Resultat på grund av Kummer på cykliska förlängningar av fält som leder till Kummer-teori
I abstrakt algebra är Hilberts sats 90 (eller Satz 90 ) ett viktigt resultat på cykliska förlängningar av fält (eller till en av dess generaliseringar) som leder till Kummer -teorin . I sin mest grundläggande form står det att om L / K är en förlängning av fält med cyklisk Galois-grupp G = Gal( L / K ) genererad av ett element
σ ,
{\displaystyle \sigma ,}
och om
en
{\displaystyle a }
är ett element av L i relativ norm 1, dvs
N ( a ) := a σ ( a )
σ
2
( a ) ⋯
σ
n − 1
( a ) = 1 ,
{\displaystyle N(a):=a\,\sigma (a)\,\sigma ^{ 2}(a)\cdots \sigma ^{n-1}(a)=1,}
då finns det
b
{\displaystyle b}
i L så att
a = b
/
σ ( b ) .
{\displaystyle a=b/\sigma (b).}
Satsen har fått sitt namn från det faktum att den är den 90:e satsen i David Hilberts Zahlbericht ( Hilbert 1897 , 1998 ), även om den ursprungligen beror på Kummer ( 1855 , s.213, 1861 ).
Ofta får en mer allmän sats på grund av Emmy Noether ( 1933 ) namnet, som säger att om L / K är en finit Galois-utvidgning av fält med godtycklig Galois-grupp G = Gal( L / K ), så är den första kohomologigruppen av G , med koefficienter i den multiplikativa gruppen av L , är trivial:
H1
_
( G ,
L
×
) = {1} . _ _
{\displaystyle H^{1}(G,L^{\times })=\{1\}.}
Exempel
Låt
L
/
K
{\displaystyle L/K}
vara den kvadratiska förlängningen
Q
( i )
/
Q
{\displaystyle \mathbb {Q} (i)/\mathbb {Q} }
. Galois-gruppen är cyklisk av ordning 2, dess generator
σ
{\displaystyle \sigma }
verkar via konjugation:
σ : c + d i ↦ c − d i .
{\displaystyle \sigma :c+di\mapsto c-di.}
Ett element
a = x + y i
{\displaystyle a=x+yi}
i
Q
( i )
{\displaystyle \mathbb {Q} (i)}
har normen
a σ ( a ) =
x
2
+
y
2
{\displaystyle a\sigma (a)=x^{2}+y^{2}}
. Ett element av norm ett motsvarar alltså en rationell lösning av ekvationen
x
2
+
y
2
= 1
{\displaystyle x^{2}+y^{2}=1}
eller med andra ord en punkt med rationella koordinater på enhetscirkel . Hilberts sats 90 säger sedan att varje sådant element a av norm man kan skrivas som
a =
c − d i
c + d i
=
c
2
−
d
2
c
2
+
d
2
−
2 c d
c
2
+
d
2
i ,
{\displaystyle a={\frac {c-di}{c+di} }={\frac {c^{2}-d^{2}}{c^{2}+d^{2}}}-{\frac {2cd}{c^{2}+d^{2 }}}jag,}
där
b = c + d i
{\displaystyle b=c+di}
är som i slutsatsen av satsen, och c och d är båda heltal. Detta kan ses som en rationell parametrisering av de rationella punkterna på enhetscirkeln. Rationella punkter
( x , y ) = ( p
/
r , q
/
r )
{\displaystyle (x,y)=(p/r,q/r)}
på enhetscirkeln
x
2
+
y
2
= 1
{\displaystyle x^{2}+y^{2}=1}
motsvarar Pythagoras trippel , dvs trippel
( p , q , r )
{\displaystyle (p,q,r)}
av heltal som uppfyller
p
2
+
q
2
=
r
2
{\displaystyle p^{2}+q^{2}=r^{2}}
.
Kohomologi
Satsen kan uttryckas i termer av gruppkohomologi : om L × är den multiplikativa gruppen av vilken som helst (inte nödvändigtvis finit) Galois-förlängning L av ett fält K med motsvarande Galois-grupp G , då
H1
_
( G ,
L
×
) = {1} . _ _
{\displaystyle H^{1}(G,L^{\times })=\{1\}.}
Specifikt är gruppkohomologi kohomologin av komplexet vars i- ko-kedjor är godtyckliga funktioner från i -tupler av gruppelement till den multiplikativa koefficientgruppen,
C
i
( G ,
L
×
) = { ϕ :
Gi
{
→
L
×
}
\ displaystyle C^{i}(G,L^{\times })=\{\phi :G^{i}\to L^{\times }\}} , med
differentialer
d
i
:
C
i
→
C
i + 1
{\displaystyle d^{i}:C^{i}\to C^{i+1}}
definierad i dimensionerna
0
i = , 1
{\displaystyle i=0,1}
av:
(
d
0
( b ) ) ( σ ) = b
/
b
σ
,
och
(
d
1
( ϕ ) ) ( σ , τ ) = ϕ ( σ ) ϕ ( τ
)
σ
/
ϕ ( σ τ ) ,
{\displaystyle (d) ^{0}(b))(\sigma )=b/b^{\sigma },\quad {\text{ och }}\quad (d^{1}(\phi ))(\sigma ,\tau )\,=\,\phi (\sigma )\phi (\tau )^{\sigma }/\phi (\sigma \tau ),}
där
x
g
{\displaystyle x^{g}}
anger bilden av
G
{\displaystyle G}
-modulelementet
x
{\displaystyle x}
under åtgärden av gruppelementet
g ∈ G
{\displaystyle g\in G}
. Observera att i den första av dessa har vi identifierat en 0- kokedja
γ =
γ
b
:
G
0
= i
d
G
→
L
×
{\displaystyle \gamma =\gamma _{b}:G^{0}=id_{G} \to L^{\times }}
, med dess unika bildvärde
b ∈
L
×
{\displaystyle b\in L^{\times }}
. Trivialiteten för den första kohomologigruppen är då ekvivalent med att 1-samcyklerna
Z
1
{\displaystyle Z^{1}}
är lika med 1-samgränserna
B
1
{\displaystyle B^{1}}
, nämligen:
Z
1
=
ker
d
1
=
{ ϕ ∈
C
1
uppfyller
∀ σ , τ ∈ G : ϕ ( σ τ ) = ϕ ( σ ) ϕ ( τ
)
σ
}
som
B
1
=
im
d
0
∈ C ϕ
är
1
: ∃ b ∈
L
×
så att
ϕ ( σ ) = b
/
b
σ
∀ σ ∈ G } .
lika med
{\displaystyle {\begin{array}{rcl}Z^{1}&=&\ker d^{1}&=&\{\phi \in C^{1}{\text{ tillfredsställande }}\, \,\forall \sigma ,\tau \in G\,\colon \,\,\phi (\sigma \tau )=\phi (\sigma )\,\phi (\tau )^{\sigma }\} \\{\text{ är lika med }}\\B^{1}&=&{\text{im }}d^{0}&=&\{\phi \in C^{1}\ \, \colon \,\,\exists \,b\in L^{\times }{\text{ så att }}\phi (\sigma )=b/b^{\sigma }\ \ \forall \sigma \in G\}.\end{array}}}
För cyklisk
G = { 1 , σ , … ,
σ
n − 1
}
{\displaystyle G=\{1,\sigma ,\ldots ,\sigma ^{n-1}\}}
bestäms en 1-samcykel av
ϕ ( σ ) = a ∈
L
×
{\displaystyle \phi (\sigma )=a\in L^{\times }}
, med
ϕ (
σ
i
) = a σ ( a ) ⋯
σ
i − 1
( a )
{\displaystyle \phi (\sigma ^{i})=a\,\sigma (a)\cdots \sigma ^{i-1}(a)} och
:
1 = ϕ ( 1 ) = ϕ (
σ
n
) = a σ ( a ) ⋯
σ
n − 1
( a ) = N ( a ) .
{\displaystyle 1=\phi (1)=\phi (\sigma ^{n})=a\,\sigma (a)\cdots \sigma ^{n-1}(a)=N(a).}
Å andra sidan bestäms en 1-kogräns av
ϕ ( σ ) = b
/
b
σ
{\displaystyle \phi (\sigma )=b/b^{\sigma }}
. Att likställa dessa ger den ursprungliga versionen av satsen.
En ytterligare generalisering är till kohomologi med icke-abelska koefficienter : att om H antingen är den allmänna eller speciella linjära gruppen över L , inklusive
GL
1
( L ) =
L
×
{\displaystyle \operatornamn {GL} _{1}(L )=L^{\ gånger }}
, sedan
H1
_
( G , H ) = {1} . _ _
{\displaystyle H^{1}(G,H)=\{1\}.}
En annan generalisering är till ett schema X :
H
et
1
( X ,
G
m
) =
H
1
( X ,
O
X
×
) = Pic ( X ) ,
{\displaystyle H_{\text{et}}^{1}(X,\mathbb {G} _ {m})=H^{1}(X,{\mathcal {O}}_{X}^{\times })=\operatörsnamn {Pic} (X),}
där
Pic ( X )
{\displaystyle \operatorname {Pic} (X)}
är gruppen av isomorfismklasser av lokalt fria skivor av
O
X
×
{\displaystyle {\mathcal {O}}_{X}^{\times }}
-moduler av rang 1 för Zariski-topologin, och
G
m
{\displaystyle \mathbb {G} _{m}}
är bunten som definieras av den affina linjen utan ursprunget som betraktas som en grupp under multiplikation.
Det finns ytterligare en generalisering till Milnor K-teorin som spelar en roll i Voevodskys bevis på Milnors gissning .
Bevis
Låt
L
/
K
{\displaystyle L/K}
vara cyklisk av grad
n ,
{\displaystyle n,}
och
σ
{\displaystyle \sigma }
genererar
Gal ( L
/
K )
{\displaystyle \operatorname {Gal} (L/ K)}
. Välj vilken
a ∈ L
{\displaystyle a\in L}
som helst av normen
N ( a ) := a σ ( a )
σ
2
( a ) ⋯
σ
n − 1
( a ) = 1.
{\displaystyle N(a):=a\sigma (a)\sigma ^{2}(a )\cdots \sigma ^{n-1}(a)=1.}
Genom att rensa nämnare är att lösa
a = x
/
σ
− 1
( x ) ∈ L
{\displaystyle a=x/\sigma ^{-1}(x)\in L}
detsamma som att visa att
a
σ
− 1
( ⋅ ) : L → L
{\displaystyle a\sigma ^{-1}(\cdot ):L\to L}
har
1
{\displaystyle 1}
som ett egenvärde. Vi utökar detta till en karta över
L
{\displaystyle L}
-vektorutrymmen via
{
1
L
⊗ a
σ
− 1
( ⋅ ) : L
⊗
K
L → L
⊗
K
L
ℓ ⊗
ℓ ′
↦ ℓ ⊗ a
σ
− 1
(
ℓ ′
) .
{\displaystyle {\begin{cases}1_{L}\otimes a\sigma ^{-1}(\cdot ):L\otimes _{K}L\to L\otimes _{K}L\\\ell \otimes \ell '\mapsto \ell \otimes a\sigma ^{-1}(\ell ').\end{cases}}}
Primitiva elementsatsen ger
L = K ( α )
{\displaystyle L=K(\alpha )}
för vissa
α
{\displaystyle \alpha }
. Eftersom
α
{\displaystyle \alpha }
har minimalt polynom
f ( t ) = ( t − α ) ( t − σ ( α ) ) ⋯
(
t −
σ
n − 1
( α )
)
∈ K [ t ] ,
{\displaystyle f(t)=(t-\alpha ) (t-\sigma (\alpha ))\cdots \left(t-\sigma ^{n-1}(\alpha )\right)\i K[t],}
vi kan identifiera
L
⊗
K
L
→
∼
L
⊗
K
K [ t ]
/
f ( t )
→
∼
L [ t ]
/
f ( t )
→
∼
L
n
{\displaystyle L\otimes _{K}L{\stackrel {\sim }{\to }}L\otimes _{K}K[t]/f(t){\stackrel {\sim }{\to }}L[t]/f(t){\stackrel {\sim } {\to }}L^{n}}
via
ℓ ⊗ p ( α ) ↦ ℓ
(
p ( α ) , p ( σ α ) , … , p (
σ
n − 1
α )
)
.
{\displaystyle \ell \otimes p(\alpha )\mapsto \ell \left(p(\alpha ),p(\sigma \alpha ),\ldots ,p(\sigma ^{n-1}\alpha )\ höger).}
Här skrev vi den andra faktorn som ett
K
{\displaystyle K}
-polynom i
α
{\displaystyle \alpha }
.
Under denna identifikation blir vår karta
{
a
σ
− 1
( ⋅ ) :
L
n
→
L
n
ℓ
(
p ( α ) , … , p (
σ
n − 1
α ) ) ↦ ℓ ( a p (
σ
n − 1
α ) , σ a p ( α ) ) , … ,
σ
n − 1
a p (
σ
n − 2
α )
)
.
{\displaystyle {\begin{cases}a\sigma ^{-1}(\cdot ):L^{n}\to L^{n}\\\ell \left(p(\alpha ),\ldots , p(\sigma ^{n-1}\alpha ))\mapsto \ell (ap(\sigma ^{n-1}\alpha ),\sigma ap(\alpha ),\ldots ,\sigma ^{n- 1}ap(\sigma ^{n-2}\alpha )\right).\end{cases}}}
Det vill säga under denna karta
(
ℓ
1
, … ,
ℓ
n
) ↦ ( a
ℓ
n
, σ a
ℓ
1
, … ,
σ
n − 1
a
ℓ
n − 1
) .
{\displaystyle (\ell _{1},\ldots ,\ell _{n})\mapsto (a\ell _{n},\sigma a\ell _{1},\ldots ,\sigma ^{n -1}a\ell _{n-1}).}
( 1 , σ a , σ a
σ
2
a , … , σ a ⋯
σ
n − 1
a )
{\displaystyle (1,\sigma a,\sigma a\sigma ^{2}a,\ldots ,\sigma a \cdots \sigma ^{n-1}a)}
är en egenvektor med egenvärde
1
{\displaystyle 1}
om
en
{\displaystyle a}
har norm
1
{\displaystyle 1}
.
Hilbert, David (1897), "Die Theorie der algebraischen Zahlkörper" , Jahresbericht der Deutschen Mathematiker-Vereinigung (på tyska), 4 : 175–546, ISSN 0012-0456
Hilbert, David (1998), The theory of algebraic number fields , Berlin, New York: Springer-Verlag , ISBN 978-3-540-62779-1 , MR 1646901
Kummer, Ernst Eduard (1855), "Über eine besondere Art, aus complexen Einheiten gebildeter Ausdrücke." , Journal für die reine und angewandte Mathematik (på tyska), 50 : 212–232, doi : 10.1515/crll.1855.50.212 , ISSN 0075-4102
Kummer, Ernst Eduard (1861), "Zwei neue Beweise der allgemeinen Reciprocitätsgesetze unter den Resten und Nichresten der Potenzen, deren Grad eine Primzahl ist" , Abdruck aus den Abhandlungen der Kgl. Akademie der Wissenschaften zu Berlin (på tyska), omtryckt i volym 1 av hans samlade verk, sidorna 699–839
Kapitel II av JS Milne, Class Field Theory , tillgängligt på hans webbplats [1] .
Neukirch, Jürgen ; Schmidt, Alexander; Wingberg, Kay (2000), Cohomology of Number Fields , Grundlehren der Mathematischen Wissenschaften , vol. 323, Berlin: Springer-Verlag, ISBN 978-3-540-66671-4 , MR 1737196 , Zbl 0948.11001
Noether, Emmy (1933), "Der Hauptgeschlechtssatz für relativ-galoissche Zahlkörper." , Mathematische Annalen (på tyska), 108 (1): 411–419, doi : 10.1007/BF01452845 , ISSN 0025-5831 , Zbl 0007.29501
Snaith, Victor P. (1994), Galois-modulstruktur , Fields Institute-monografier, Providence, RI: American Mathematical Society , ISBN 0-8218-0264-X , Zbl 0830.11042
externa länkar