Lily Weiser-Aall
Lily Weiser-Aall | |
---|---|
Född |
|
18 december 1898
dog | 26 februari 1987
Oslo , Norge
|
(88 år)
Nationalitet | österrikisk |
Akademisk bakgrund | |
Alma mater | |
Doktorand rådgivare | Rudolf Much |
Andra rådgivare | Eugen Fehrle |
Influenser | |
Akademiskt arbete | |
Disciplin | |
institutioner | |
Huvudintressen | |
Anmärkningsvärda verk | Altgermanische Jünglingsweihen und Männerbünde (1927) |
Lily Weiser-Aall (18 december 1898 – 26 februari 1987), född Elisabeth Augusta Jeanette Weiser, var en österrikisk filolog och etnolog som specialiserade sig på germanska studier .
Biografi
Lily Weiser-Aall föddes i Wien , Österrike-Ungern den 18 december 1898 i en övermedelklassfamilj . Hennes pappa var advokat och hennes mamma var sångerska och pianist. Efter att ha fått sin abitur studerade Weiser-Aall tysk och nordisk filologi vid universitetet i Wien under Rudolf Much . Hon blev en av Muchs favoritstudenter och tog sin doktorsexamen . 1922 under hans handledning med en avhandling om jul . Hennes avhandling publicerades 1923.
Efter att ha tagit sin doktorsexamen höll Weiser-Aall en praktikplats på ett museum i Hamburg och arbetade som lärare på en wiensk mellanstadieskola för flickor. Under denna tid deltog Weisser-All i vetenskapliga konferenser i Sverige och Italien, där hon etablerade kontakter med folklorister som Viktor Geramb och Eugen Fehrle . Med Much och Fehrle genomförde Weiser-Aall sin postdoktorala avhandling, som undersökte männerbundet bland tidiga germanska folk . Denna avhandling hade ett starkt inflytande på efterföljande forskning, särskilt den av Otto Höfler och Neil Price .
1928 gifte sig Weiser-Aall med den norske filosofen Anathon Aall och flyttade därefter till Oslo . Lily och Anathon fick tre barn. 1933 belönades Weiser-Aall med HM Kongens gullmedalje av universitetet i Oslo för forskningen om religiös symbolik. Under denna tid publicerade Weiser-Aall ett antal artiklar om häxkonst och magi i vetenskapliga tidskrifter. Hon blev också en känd auktoritet inom experimentell psykologi . Hon valdes 1937 till fullvärdig medlem av Norska Vitenskapsakademien .
Vid andra världskriget hade Weiser-Aall blivit änkeman, och för att försörja sina tre små barn blev hon associerad med Ahnenerbe, som hon hade varit i kontakt med sedan 1937. Hon anvisades till seminariet för religionsvetenskap kl. Reichsuniversität Straßburg under Otto Huth och fick i uppdrag att översätta skandinavisk speciallitteratur till tyska. Weiser-Aall föraktade nazismen . Hon hjälpte judar under Förintelsen och vägrade samarbeta efter att ha blivit förhörd av SS .
Efter andra världskriget var Weiser-Aall medlem av Norsk etnologisk gransking konservator vid Norska kulturhistoriska museet . Hon gick i pension på 1960-talet. Weiser-Aall dog i Oslo den 26 februari 1987.
och blev seniorSe även
Utvalda verk
- Jul, Weihnachtsgeschenke och Weihnachtsbaum. Eine volkskundliche Untersuchung ihrer Geschichte. Stuttgart 1923.
- "Germanische Haustgeister und Kobolde." Niederdeutsche Zeitschrift für Volkskunde 4, 1926.
- Altgermanische Jünglingsweihen und Männerbünde. Ein Beitrag zur deutschen und nordischen Altertums- und Volkskunde. Bühl 1927.
- "Hexe." Handwörterbuch des deutschen Aberglaubens. Berlin 1931.
- "Zur Sage vom Hundekönig." Wiener Prähistorischen Zeitschrift, XIX, 1932.
- «Zur Geschichte der altgermanischen Todesstrafe und Friedlosigkeit.» Archiv für Religionswissenschaft 33, 1933.
- "Zum Aufbau religiöser Symbolerlebnisse." Zeitschrift für Religionspsychologie 1934.
- «'Verdens uro' i Norge.» Maal og minne 1937.
- Folkkunskap och psykologi. Eine Einführung. Berlin 1937.
- "Weihnacht." Handwörterbuch des deutschen Aberglaubens. Berlin 1941.
- "Volkskundliche Arbeit i Norwegen, 1942-1946." Archiv für Volkskunde 44, 1947.
- «Magiska tecken på norska trekar?» By og Bygd 1947.
- Vassbæring i Norge. Småskrifter från Norsk etnologisk gransking. Oslo 1953.
- Juletree i Norge. Småskrifter från Norsk etnologisk gransking. Oslo 1953.
- Julehalmen i Norge. Småskrifter från Norsk etnologisk gransking. Oslo 1953.
- Julenissen og julegeita i Norge. Småskrifter från Norsk etnologisk gransking. Oslo 1953.
- Menn med øreringer i Norge. Småskrifter från Norsk etnologisk gransking. Oslo 1953.
- »Synkretism i nordisk folkmedicin. Kritiska perioder under graviditeten.» Scripta instituti donneriani Aboensis, v. 3, 1957.
- «Påskeegg i Norge – kilder och problem.» By og bygd 1958.
- «Om haren i norsk overlevering – kilder och problem.» Norveg 10, 1963.
- "Jul." Kulturhistorisk leksikon for nordisk middelalder 8. København.
- "Gelehrte Tradition über angeborene Fehler in der Volkstradition." Arv 1962/63.
- Svangerskap och födelse i nyare norsk tradition. Småskrifter från Norsk etnologisk gransking. Oslo 1968.
- Omkring de nyfødtes stell i nyere norsk overlevering. Småskrifter från Norsk etnologisk gransking. Oslo 1973.
Källor
- Andreas Ropeid: Lily Weiser-Aall. Minnetale. Det Norske Videnskaps-Akademi Årbok 1987.
- Andreas Ropeid: Lily Weiser-Aall 1898–1987. Ethnologia Scandinavica 1987.
- Ann Helene Bolstad Skjelbred: Lily Weiser-Aall. Norsk etnologisk granskings førstedame. Forskning og fornyelse (By og bygd nr. 45). Oslo 2013.
- Anne Moestue og Reimund Kvideland (red.): Verden var hennes text. Forskeren Lily Weiser-Aall. En minnebok 1898–1998. Småskrifter från Norsk etnologisk gransking. Oslo 1998.
- Anne Moestue: Lily Weiser-Aall och spørrelistearbeidet vid Norsk etnologisk granskning. Oslo 1998.
- Carlo Ginzburg: Germansk mytologi och nazism. om en gammal bok af Georges Dumézil. Spor. Om historia och historisk metod. Köpenhamn 1999.
- Malte Garsche: Norge och projektet Germanische wissenschaftseinsatz. Hans Schwalrn og Ahnenerbes fiasko i Norge 1942-1944. Terje Emberland och Jorunn Sem Fure (red.): Jakten på Germania. Fra nordensvermeri til SS-arkeologi. Oslo 2009.