Frank J. Rawlinson

Frank J. Rawlinson
Född 9 januari 1871
Langham , Rutland , England
dog 14 augusti 1937 (14-08-1937) (66 år gammal)
Shanghai, Kina
Nationalitet amerikansk
Andra namn ( förenklad kinesiska : 乐灵生 ; traditionell kinesiska : 樂靈生 ; pinyin : Le Lingsheng ; Wade–Giles : Le Ling-sheng )
Ockupation protestantisk missionär
Känd för Redaktör, kinesisk blockflöjt

Frank Joseph Rawlinson (9 januari 1871 – 14 augusti 1937) född i Langham , Rutland , England , var en amerikansk protestantisk missionär i Kina från 1902 till 1937 känd för sina teologiskt liberala åsikter, öppenhet för kinesisk kultur och stöd för kinesisk nationalism. Från 1912 till 1937 var han redaktör för The Chinese Recorder and Missionary Journal, publicerad i Shanghai, den ledande engelskspråkiga tidskriften för det protestantiska missionärssamfundet.

Tidigt liv och "Call to China"

Frank och hans yngre bror kom till USA 1889 som styrande passagerare och bosatte sig i Baltimore . Frank gick med i en sydlig baptistkyrka , där han träffade Carrie Mae Dietz. Han tog examen summa cum laude från Bucknell University i Pennsylvania 1899 och gifte sig snabbt med Carrie Mae. 1903 tog han examen från Rochester Theological Seminary , prästvigdes och blev amerikansk medborgare. 1894, när Studentvolontärrörelsen (SVM) organiserade kampanjer, hade han ställt sig upp vid ett möte som anordnats av en missionär från Kina och sagt "Här är jag Herre! Sänd mig!" År 1900 när John R. Mott från SVM talade hörde han "The Call" igen och ansökte framgångsrikt om att bli utnämnd till missionär för Southern Baptist Convention . Han, hans fru och hans son anlände till Shanghai den 16 oktober 1902 och började arbeta med Central China Mission. I juni 1911 utsågs Rawlinson till assisterande redaktör på redaktionen för The Chinese Recorder , och 1914 gick han med i den verkställande kommittén för Kinas fortsättningskommitté, som bildades för att utföra arbetet med 1910 års världsmissionskonferens i Kina . 1913 blev han chefredaktör för Recorder, en post som han behöll till sin död.

1916 återvände familjen till amerikanska med den japanska ångbåten Shinyo Maru för ledighet. Strax efter jul halkade Carrie Mae på isen, bröt höften och dog den 7 januari 1917 av en blodinfektion. Franks sorg förvärrades när familjens baptistkyrka vägrade att låta en icke-baptistvän hålla lovtalan. På ångbåten från Shanghai hade familjen knutit en vänskap med Florence Lang, som själv var på väg tillbaka från Bombay, där hon arbetade som generalsekreterare för YWCA . Florence och Frank förnyade sin vänskap, och Frank skrev snart till henne att han tackade Gud för sin " uppståndelse" . Även om Southern Baptist Board hade reservationer om hon var kapabel att representera baptistiska värderingar i Kina, gifte de sig den 29 juli 1917. Deras son, John Lang Rawlinson, föddes 1920.

Under ledighetsåret tog Frank en MA från Teachers College, Columbia University , där han tog kurser om skolor och religiös utbildning. Bucknell tilldelade honom en heders-DD När han återvände till Kina 1918 återupptog han ett fullspäckat schema. Han föreläste vid Nanking University School for Missionaries, och efter 1921 var han föreläsare vid North China Union Language School i Peking. Att föreläsa för nya missionärer om hur man anpassar sig till den kinesiska kulturen fick Rawlinson att läsa de kinesiska klassikerna. Förutom Konfucius och Mozi läste han moderna kinesiska forskare som Liang Qichao och Hu Shih . Fysiskt och andligt lycklig i sitt nya äktenskap började han utveckla en mer gynnsam förståelse av kinesiska religioner, särskilt buddhismen. Trots att han ofta var borta från hemmet förde Frank och Florence omfattande diskussioner om familjen, deras relation och teologi genom brev. I ett brev jämförde han henne med "Guds leende", men förklarade att han tyckte att hans tro flyttade bort från dess evangeliska grundvalar. Han beskrev sin kallelse som "en vision av mänskligt behov som aldrig har lämnat mig..., (men) det är sant att jag har ändrat mina idéer om hur jag ska möta det."

Socialt evangelium, nationalism och revolution

Efter första världskriget förespråkade New Culture Movement ett vetenskapligt förhållningssätt till politik och religion och började motsätta sig utländskt inflytande i Kina. Samtidigt arbetade en inflytelserik grupp protestantiska missionärer i Kina för att bygga upp vad historikern Daniel Bays kallar ett "kinesisk-utländskt protestantiskt anläggning" som såg kinesisk nationalism och kinesisk kristendom som att arbeta tillsammans för att bygga en modern och oberoende nation. Rawlinson var en ledare i denna grupp.

När Rawlinson läste mer allmänt i kinesiska klassiker och buddhistiska texter, som han nu kunde läsa på kinesiska, började han attackera dogmatismen hos missionsgemenskapen och allmänheten hemma. Kinesiska idéer om Gud, sa han till sina elever, kan möjligen jämföras med tidiga hebreiska idéer. Kristna bör inte fördöma buddhistiska föreställningar om kärlek, medkänsla och självuppoffring utan inse deras styrka. President John Leighton Stuart vid Yenching University erbjöd Rawlinson en tjänst som lärare i kristen apologetik 1920, men den föll igenom eftersom hans Southern Baptist-missionsstyrelse vägrade att finansiera den. Rawlinson var en av grundarna av Yenching Life Fellowship Movement sponsrad av kristna fakultetsmedlemmar. Chinese Recorder publicerade ett antal artiklar från denna grupp som arbetade för dialog mellan kinesiska intellektuella och kristna och för en kinesisk kristen kyrka som skulle vara ""av kineserna, för kineserna och av kineserna."

The Chinese Recorder under Rawlinsons redaktion blev ett forum för debatt om teologiska frågor och den kinesiska nationalismens politiska anspråk. Tidskriften sökte efter artiklar av och om kinesiska intellektuella och beställde översättningar för att presentera viktigt tänkande om politik och religion. Till exempel inkluderade majnumret 1920 av tidskriften "Kristendomen och det kinesiska folket" av Chen Duxiu , som skulle vara medgrundare av det kinesiska kommunistpartiet . Pearl S. Buck publicerade till exempel 1927, långt innan hon blev känd, en artikel "Is There A Place for the Foreign Missionary?" Senare bekymrade hennes avgång efter påtryckningar från den presbyterianska styrelsen 1932 honom.

Dessa liberala åsikter antagoniserade Southern Baptist Mission Board, vid den tiden i början av kontroversen mellan modernistiska och fundamentalistiska föreställningar om teologi och missionens roll. Styrelsen motsatte sig det faktum att Rawlinson redigerade en interkonfessionell tidskrift, inte en baptist. 1921 avsatte styrelsen honom. Rawlinson erkände för Florence att detta var en "hård spark", men rapporterade att han "ännu inte hade sparkats särskilt långt." American Board of Commissioners for Foreign Missions , som stödde interkonfessionellt arbete, accepterade Rawlinson 1922. Rawlinson var en av de främsta organisatörerna av den nationella kristna konferensen som hölls i Shanghai i maj 1922. Konferensen undersökte kristendomens tillstånd i Kina och drev på för Kinesisk kontroll över kristna institutioner, och inrättade det nationella kristna rådet i Kina för att genomföra detta program. Han stödde kinesiska kristna ledare som Cheng Jingyi , som ledde rådet. Cheng och andra ledare syftade till att utveckla en kinesisk kristendom som inte var baserad på oberoende samfund utan på en enad kyrka. Rawlinson redigerade rådets kinesiska kristna årsbok från 1922. Konfucianska läror fortsatte att locka honom, och han erkände i ett brev till Florens att "jag är något av en hedning".

Från 1924 till 1925 studerade och föreläste Rawlinson som McFadden Mission Fellow vid Union Theological Seminary i New York. När han återvände till Kina fann han att kinesisk politik hade blivit ännu mer nationalistisk och antikristen. Kenneth Scott Latourette , den ledande missionsforskaren vid den tiden, återspeglade en känsla som delades bland liberala missionärer som Rawlinson att kyrkan hade "blivit en partner i västerländsk imperialism och inte väl kunde frånsäga sig ett visst ansvar för konsekvenserna."

1926 publicerade Rawlinson Chinese Ideas of the Supreme Being och 1927 hans viktigaste verk, Naturalization of Christianity in China . Motivationen bakom båda var att möta argumenten från de heta kinesiska nationalisterna och antikristna som attackerade kyrkan som oåterkallelig imperialistisk och irrationell och att övertyga sina kristna missionskollegor att avstå auktoritet inte bara över den institutionella kyrkan, en process som redan var bra på gång, men att också avstå myndigheten att definiera vem som var kristen och vad som var kristen lära. Boken hämtade från hans år av att prata med kinesiska intellektuella och föreläsa för nyanlända missionärer. Han förberedde argumenten för boken i en serie ledare. Han hävdade först att att vara kristen inte var en fråga om medlemskap i kyrkan - "en kristen är en som älskar Kristus. Inget mer, inget mindre." Därefter utmanade han kritiker som hävdade att Kina saknade kapacitet att organisera, och citerade som vederläggande av det kejserliga Kinas rekord när det gäller att organisera och administrera sitt stora territorium. Han accepterade inte heller argumentet att kineser brydde sig lite om moral eller individen, eftersom daoismens och buddhismens filosofier gjorde det, och kinesiska familjevärderingar var exemplariska. Han påpekade att de gamla kineserna hade uttalat den gyllene regeln långt före Jesus. Kort sagt, en kinesisk kristendom var möjlig men det främsta hindret var västerländsk vägran att acceptera kineser som jämlikar och erkänna styrkan i den kinesiska kulturen, bördan låg på den kristna kyrkan att själv bli kinesisk:

Kristendomen kommer inte att naturaliseras i Kina förrän det kristna jämlikhetsidealet förkroppsligas i det kristna arbetets attityder och villkor på ett sådant sätt att den faktiska såväl som den potentiella moraliska jämlikheten hos kineserna är så omisskännligt erkänd att kineserna inte har några tvivel om Det.

Till slut drog Rawlinson slutsatsen att en kristendom naturaliserad till Kina skulle lämna samfund och sekterism bakom sig och inte ens hålla fast vid kristna idéer om frälsning.

Rawlinson hävdade att kristendomen inte skulle kunna lyckas i Kina om den identifierades med antingen imperialistisk dominans eller kapitalistisk exploatering. I synnerhet påpekade han att det var "något förödmjukande" att tvinga Kina att ge tillstånd för "kristna utomjordingar" att bygga kyrkor och sprida sin religion under skydd av extraterritorialitet . Han välkomnade kinesiska kollegor till ledarskap för kristna institutioner och stödde det kinesiska nationalistpartiets antiimperialistiska program . Marxismens spridning väckte dock allvarliga frågor. Rawlinson godkände de jämlika sociala mål som kinesiska kommunister tillkännagav samtidigt som de fördömde deras våldsamma metoder. År 1934 lät den kinesiska upptecknaren skriva en serie artiklar om "Kommunismens utmaning", titeln på en missionskonferens. Rawlinson medgav att om den strävade efter en "rättvisare och mer rättvis social ordning", var kommunismen stödjande. Det året lanserade Chiang Kai-shek sin New Life Movement som ett svar på kommunismens sociala dragningskraft. Rawlinson applåderade, men såg till Rural Reconstruction Movement för ett kristet förhållningssätt till problemen med Kinas landsbygdsmajoritet. Rawlinsons ledare från juni 1934, "Beyond Communism", påminde läsarna om att kristendomen som doktrin var "ogynnsam" mot kapitalismen men i själva verket hade anpassat sig till den tillräckligt lätt. Nu fann kristendomen att kommunismen hade "stulit sin åska", för kristendomen hade aldrig bestämt sig för att "förändra de underprivilegierades hela lott som kommunismen har." Kristendomen var att föredra framför kommunismen men var tvungen att bevisa sig själv i handling.

Utbrottet av det andra kinesisk-japanska kriget utgjorde en utmaning för den kristna missionären. I vad som visade sig vara Rawlinsons sista brev till sina barn den 3 augusti 1937 sa han till dem "Jag gillar inte krig. Jag känner att det är okristet", men "jag vet inte vad mer Kina kan göra än att göra motstånd. Japan om hon inte vill bli praktiskt taget en japansk koloni."

Den 14 augusti 1937 släppte ett kinesiskt stridsflygplan, skadat av luftvärnseld från ett japanskt slagskepp i floden, av misstag en bomb på en fullsatt gata i Shanghai och dödade över 1 500 människor. Rawlinson var bland dem. New York Times rapporterade om hans död på förstasidan. Tidningen Life körde en grupp bilder på Rawlinson och hans fru och kallade honom "en av de mest inflytelserika vita männen i Kina", och kommenterade att Rawlinson "kände att Kina kunde ta kristendomen utan att sluta vara kinesisk."

Utvalda verk

  • Francis Lister Hawks Pott ; Frank Joseph Rawlinson (1915). 滬語開路 = Konversationsövningar på Shanghai-dialekten / Hu yu kai lu = Konversationsövningar på Shanghai-dialekten . Shanghai: Shanghai mei hua shu guan. . HathiTrust full vy.
  •   —— (1922). Den kinesiska kyrkan som uppenbarades i den nationella kristna konferensen som hölls i Shanghai, tisdagen den 2 maj till torsdagen den 11 maj 1922 . Shanghai: Oriental Press. OL 7158673M .
  • —— (1925). "Utvecklingen av "kristna" fördrags "rättigheter" i Kina. Kinesisk inspelare .
  • —— (1927). Kinesiska idéer om det högsta väsendet . Shanghai: Presbyterian Mission Press.
  • —— (1927). Naturalisering av kristendomen i Kina (en studie av förhållandet mellan kristen och kinesisk idealism och liv) . Shanghai: Presbyterian Mission Press.
  • —— (1929). Revolution och religion i det moderna Kina: En kort studie av effekterna av moderna revolutionära rörelser i Kina på dess religiösa liv . Shanghai: Presbyterian Mission Press.
  • —— (1929). "Modern revolution och religion i Kina". Internationell granskning av uppdrag . 18 (2): 161–178. doi : 10.1111/j.1758-6631.1929.tb03937.x .
  • —— (1934). Kinesiska etiska ideal: En kort studie av de etiska värderingarna i Kinas litterära, sociala och religiösa liv . Shanghai.

Se även

Anförda verk

  •   Bays, Daniel (2011-07-13). "The "Golden Age" of Missions and the "Sino-Foreign Protestant Establishment", 1902-1927. En ny historia om kristendomen i Kina . Oxford, Storbritannien: Wiley-Blackwell. s. 92–120. doi : 10.1002/97814444342864.ch5 . ISBN 978-1-4443-4286-4 .
  • Latourette, Kenneth Scott (1929). En historia om kristna missioner i Kina . New York: Macmillan.
  • Xi Lian, Ch. 2 "The Road that Bent: Frank J. Rawlinson" i Lian, Xi (1997). Missionärernas omvändelse: Liberalism i amerikanska protestantiska missioner i Kina, 1907-1932 . University Park: Pennsylvania State University Press. , s. 59–93
  •   Rawlinson, John Lang (1990). The Recorder and China's Revolution: A Topical Biography of Frank Rawlinson, 1871-1937 . Notre Dame, Indiana: Cross Cultural Publications. ISBN 9780940121133 . Skrivet och redigerat av Rawlinsons son John, en professionell historiker i Kina. Innehåller omfattande primär dokumentation och kommentarer om tidens händelser.
  •   Standaert, Nicolas och RG Tiedemann (2009). Handbook of Christianity in China Volym två 1800-nutid . Brill Academic. ISBN 9789004114302 .

externa länkar

Hämtad från " https://en.wikipedia.org/w/index.php?title=Frank_J._Rawlinson&oldid=1105417725 "