Lily Weiser-Aall

Lily Weiser-Aall
Lily Weiser Aall, Norsk Folkemuseum, NF.13423-048.jpg
Född ( 1898-12-18 ) 18 december 1898
dog 26 februari 1987 (1987-02-26) (88 år)
Oslo , Norge
Nationalitet österrikisk
Akademisk bakgrund
Alma mater
Doktorand rådgivare Rudolf Much
Andra rådgivare Eugen Fehrle
Influenser
Akademiskt arbete
Disciplin
institutioner
Huvudintressen
Anmärkningsvärda verk Altgermanische Jünglingsweihen und Männerbünde (1927)

Lily Weiser-Aall (18 december 1898 – 26 februari 1987), född Elisabeth Augusta Jeanette Weiser, var en österrikisk filolog och etnolog som specialiserade sig på germanska studier .

Biografi

Lily Weiser-Aall föddes i Wien , Österrike-Ungern den 18 december 1898 i en övermedelklassfamilj . Hennes pappa var advokat och hennes mamma var sångerska och pianist. Efter att ha fått sin abitur studerade Weiser-Aall tysk och nordisk filologi vid universitetet i Wien under Rudolf Much . Hon blev en av Muchs favoritstudenter och tog sin doktorsexamen . 1922 under hans handledning med en avhandling om jul . Hennes avhandling publicerades 1923.

Efter att ha tagit sin doktorsexamen höll Weiser-Aall en praktikplats på ett museum i Hamburg och arbetade som lärare på en wiensk mellanstadieskola för flickor. Under denna tid deltog Weisser-All i vetenskapliga konferenser i Sverige och Italien, där hon etablerade kontakter med folklorister som Viktor Geramb [ de ] och Eugen Fehrle . Med Much och Fehrle genomförde Weiser-Aall sin postdoktorala avhandling, som undersökte männerbundet bland tidiga germanska folk . Denna avhandling hade ett starkt inflytande på efterföljande forskning, särskilt den av Otto Höfler och Neil Price .

1928 gifte sig Weiser-Aall med den norske filosofen Anathon Aall och flyttade därefter till Oslo . Lily och Anathon fick tre barn. 1933 belönades Weiser-Aall med HM Kongens gullmedalje [ no ] av universitetet i Oslo för forskningen om religiös symbolik. Under denna tid publicerade Weiser-Aall ett antal artiklar om häxkonst och magi i vetenskapliga tidskrifter. Hon blev också en känd auktoritet inom experimentell psykologi . Hon valdes 1937 till fullvärdig medlem av Norska Vitenskapsakademien .

Vid andra världskriget hade Weiser-Aall blivit änkeman, och för att försörja sina tre små barn blev hon associerad med Ahnenerbe, som hon hade varit i kontakt med sedan 1937. Hon anvisades till seminariet för religionsvetenskap kl. Reichsuniversität Straßburg under Otto Huth och fick i uppdrag att översätta skandinavisk speciallitteratur till tyska. Weiser-Aall föraktade nazismen . Hon hjälpte judar under Förintelsen och vägrade samarbeta efter att ha blivit förhörd av SS .

Efter andra världskriget var Weiser-Aall medlem av Norsk etnologisk gransking [ no ] och blev senior konservator vid Norska kulturhistoriska museet . Hon gick i pension på 1960-talet. Weiser-Aall dog i Oslo den 26 februari 1987.

Se även

Utvalda verk

  • Jul, Weihnachtsgeschenke och Weihnachtsbaum. Eine volkskundliche Untersuchung ihrer Geschichte. Stuttgart 1923.
  • "Germanische Haustgeister und Kobolde." Niederdeutsche Zeitschrift für Volkskunde 4, 1926.
  • Altgermanische Jünglingsweihen und Männerbünde. Ein Beitrag zur deutschen und nordischen Altertums- und Volkskunde. Bühl 1927.
  • "Hexe." Handwörterbuch des deutschen Aberglaubens. Berlin 1931.
  • "Zur Sage vom Hundekönig." Wiener Prähistorischen Zeitschrift, XIX, 1932.
  • «Zur Geschichte der altgermanischen Todesstrafe und Friedlosigkeit.» Archiv für Religionswissenschaft 33, 1933.
  • "Zum Aufbau religiöser Symbolerlebnisse." Zeitschrift für Religionspsychologie 1934.
  • «'Verdens uro' i Norge.» Maal og minne 1937.
  • Folkkunskap och psykologi. Eine Einführung. Berlin 1937.
  • "Weihnacht." Handwörterbuch des deutschen Aberglaubens. Berlin 1941.
  • "Volkskundliche Arbeit i Norwegen, 1942-1946." Archiv für Volkskunde 44, 1947.
  • «Magiska tecken på norska trekar?» By og Bygd 1947.
  • Vassbæring i Norge. Småskrifter från Norsk etnologisk gransking. Oslo 1953.
  • Juletree i Norge. Småskrifter från Norsk etnologisk gransking. Oslo 1953.
  • Julehalmen i Norge. Småskrifter från Norsk etnologisk gransking. Oslo 1953.
  • Julenissen og julegeita i Norge. Småskrifter från Norsk etnologisk gransking. Oslo 1953.
  • Menn med øreringer i Norge. Småskrifter från Norsk etnologisk gransking. Oslo 1953.
  • »Synkretism i nordisk folkmedicin. Kritiska perioder under graviditeten.» Scripta instituti donneriani Aboensis, v. 3, 1957.
  • «Påskeegg i Norge – kilder och problem.» By og bygd 1958.
  • «Om haren i norsk overlevering – kilder och problem.» Norveg 10, 1963.
  • "Jul." Kulturhistorisk leksikon for nordisk middelalder 8. København.
  • "Gelehrte Tradition über angeborene Fehler in der Volkstradition." Arv 1962/63.
  • Svangerskap och födelse i nyare norsk tradition. Småskrifter från Norsk etnologisk gransking. Oslo 1968.
  • Omkring de nyfødtes stell i nyere norsk overlevering. Småskrifter från Norsk etnologisk gransking. Oslo 1973.

Källor

  • Andreas Ropeid: Lily Weiser-Aall. Minnetale. Det Norske Videnskaps-Akademi Årbok 1987.
  • Andreas Ropeid: Lily Weiser-Aall 1898–1987. Ethnologia Scandinavica 1987.
  • Ann Helene Bolstad Skjelbred: Lily Weiser-Aall. Norsk etnologisk granskings førstedame. Forskning og fornyelse (By og bygd nr. 45). Oslo 2013.
  • Anne Moestue og Reimund Kvideland (red.): Verden var hennes text. Forskeren Lily Weiser-Aall. En minnebok 1898–1998. Småskrifter från Norsk etnologisk gransking. Oslo 1998.
  • Anne Moestue: Lily Weiser-Aall och spørrelistearbeidet vid Norsk etnologisk granskning. Oslo 1998.
  • Carlo Ginzburg: Germansk mytologi och nazism. om en gammal bok af Georges Dumézil. Spor. Om historia och historisk metod. Köpenhamn 1999.
  • Malte Garsche: Norge och projektet Germanische wissenschaftseinsatz. Hans Schwalrn og Ahnenerbes fiasko i Norge 1942-1944. Terje Emberland och Jorunn Sem Fure (red.): Jakten på Germania. Fra nordensvermeri til SS-arkeologi. Oslo 2009.