Lady's Bridge (album)
| Lady's Bridge | ||||
|---|---|---|---|---|
 | ||||
| Studioalbum av | ||||
| Släppte |
20 augusti 2007 (Storbritannien) 9 oktober 2007 (USA) |
|||
| Spelade in | Yellow Arch Studios och Axis Studios, Sheffield | |||
| Genre | Alternativ pop , kammarpop | |||
| Längd | 48:24 _ _ | |||
| Märka | Stum | |||
| Producent | Richard Hawley , Colin Elliot, Mike Timm | |||
| Richard Hawley kronologi | ||||
| ||||
| Singlar från Lady's Bridge | ||||
| ||||
Lady's Bridge är det femte studioalbumet från musikern Richard Hawley , släppt den 20 augusti 2007 i Storbritannien och den 9 oktober 2007 i USA. Albumet följer hans 2005 Mercury Music Prize -nominerade album Coles Corner . Den är uppkallad efter det landmärke läget för Lady's Bridge i Hawleys hemstad Sheffield , en gammal bro över floden Don som historiskt förenade de rika och fattiga delarna av staden. Hawley berättade för Uncut magazine att "titeln är också en metafor; det handlar om att lämna det förflutna bakom sig". Omslaget innehåller ett fotografi, taget av Martin Parr , av Hawley och hans gitarr på Club 60-musikplatsen i Sheffield som en hyllning till sin far Dave som hade dött i lungcancer tidigare samma år: Dave Hawley hade varit bluesgitarrist på klubb i sin ungdom och spelade tillsammans med Muddy Waters och John Lee Hooker .
Låten "Dark Road" dök ursprungligen upp som en B-sida till Hawleys singel "Born Under a Bad Sign". "Roll River Roll" används som temalåt för den mörka brittiska sitcom Getting On . En specialutgåva av albumet med en bonus-DVD släpptes också.
Albumet blev guldcertifierat för försäljning av 100 000 exemplar i Storbritannien den 11 juni 2010.
kritisk mottagning
| Granska poäng | |
|---|---|
| Källa | Betyg |
| All musik |
 
|
| BBC musik | mycket fördelaktigt |
| Dränkte i ljud | 8/10 |
| The Guardian |
|
| MusicOMH |
|
| NME | 8/10 |
| Högaffel | 5,8/10 |
| Oklippt |
|
Lady's Bridge mottogs mycket positivt av de flesta kritiker. AllMusic sa att albumet var "lika rörande, ömt och läskunnigt som sin föregångare, utan det minsta av formel eller anspråk på... I slutändan är Lady's Bridge en sorglig sorts skiva som inte lämnar en deprimerad... [ det] bevisar att Cole's Corner ( sic ) inte var någon engångsföreteelse, och det här överträffar det tidigare albumet i mångfald, djup och elegans utan att någonsin låta falskt”. BBC Music sa att " Lady's Bridge är ett helt underbart, tidlöst album som Hawley kan vara stolt över och förtjänar att främja sin sak i att bli en riktig nationell skatt". Drowned in Sound vann på samma sätt och sade att "som en uppföljning av en underbar skiva i Coles Corner , så håller Hawleys senaste uppsättning mer än hållet. Det är utan tvekan hans mest varierade samling hittills... Ingen förväntade sig en dålig skiva , men några människor kan bli förvånade över den exceptionella härstamningen av Richard Hawleys femte fullängdare." The Guardian sa att "det här femte albumet med lätt South Yorkshire-nostalgi - fast i en frodig, sena 50-tals groove av blinkande pianon och Disney- stråkar - borde ranka. Magiskt, det gör det inte... Det här är musik för att koppla samman generationerna: vackert , rörlig pop när den är som bäst." NME sa att " Lady's Bridge är ett album som har ögonblick som inte kommer att bli bättre i år eller något annat... I värsta fall kan vissa anklagar det för att vara smart pastisch. Men pastisch är ihåligt, medan Hawley är den verkliga affären: hans hjärtat finns där. Uncut sa att albumet "låter som om det har dekanterats från en tid då discjockeys bar middagsjackor, och en gentleman i trubbel kan lugna sitt oroliga hjärta med en promenad längs kanalens stränder. Inte för att Hawley behöver ändra sig. Medan han fortfarande sjunger som en snällare, skulle sorgligare Jarvis Cocker , kanske efter ett möte med sin karaokefarbror, göra det med sådan uppriktighet att det verkar trögt att göra motstånd." MusicOMH ansåg att albumet var "en fortsättning på den Mercury-nominerade Coles Corner - frodig orkestrering, melankoliska, vemodiga ballader - men med en extra kant... det är denna behagliga variation till låtarna som gör detta Hawleys starkaste album hittills..." och avslutar att " Lady's Bridge är ett underbart album som kommer att bara bekräfta och förstärka det spirande ryktet”.
Pitchfork var en avvikande röst som trodde att "efter Coles Corner är det... lite svårare att bli helt tagen av [det här albumet]... Det börjar kännas mindre som tillägnande än not-perfekt rekreation... Det har varit ingen resa, inga känslomässiga framsteg och liten känslomässig vinst. För ett album och en artist som är så annars fokuserad, blir effekten mer sövande än tillfredsställande, hur stilig och fridfull som helst."
I populärkulturen
"Tonight the Streets Are Ours" var med i både öppningstitlarna för filmen Exit Through The Gift Shop och The Simpsons- avsnittet " Exit Through the Kwik-E-Mart" . [ citat behövs ]
Lista för spårning
Alla låtar skrivna och komponerade av Richard Hawley.
- "Valentine" – 4:27
- "Roll River Roll" – 5:11
- "Seriös" – 3:24
- "Ikväll är gatorna våra" – 3:40
- "Lady Solitude" – 5:32
- "Dark Road" – 3:58
- "Havet kallar" – 5:54
- "Lady's Bridge" – 4:00
- "Jag letar efter någon att hitta mig" – 3:18
- "Vårt mörker" – 4:08
- "Solen vägrade att skina" – 4:57
Specialutgåva bonus DVD
- "Nu då: En kortfilm" – 34:30
- "Tonight the Streets Are Ours" (video) – 3:42
Singel
-
"Tonight the Streets Ares" (6 augusti 2007) - # 40 Storbritannien
- CD1 (CD MUTE 382) s/v: "Vickers Road"
- CD2 (LCD MUTE 382) s/v: "I Sleep Alone" (Live at Sheffield City Hall) / "Coming Home" (Live at Sheffield City Hall)
- 7" vinyl (MUTE 382) sv/v: "Vickers Road"
-
"Serious" (15 oktober 2007) - # 83 Storbritannien
- CD1 (CD MUTE 385) s/v: "Poor Boy"
- CD2 (LCD MUTE 385) s/v: "Water Boy" / "Let It Come Slowly Towards You" / "Serious" (förbättrad video)
- 7" vinyl (MUTE 385) s/v: "Poor Boy"
-
"Valentine" (28 januari 2008) - # 134 Storbritannien
- CD (CD MUTE 388) sv/v: "Sheffield on Sea" / "Roll River Roll" (akustisk) / "Valentine" (förbättrad video)
- 7" vinyl (MUTE 388) sv/v: "Lonesome Town"
-
Lady's Bridge EP (26 maj 2008)
- Digital nedladdning: "Lady's Bridge" / "The Sea Calls" (Live in Sheffield) / "Roll River Roll" (Live in Sheffield) / "Rockabilly Radio"
Personal
- Dean Beresford – trummor på spår 1 till 5, spår 7 till 10
- Ellen Brookes – fiol på spår 1 och 9; viola på spår 2 och 4
- Sally Doherty – sång på spår 4 och 11
- Colin Elliot – elbas på spår 1, 4, 5, 7, 10 och 11; kontrabas på spår 2, 6, 8 och 9; piano på spår 1 och 4; Rhodos elpiano på spår 8 och 11; timpani på spår 1 och 10; cymbal på spår 4 och 10; tamburin på spår 4; kastanjetter på spår 4; slagverk på spår 6, 7, 8 och 9; dragspel på spår 7; theremin på spår 7; vibrafon på spår 7 och 11; congas på spår 8 och 9; trummor på spår 11; tom tom på spår 11; bakgrundssång på spår 1 och 9
- Jen Fawcett – flygelhorn på spår 10
- Liz Garside – cello på spår 1, 2, 4 och 10
- Trevor Goodison – tenorhorn på spår 10
- Liz Hanks – cello på spår 1, 2, 4 och 10
- Richard Hawley – sång, akustisk gitarr, elgitarrer på spår 1, 3, 4, 7, 8 och 9; Spansk gitarr på spår 1; lap steel gitarr på spår 7, 8, 9 och 11; baklänges tremolo gitarr på spår 10; ekoåterkopplingsgitarr på spår 11; bongo på spår 6; virveltrumma på spår 6; piano på spår 7; vibrafon på spår 7; dulcimer på spår 7; klockspel på spår 8 och 9; Rhodos elpiano på spår 8; cymbal på spår 8 och 11; lyra på spår 8; bastrumma på spår 11
- Dave Keighley – tenortrombon på spår 10
- Naomi Koop – fiol på spår 1 och 9; viola på spår 2 och 4
- Lizz Lipscombe – fiol på spår 1, 2, 4 och 9
- Clive Mellor – munspel på spår 11
- Charlotte Miles – fiol på spår 1, 2, 4 och 9
- Clare Moore – euphonium på spår 10
- Kathleen Ord – fiol på spår 1, 2, 4 och 9
- Rebecca Penn-Critten, Sophia Penn-Critten, Tasmin Penn-Critten – bakgrundssång på spår 3
- John Pullen – E flat bastrumpet på spår 10
- Eleanor Radford – kornett på spår 10
- Isobel Radford – barytonhorn på spår 10
- Shez Sheridan – akustisk gitarr på spår 1, 4, 8, 9, 10 och 11; elgitarrer på spår 1, 2, 4, 9, 10 och 11; Spansk gitarr på spår 7; lyra på spår 1, 7 och 8; banjo på spår 7; lap steel gitarr på spår 8 och 11; bakgrundssång på spår 9
- Susannah Simmons – fiol på spår 1, 2, 4 och 9
- Nick Stokes – bastrumbon på spår 10
- Jon Trier – piano på spår 2, 7, 8 och 10; klockor på spår 4; klockspel på spår 4; harmonium på spår 7; celeste på spår 9; Rhodos elpiano på spår 10 och 11; Vibrafon på spår 11
- Johnny Wood – kontrabas på spår 3
- The Stocksbridge Brass Band – kompband på spår 10
