Gustave-Henri Jossot

Gustave-Henri Jossot (senare känd som Abdul Karim)
Henri Gustave Jossot 1894.jpg
Henri Gustave Jossot, av Léon Lebègue, 1894
Född
Henri Gustave Jossot

16 april 1866
Sidi Bou Said , Tunisien
dog 7 april 1951
Sidi Bou Saïd, Tunisien
Nationalitet fransk-tunisisk
Utbildning Jean Paul Laurens och Eugène Carrière
Känd för Karikatyrtecknare , illustratör, affischdesigner, orientalistisk målare och författare
Rörelse Orientalist

Gustave-Henri Jossot , även känd som Abdul Karim Jossot ( Dijon , Frankrike, 16 april 1866 – Sidi Bou Said , Tunisien , 7 april 1951), var en fransk karikatyrtecknare , illustratör, affischdesigner, orientalistisk målare, författare och tänkare.

Liv och karriär

Jossot började sin karriär under ledning av Jean Paul Laurens och Eugène Carrière . Hans stil som serietecknare är omedelbart igenkännbar för sin uttrycksfulla hänvisning till Cloisonnism [ kontrollera stavning ] som introducerades av Émile Bernard . Han reste i Bretagne och kan ha varit influerad av Pont-Aven- skolan.

Han är främst ihågkommen för det märke han lämnade på flera specialnummer av tidskrifter i Paris, framför allt l'Assiette au beurre, medverkande till vilka inkluderade Kees van Dongen , Félix Vallotton , František Kupka , Steinlen , Adolphe Willette och Jacques Villon .

Mycket av hans arbete präglade bourgeoisin , vilket kan ses av titlarna på de illustrerade böcker han producerade: Artistes et Bourgeois (Paris: Louis Michaud 1896); Jockey-Club Sardines (1897); Minces de trognes (Paris: Hazard, 1896); Viande de Bourgeois (Paris: Louis Michaud, 1906).

Hans verk visades på flera stora kollektiva utställningar i Paris: Salon des Cent (1894, 1895) Salon de la Société Nationale de Beaux Arts (1895); Salon d'Automne (1908, 1909, 1911); Salon des Indépendants (1894, 1896, 1910, 1911, 1921). Hans stora utställning i Rudolphinum Muséum etablerade hans internationella status 1908, sedan i Salon Tunisien 1912. Även om Jossot ofta sa att han hade slutat med all sin konstnärliga verksamhet, skickade han fortfarande sina verk till Salon Tunisien samma dag som han dog.

På en offentlig auktion i New York (12 juni 1980) såldes en målning av Jossots med den anmärkningsvärda titeln "Anti Nabis" (ref: Bénézit 1999). Detta arbete, daterat 1894, hänvisar till Les Nabis , ett viktigt inflytande på den tiden.

Övertygelser och omvändelse

Henri Gustave Jossot 2

Jossot stämplades som anarkist , vilket han förnekade. Även om han aldrig var en militant, var han verkligen en sur kritiker av sin tids sociala och politiska system.

Efter resor till Tunisien 1896 och 1904 flyttade han definitivt till Sidi Bou Said 1911.

1913 konverterade Jossot till islam och tog det muslimska namnet Abdul Karim . Cirka tio år senare följde han den välkände algeriska sufi- shaykh Ahmad al-Alawi . Jossot var inte den enda franske målaren på sin tid som konverterade till islam och sufism: andra inkluderade Ivan Aguéli och Étienne Dinet .

skrev i Dépêche tunisienne (10 februari 1913) och kontrasterade den västerländska civilisationens falskhet med islams enkelhet och berömde islam för att ha "inga mysterier, inga dogmer, inga präster, nästan inga ceremonier" och för att vara "den mest rationell religion i världen."

Jossot skrev flera häften, med titeln Ma Conversion , Le Sentier d'Allah och Le Fetus récalcitrant där han försökte sammanställa och återuppta mer än hundra artiklar utspridda i franska och tunisiska tidningar. Där kan vi läsa hans individualistiska filosofi nära Georges Darien , Georges Palante , eller till och med Jiddu Krishnamurti , hans metafysiska övertygelser, hans antiklerikalism och pacifistiska engagemang under de två världskrigen, hans kamp mot kolonisationsmissbruk.

Jossot fortsatte att rita karikatyrer och måla i orientalistisk stil, och dog i Sidi Bou Said 1951. Han fick en enkel civil begravning. Strax före sin död anförtrodde Jossot sig till en opublicerad memoar med titeln Goutte à goutte :

"au fond du trou-terminus, nous roupillerons profondément, sans faire de cauchemars et nous ne nous réveillerons jamais."

Pour ma part, si j'avais la liberté de choisir, ce serait cette dernière hypothèse qui aurait ma préférence : cesser d'être, ne plus rien voir, ne plus entendre, ne plus rien sentir ! Les hommes me foutant enfin la Paix avec le Repos Eternel par dessus le marché ! C'est la grâce que je me souhaite!"

Källor

  • E.Bénézit: "Dictionnaire critique et documentaire des Peintres, Sculpteurs, Dessinateurs et Graveurs -nouvelle édition:Jaques Busse" Paris, Gründ 1999.
  • Marie Bouchard: « Henri Gustave Jossot » i: "Bulletin du Club Français de la Médaille" nr 70-71 Paris, 1er trimestre, 1981
  • Michel Dixmier, «Jossot», Cahier de l'art mineur , nr 23, Paris, Vent du Ch'min et Limage, 1980.
  • Henri Viltard, « Jossot, Caricaturiste malgré lui », Actes du colloque de Brest 13-15 mai 2004, « Peinture et Caricature », Ridiculosa , nr 11, 2004.
  • Henri Viltard, «Jossot (1866-1951), Un caricaturiste libre-penseur et musulman», Recherches en Histoire de l'Art , nr 5, 2006.
  • Henri Viltard, «Abdou-'l-Karim Jossot : polémiques d'un renégat en Tunisie», Revue de l'Institut des Belles-lettres arabes (IBLA), nr 201, 2008.
  • Henri Viltard, « Gros méchant : Jossot et l'image discriminante » i CSERGO (Julia) dir., Trop gros ? L'obésité et ses représentations , édition Autrement, 2009.
  • Henri Viltard, «Jossot : portraits d'un roumi chez les «Néo-civilisés»», dans AM Granet-Abisset, D. Rigaux, Image de soi, image de l'autre. Du portrait individual aux représentations collectives , publications de la MSH-Alpes, Grenoble, april 2010, 318 s.
  • Gustave Jossot, Le Fetus récalcitrant , présenté et annoté par Henri Viltard, Finitude, 2011, 128 s.

Vidare läsning

externa länkar

Hämtad från " https://en.wikipedia.org/w/index.php?title=Gustave-Henri_Jossot&oldid=1087810154 "