Kelp gås
|
|
| Tånggås | |
|---|---|
| Vetenskaplig klassificering | |
| Rike: | Animalia |
| Provins: | Chordata |
| Klass: | Aves |
| Beställa: | Anseriformes |
| Familj: | Anatidae |
| Släkte: | Chloephaga |
| Arter: |
C. hybrida
|
| Binomialt namn | |
|
Chloephaga hybrida ( Molina , 1782)
|
|
| Underarter | |
|
|
|
|
Tanggås ( Chloephaga hybrida ) är en art av sjöfåglar i stammen Tadornini av underfamiljen Anserinae . Den finns i Argentina , Chile och Falklandsöarna .
Taxonomi och systematik
Tånggåsen har två underarter, den nominerade C. h. hybrida och C. h. malvinarum .
Beskrivning
Tånggåsen är 55 till 65 cm (22 till 26 tum) lång. Hanar av den nominerade underarten väger 2,54 till 2,58 kg (5,6 till 5,7 lb) och honor 2,00 till 2,02 kg (4,4 till 4,5 lb). Underart C. h. malvinarum är tyngre: Hanar väger 3,25 till 3,60 kg (7,2 till 7,9 lb) och honor 2,05 till 2,80 kg (4,5 till 6,2 lb). De två underarterna har samma fjäderdräkt men könen är helt olika. Vuxna hanar är helt vita men för en svart näbb med en rosa fläck på överkäken och gula ben och fötter. Vuxna honor har en blekbrun krona och chokladbrunt huvud, hals och mantel . Deras bröst och flanker har svarta och vita stänger och deras rygg-, svans- och undersvanstäckare är vita. Deras näbb är rosa och benen och fötterna gula. Unga hanar liknar vuxna honor men med bruna "axlar" och gröngula ben och fötter. Juvenila honor har en mörk krona och mörka överstjärtäckare.
Utbredning och livsmiljö
Den nominerade underarten av kelpgås finns på kustnära södra Chile och Argentina inklusive Tierra del Fuego skärgården. C. h. malvinarum finns bara på Falklandsöarna. Förutom när den häckar, lever arten klippiga kuster eller klapperstensstränder med kelpbäddar utanför kusten. Den häckar vid kustnära sötvattensjöar.
Beteende
Rörelse
Den nominerade underarten av kelpgås finns året runt längs Chiles södra kust och i Tierra del Fuego. Det är mestadels stillasittande, med vissa individer som rör sig längre norrut i Chile och andra norrut längs Argentinas Atlantkust under den australa vintern . C. h. malvinarum är också mestadels stillasittande över hela Falklandsöarna, men vissa individer flyttar från mer exponerade öar till havs till större på vintern.
Matning
Tanggåsen är nästan helt vegetarisk, även om den förmodligen får i sig små ryggradslösa djur för övrigt. Den söker mest genom att beta, även om den ibland doppar sig under vatten för att äta. Vid kusten livnär den sig på flera arter av tång och en del alger. Under aveln livnär sig den på gräs och på vintern ibland på bär. Under sommaren kan 100 eller fler icke häckande gäss samlas på stranden.
Föder upp
Tånggåsens häckningsperiod (fram till kläckningen) på fastlandet sträcker sig från oktober till januari; att på Falklandsöarna börjar något tidigare och sträcker sig först till november. Arten häckar i par eller lösa grupper. Den bygger ett bo av gräs kantat av dun, på fastlandet nära sötvattensjöar i något inre land och på Falklandsöarna nära stranden. Bo är placerade i vegetation eller bredvid ett stenblock eller drivved. Kopplingsstorleken är tre till sju ägg. Hanar vaktar honor under inkubationstiden på cirka 30 dagar. Ungarna lämnar boet strax efter att det sista ägget kläckts och flygningen sker 12 till 13 veckor efter kläckningen. Båda föräldrarna tar hand om de unga in på vintern.
Vokalisering
Manliga och kvinnliga kelpgäss har olika vokalisering: Hanar gör en "visslade 'si-si-si'" och honor "lågt tutande 'arnk-arnk', 'ooer' eller 'ooeroo' samtal". Mycket unga kycklingar gör "en dubbelnoterad 'cheep'."
Status
IUCN har bedömt kelpgåsen som minst oroande . Den har ett stort utbud, och även om dess befolkningsstorlek är okänd tros den vara stabil. Inga omedelbara hot har identifierats. Den "konkurrerar inte med mänskliga intressen på grund av otillgänglighet och [de] typer av livsmiljöer som föredras" men "[kan] vara i riskzonen från spill av olja eller andra giftiga ämnen på klippiga kuster."
Galleri
Hona på östra Falkland
Ett par på östra Falkland
Två honor, en hane och två unga på Chiloé Island, Chile.
