Kodifiering (lingvistik)

Inom lingvistik är kodifiering processen att välja, utveckla och fastställa ( föreskriva ) en modell för standardspråkbruk .

Att kodifiera ett språk kan variera från fall till fall och beror på standardiseringsstadiet som redan kan ha inträffat naturligt. Det innebär vanligtvis att utveckla ett skrivsystem , sätta upp normativa regler för grammatik , ortografi , uttal och användning av ordförråd samt publicera grammatikböcker, ordböcker och liknande riktlinjer. I de fall det finns flera varianter för en specifik aspekt, t.ex. olika sätt att stava ett ord på, måste beslut fattas om vilken variant som ska vara standard.

I vissa länder görs sådan kodifiering av ett organ som utgörs av staten, såsom Académie française . Kodifiering sker ofta på grund av nya uppfinningar, förändringar i värderingar eller andra kulturella influenser. Efter avkolonialiseringsprocessen var många afrikanska stater tvungna att bestämma om de ville behålla det koloniala språket eller välja en (eller flera) av sina inhemska språkvarianter som officiella språk, vilket gjorde språkplanering nödvändig.

I en välkänd modell för språkplanering av Einar Haugen är kodifiering bara det andra steget. Steg ett är urvalsprocessen, steg tre är genomförandet av förändringarna i samhället och steg fyra är utarbetandet av vokabulär (särskilt tekniska termer). I processen för språkplanering finns två huvudnivåer: korpusplanering och statusplanering ( Heinz Kloss) . Kodifiering är en del av korpusplaneringen av ett språk, eftersom själva "kroppen" av språket planeras i motsats till statusplanering, där prestige och användning av ett språk förstärks:

Corpus planering: Kodifiering av ett språk (steg 2); utveckla dess funktioner för att möta språkbehov (steg 4)
Statusplanering: Val av språk (steg 1); implementera dess funktioner genom att sprida det (steg 3)

Huruvida kodifieringen är framgångsrik beror till stor del på dess acceptans av befolkningen såväl som dess form av genomförande av regeringen, t.ex. främjande av dess prestige och spridning, undervisning av den kodifierade normen i skola och språkkurser, och så vidare.

Se även

Anteckningar

Haugen, E. (1966): Språkkonflikt och språkplanering. Fallet med modern norska. Cambridge (Mass.): Harvard University Press.
Holmes, J. (2001): An introduction to Sociolinguistics (2nd ed.). London et al.: Longman, 95-120.

Vidare läsning

Arntz, Reiner (1998): Das vielsprachige Europa: eine Herausforderung für Sprachpolitik und Sprachplanung. Hildesheim: Hildesheimer Universitätsbibliothek.
Coulmas, F. (1985): Sprache und Staat. Studien zur Sprachplanung und Sprachpolitik. New York: de Gruyter.
Mesthrie, R. Et al. (2000): Introducing Sociolinguistics. Edinburgh: Edinburgh University Press, 384-418.