Fläckig hök
|
|
| Fläckig harrie | |
|---|---|
| klassificering | |
| Rike: | Animalia |
| Provins: | Chordata |
| Klass: | Aves |
| Beställa: | Accipitriformes |
| Familj: | Accipitridae |
| Släkte: | Cirkus |
| Arter: |
C. assimilis
|
| Binomialt namn | |
|
Circus assimilis |
|
|
|
| räckvidd
fästen
distribution året runt
icke-avelfördelning
|
|
Fläckhöken ( Circus assimilis ) även känd som rökhöken , är en stor australiensisk rovfågel som tillhör familjen Accipitridae .
Taxonomi
Fläckhöken tillhör familjen Accipitridae. Accipitridae är den största familjen i ordningen Accipitriformes och omfattar många av de dagliga rovfåglarna inklusive hökar och örnar . Det är en av de största fågelfamiljerna med 233 arter i 67 släkten som ingår i familjen världen över.
Beskrivning
Fläckhöken är en medelstor, smal rovfågel med vuxna honor som når 58–61 cm. Både vuxna och unga fåglar har en uggleliknande ansiktsruff som skapar utseendet av ett kort, brett huvud samt långa gula ben. Den fläckiga harrens vingar har framträdande svarta spetsar och svansen är tydligt bommad och lätt kilformad.
Vuxna hanar är mycket mindre än honorna och växer bara till 50–55 cm. Vuxna fåglar har blå till grå övre delar med en kastanjebrun ansikte och undersida som har många vita fläckar. Unga fåglar under sitt första levnadsår är mestadels mörkbruna och gulaktiga på överdelen med blekgul undersida som har bruna ränder över bröstet och magen. Under det andra levnadsåret antar den fläckiga höken nästan vuxen färg med vita streck över undersidan istället för de framträdande fläckarna som kan ses på vuxna.
Utbredning och livsmiljö
Den fläckiga harriven är infödd i Australien och Indonesien , men lösdrivande populationer har setts i Östtimor. Den har en geografisk räckvidd på mer än 20 000 km2 (Birdlife International, 2012). Fläckiga harrier kan ses över det mesta av Australiens fastland, förutom i täta skogbevuxna eller skogsmarksmiljöer vid kusten, branter och bergområden, och sällan i Tasmanien. I NSW är individer vitt spridda och består av en enda population.
Den fläckiga harriären är en landfågel som bor i öppna gräsmarker, öppna skogsmarker inklusive akacia och mallee , inlandsstrandsskog, gräsmark och buskmark. Det kan vara vanligast i inhemska gräsmarker, men det ses också i jordbruksmark och inre våtmarker i syfte att söka föda.
Diet
Den fläckiga harriären är en köttätande rovfågel som mest livnär sig på landlevande däggdjur som snäckor , bettongs och gnagare samt småfåglar och reptiler och ibland stora insekter . Tidigare var arten starkt beroende av kaniner , men den snabba spridningen av kanin calicivirus sjukdom ledde till en betydande minskning av antalet kaniner i torra och halvtorra områden (med upp till 65-85%). På grund av detta blir fläckhöken alltmer beroende av inhemska bytesdjur, men många av dess tidigare inhemska däggdjursbytesarter är utrotade i inlandet NSW och många av dess återstående nyckelarter, såsom marklevande gräsmarksfåglar, hotas av bete eftersom de kräver marktäckning och är känslig för livsmiljöförsämring. Fläckhöken svävar med förhöjda vingar vid jakt.
Föder upp
Ett käppbo byggt i ett träd är den bästa metoden för den prickiga hararen. De förökar sig på våren eller ibland hösten och lägger en koppling av 2-4 ägg. Inkubationstiden är 33 dagar med ungar kvar i boet i flera månader från kläckningen . Generationslängden för fläckhök beräknas vara 10 år.
Bevarandestatus
På grund av dess extremt stora utbredningsområde, och dess stora och stabila population, har fläckhöken utsetts till en art av minst oro av International Union for Conservation of Nature .
Arten inkluderades i en NSW populationsundersökning 1977-81 som använde 75 engradiga rutnät för att hitta fågelpopulationsnummer. Den fläckiga hararen registrerade mestadels måttliga till höga rapporteringsfrekvenser (11-40 % respektive mer än 40 % av undersökningarna per rutnät). Avel registrerades i 14 av dessa rutnät. En upprepning av denna undersökning gjordes 1998-2002 som visade att antalet prickiga harrier hade minskat (mindre än 20 % av undersökningarna per rutnät), med avel i endast 6 rutnät. Detta tyder på att en statlig nedgång på 70 % under 3 generationer (30 år) kommer att inträffa. Ett problem med den här studien är att på grund av den stora utbredningen av fläckhöken täcker denna studie bara ett litet urval av hela arten, vilket ger en felaktig bild av arten som helhet. Det är också känt att det finns många hotfulla processer som inträffar i NSW som påverkar populationer i stor skala som inte sker lika flitigt i andra områden. Denna studie bör utföras genom hela utbredningen av arten för att hitta en korrekt sammanfattning av artens populationsstatus. Denna studie representerar dock populationer i NSW korrekt och därför kan en förvaltningsplan införas för att hantera antalet enbart i detta tillstånd.
Hot
Fläckhöken hotas mestadels av röjning och nedbrytning av lämpliga födosöks- och häckningsmiljöer. Dessa hot sträcker sig också till viktiga bytesarter som påverkar bytesdensiteten. Röjning och bete av häckningsplatser är ett nyckelhot vid sidan av sekundär förgiftning från rodenticider och pindone, ett gift som används vid bekämpning av kaniner.
Röjning av inhemsk vegetation är listad som en nyckelhotande process i NSW enligt Threatened Species Conservation Act 1995. Röjning har påverkat viktiga bioregioner på NSW:s västra sluttningar och slätter som en gång innehöll höga häckningsdensiteter. Sedan 1980-talet har röjningen utplånat 40-84 % av dessa bioregioner. 85-91 % av dessa bioregioner har också drabbats av bete. Landskapet i dessa regioner har också visat sig vara mycket stressat, de flesta områden faller i landskapsstressfaktorkategorier på 2-6 av 6. Mer västliga NSW-bioregioner har också funnits vara hårt betas och har landskapsstressklassificeringar på 3-4 från 6.
externa länkar
Media relaterade till Circus assimilis på Wikimedia Commons