Energidispersiv röntgendiffraktion

Schematisk över ett typiskt EDXRD-experiment

Energidispersiv röntgendiffraktion (EDXRD) är en analytisk teknik för att karakterisera material. Den skiljer sig från konventionell röntgendiffraktion genom att använda polykromatiska fotoner som källa och drivs vanligtvis i en fast vinkel. Utan behov av en goniometer kan EDXRD samla in fullständiga diffraktionsmönster mycket snabbt. EDXRD används nästan uteslutande med synkrotronstrålning som möjliggör mätning inom verkliga tekniska material.

Provdata från ett EDXRD-experiment där synkrotronstrålning används. Spektra kan genereras snabbt och som en funktion av position eller tid.

Historia

EDXRD föreslogs ursprungligen oberoende av Buras et al. och Giessen och Gordon 1968.

Fördelar

Fördelarna med EDXRD är (1) den använder en fast spridningsvinkel, (2) den fungerar direkt i ömsesidigt utrymme, (3) snabb insamlingstid och (4) parallell datainsamling. Den fasta spridningsvinkelgeometrin gör EDXRD särskilt lämplig för in situ-studier i speciella miljöer (t.ex. under mycket låga eller höga temperaturer och/eller tryck). När EDXRD-metoden används behövs endast en ingång och ett utgångsfönster. Den fasta spridningsvinkeln tillåter också mätning av diffraktionsvektorn direkt. Detta möjliggör mätning av gitterparametrar med hög noggrannhet. Det möjliggör snabb strukturanalys och möjligheten att studera material som är instabila och bara existerar under korta tidsperioder. Eftersom hela spektrumet av diffrakterad strålning erhålls samtidigt, möjliggör det parallella datainsamlingsstudier där strukturella förändringar kan bestämmas över tiden.

Faciliteter

Anläggning	Plats	Strållinje	Energiområde (keV)
National Synchrotron Ljuskälla	Upton, NY	X17B1	50–200
Avancerad fotonkälla	Argonne, IL	16-BM-B	10–120
Tysk elektronsynkrotron	Hamburg, DE	P61B	50-150
Cornell högenergisynkrotronkälla	Ithaca, NY	B1	okänd
Diamantljuskälla	Oxfordshire, Storbritannien	I12	50–150
SOLEIL	Paris, Frankrike	I03c	15–100
Indus 2	Indien	BL-11	okänd