårt för japanska åklagare att förbereda ett ärende för åtal.

Frågan blev central för kravet från många okinawaner och andra japanska medborgare för en betydande minskning och slutligen eliminering av amerikanska militära styrkor stationerade i Okinawa. Enligt många japanska medborgare som bor i Okinawa använde USA SOFA för att skydda amerikanska tjänstemän som begick brott mot japanska medborgare från det japanska straffrättssystemet . Den allmänt rapporterade våldtäkten av en skolflicka i Okinawan den 4 september 1995 av tre amerikanska militärer fick USA och Japan att revidera SOFA, och angav att USA i framtiden skulle ta "sympatisk hänsyn" till överlämnandet av anklagade amerikanska soldater. av våldsbrott som våldtäkt eller mord till japanska myndigheter före åtal. För många i Okinawa verkade händelsen som involverade Brown falla under denna nya bestämmelse i SOFA. Efter att de första anklagelserna som involverade Brown offentliggjordes och innan åtal ens hade väckts, uttalade Okinawas guvernör Keiichi Inamine offentligt: ​​"Detta är ett avskyvärt brott som trampar på kvinnliga mänskliga rättigheter. Dessutom är detta ett brott som begåtts av en marinkårsmajor, en person vem som borde ha en ledande position."

Japan hade begärt att USA skulle lämna över misstänkta före åtal i tre tidigare fall som USA hade följt. Den 3 december 2002 bad Japans nationella regering att Brown skulle överföras till japanska polistjänstemän för inspärrning, men i det här fallet avböjde USA att göra det tills ett åtal avkunnats. Den amerikanska ambassaden uttalade, "USA:s regering har dragit slutsatsen att omständigheterna i det här fallet som presenterats av Japans regering inte motiverar avsteg från standardpraxis som överenskommits mellan USA och Japan." Den 10 december 2002 Okinawa prefekturförsamling enhälligt en resolution som uppmanade USA att omedelbart överföra Brown till japanska myndigheter och uppmanade den japanska nationella regeringen att återigen kräva Browns omedelbara överlämnande. Resolutionen fördömde USA:s vägran att överlämna Brown och kallade den "i trots av vårt lands rättsliga upplägg och utan hänsyn till dess suveränitet" och "oacceptabla". Keiichi Inamine tillade, "Jag har på nytt kommit att till fullo inse att en grundlig översyn av avtalet om styrkornas status mellan Japan och USA är nödvändig."

På grund av detta och efterföljande incidenter av amerikanska militärer på Okinawa, inklusive ytterligare en våldtäkt av en lokal kvinna av en amerikansk marinsoldat, uppmanade guvernörerna i fjorton japanska prefekturer där amerikanska militärstyrkor var stationerade det regerande liberala demokratiska partiet " att säkra ett sant Japan - USA:s partnerskap genom ett reviderat Status of Forces Agreement". Den 2 juli 2003 inledde Japan och USA förhandlingar om att ändra SOFA, men förhandlingarna misslyckades med att åstadkomma någon förändring av det nuvarande avtalet.

Efterföljande arrestering och fällande dom

I oktober 2005 greps Brown och anklagades för att ha kidnappat en 18-årig kinesisk-amerikansk gymnasieelev från en loppmarknad i Milton, West Virginia, den 2 oktober 2005. Enligt polisen hade Brown köpt samlarmynt från loppmarknaden och återvände när de upptäckte att de var värdelösa. Efter att ha utgett sig för en polis, satte Brown flickan i handbojor och körde henne till Kanawha County och påstod sig ta in henne för förhör. Efter att ha insett att han inte var en officer, flydde flickan från Browns bil. Efter gripandet degraderade USMC Brown till kapten och pensionerade honom ofrivilligt i den rangen den 1 februari 2006. Den 14 augusti 2009 gick Brown in i en Alford-plädering , som inte erkände skuld men inte ifrågasatte att åklagare hade bevis för att bevisa honom skyldig. , och dömdes för en grov anklagelse för att ha försökt begå kidnappning och en anklagelse om förseelse för småsvårigheter i Cabell County, West Virginia Circuit Court. Brown dömdes till tre års skyddstillsyn, varav två år skulle spenderas i hemmet.

Se även

Anteckningar

externa länkar

Hämtad från " https://en.wikipedia.org/w/index.php?title=Michael_Brown_Okinawa_assault_incident&oldid=1110801995 "