Lau Kong Yung v Director of Immigration

Lau Kong Yung v. Immigrationsdirektör
Domstol	Court of Final Appeal , Hong Kong
Fullständigt ärendenamn	Lau Kong Yung, ett spädbarn, stämmer av sin far och nästa vän Lau Yi To och 16 andra mot Director of Immigration
Bestämt	1999-12-03
Citat(er)	[1999] 3 HKLRD 778, [1999] 4 HKC 731
Avskrift(er)	FACV 10/1999
Fallhistorik
Tidigare åtgärd(er)	Lau Kong Yung v. Director of Immigration , HCAL 20/1999 , [1999] 2 HKLRD 58 Lau Kong Yung v. Director of Immigration , CACV 108–109/1999 , [1999] 2 HKLRD 516

Lau Kong Yung v. Immigrationsdirektör var ett uppehållsrättsmål från 1999 i Hong Kong Court of Final Appeal som följde tätt i hälarna på det landmärke Ng Ka Ling v. Immigrationsdirektörens beslut tidigare samma år. Efter Ng och de två tidigare åtgärderna i Lau , men innan ärendet kom till CFA, utfärdade den ständiga kommittén för National People's Congress (NPCSC) i Folkrepubliken Kina en tolkning av grundlagen som påverkade Laus och Laus rättigheter. sina medsökande. Lau blev därmed det första fallet där CFA var tvungen att ta hänsyn till en NPCSC-tolkning vid tillämpningen av grundlagen.

Bakgrund

Lau Kong Yung (劉港榕) och hans 16 medsökande var kinesiska födda barn till fastboende i Hongkong och hävdade på den grunden att de var berättigade till uppehållsrätt. Immigrationsdirektören utfärdade utvisningsbeslut mot dem med motiveringen att de hade anlänt till Hongkong med tvåvägstillstånd och därefter brutit mot sina vistelsegränser och inte innehade rättighetsbevis för att visa sin uppehållsrätt (vilket skulle innefatta rätt att inte bli föremål för ett avlägsnandebeslut). De stämde direktören i förstainstansrätten för att upphäva besluten om avlägsnande och angav att direktören hade agerat olagligt genom att vägra att överväga andra bevis för att de hade uppehållsrätt.

Utfrågningar och avgöranden

Justitierådet Wally Yeung vid förstainstansrätten avgjorde för direktören den 30 mars 1999. Sökandena överklagade till appellationsdomstolen, som upphävde förstainstansrätten den 11 juni 1999. Sedan, den 26 juni 1999, svarade NPCSC på en begäran från chefen Executive of Hong Kong och utfärdade en tolkning av BL 24(2)(3) som i praktiken upphävde CFA:s beslut i Ng . Direktören för immigration, representerad av Geoffrey Ma (som senare blev överdomare), överklagade sedan CA:s beslut i Lau till CFA. Den kortsiktiga effekten av NPCSC-tolkningen var att Lau och hans 16 medsökande befanns inte ha rätt till uppehållsrätt i Hong Kong vid den tiden; den mer långtgående effekten var att CFA slog fast att NPCSC:s utövande av tolkningsbefogenheter inte var beroende av remiss från rättsväsendet.

Domstolen var enhällig i sin åsikt om effekterna av NPCSC:s tolkning av Basic Law 24(2)(3). Med majoritet biföll domstolen Immigrationsdirektörens överklagande. Domare Andrew Li skrev den enhälliga åsikten om NPCSC-tolkningsfrågan och majoritetens åsikt om överklagandet, medan domare Kemal Bokhary skrev en avvikande åsikt angående överklagandet. Ovanligt, dessutom skrev varannan presiderande domare i ärendet en samstämmig åsikt om att de instämde i Lis åsikt om NPCSC-tolkningen, men lade upp ytterligare diskussion.

Utanför utsikt

Yang Xiaonan kritiserade två punkter i Lis åsikt om frågorna om NPCSC:s tolkningsförmåga. CFA, genom att acceptera NPCSC:s befogenhet att tolka grundlagen, uppgav att den härrörde från artikel 67.4 i 1982 års konstitution för Folkrepubliken Kina . CFA konstaterade emellertid också att NPCSC:s tolkning, eftersom den är av rättslig karaktär, hade retrospektiv verkan och var således tillämplig från den 1 juli 1997. Yang ser dessa två påståenden som i sig motsägelsefulla: om NPCSC:s tolkningsbefogenhet uppstår på det sätt som CFA hävdar att det gör det från Kinas konstitution, då bör sådana tolkningar vara av lagstiftande snarare än rättslig karaktär, och är därför icke-retrospektiva. Han påpekade också att Basic Law 158(3) uttryckligen anger att NPCSC-tolkningar inte påverkar tidigare avgivna domar.

Danny Gittings från University of Hong Kong kritiserade Lis åsikt om NPCSC:s tolkningsbefogenheter som "onödigt bred" och en "förebyggande krypa". Han föreslog att Li helt enkelt kunde ha dragit slutsatsen att den specifika tolkningen i fråga var laglig, snarare än att säga att NPCSC inte hade några begränsningar av något slag på sin tolkningsförmåga, ett beslut som vida översteg vad som var nödvändigt för att avgöra Lau . Han kritiserade var och en av domarna i CFA, inklusive Bokhary, för att de var "villiga att göra sådana skadliga eftergifter för att undvika ytterligare en konfrontation i Kina". Han analyserade domstolens beslut som banade väg för NPCSC:s andra tolkning av grundlagen i samband med Donald Tsangs utnämning till verkställande direktör för två år 2005 .

Gittings kollega Albert Chen var mindre pessimistisk om CFA:s beslut. Han medgav möjligheten att frekvent användning av tolkningsbefogenheter av NPCSC lätt kan skada Hongkongs domstolars autonomi och allmänhetens förtroende för dem. Han påpekade dock att i Hongkong, precis som i andra jurisdiktioner, konstitutionell lag inte bara "benen" av den skrivna texten i sig, utan också "köttet" av konstitutionella konventioner som "bygger[d] på praxis, vanor". , sedvänjor och berättigade förväntningar" och "utvecklas gradvis för att komplettera de formella bestämmelserna". Enligt Chens uppfattning verkade den konstitutionella konventionen i Hongkong som utvecklades vara att NPCSC avstår från att tolka grundlagen på eget initiativ, utan bara gör det på begäran av Hongkongs verkställande eller rättsliga grenar. Förutsättningarna för den rättsliga makten att begära tolkning avgränsas av grundlagen och remisstesterna som definieras i Ng Ka Ling , medan den verkställande makten själv avstår från att begära tolkning utom med betydande stöd från lagstiftaren eller den allmänna opinionen.