Einar Pálsson

Einar Pálsson.

Einar Pálsson (1925–1996) var en isländsk författare. Han föddes i Reykjavík , Island . Han är mest känd för sina teorier om ursprunget till den isländska sagalitteraturen som reliktmytologi av hedniska rituella landskap . Han skaffade en cand. phil. examen 1946, och en BA-examen i engelska och danska 1957 (Islands universitet). Han tog examen från Royal Academy of Dramatic Art i London 1948. 1995 belönades han med Riddarkorset av Falkorden av Islands president som ett erkännande för hans forskning i gammalisländsk litteratur. 1969 lade han fram sina teorier om den isländska kulturens rötter och utvecklade dem vidare i en serie om 11 böcker. Hans teorier kan delas in i fyra kategorier:

Teorier

Mytologiteorin om Sagas ursprung

Den fornnordiska (isländska) sagalitteraturen har en mytologisk bakgrund. Sagornas karaktärer uppstod som personifieringar av mytologiska begrepp som fertilitet, rättvisa, tid, död och de fyra elementen . Einar hävdade att många av de potentiella symbolerna i sagorna skulle bli meningsfulla när de matchades med symboler som förekommer i medelhavs- och keltisk mytologi . Särskilt i Njáls saga skulle Kári förknippas med tid och luft , Njáll med skapelsen , fertiliteten och vattnet , Skarphéðinn med döden , rättvisan och elden , Höskuldr med säd och fruktbarheten , Gunnar med solen , Mörðr med jorden och Bergthora med jorden. Underjorden . Mytologin var den för de nordiska fruktbarhetsgudarna Freyr och Freyja som var baserade på samma principer som fertilitetsgudarna i Medelhavsområdet, främst Osiris och Isis . Fertilitetsmytologin blev en del av ett lokalt rituellt landskap i varje huvuddal på Island, - samma geografiska enhet som sagornas. Etableringen av det rituella landskapet var, enligt Einars avhandling, en vital del av bosättningsprocessen på 900-1000-talet, ett sätt att tämja det jungfruliga landskapet, - skapa kosmos ur kaos. Med tiden smälte denna lokaliserade mytologi i varierande grad samman med historiska karaktärer och deras handlingar, för att bli materialet för Sagaförfattarna århundraden senare.

Teorin om de allegoriska sagorna

Några av Sagaförfattarna verkar ha omarbetat sitt mytologiska material till fullständiga allegorier . Njáls Saga, till exempel, blev en stor allegori om konverteringen till kristendomen. Bränningen av Njáll vid Bergþórshvoll var en brand som markerade slutet på den hedniska (och keltiska kristna) världen och tillkomsten av den nya romersk-katolska eran. Kári, vinden och tiden (motsvarande Kairos ), som flydde prövningen som en fågel Fenix , omvandlades till den Helige Ande etc. Författarens huvudsakliga syfte var att kristna det hedniska rituella landskapet. Andra allegorier, som Hrafnkels saga , handlade mer om moraliska budskap.

Teorin om landskapets kosmogram

Det rituella landskapet som beskrivs ovan hade väl definierade och uppmätta dimensioner. Eftersom det var en spegelbild av himmelsk ordning och fungerade som ett tidsberäkningssystem var den mest naturliga geometrin en cirkel, symbolisk för horisonten och zodiaken. Cirkeln hade ekrar som bildades av linjer definierade av solrörelser: två av linjerna motsvarade kardinalriktningarna och andra två var solståndslinjer . Systemets dimensioner standardiserades och mättes av forntiden, i enlighet med en progression av siffror som harmoniserade avstånd och tid. Cirkeldiametern var en viktig dimension. På Island var det 216 000 romerska fot (ca 64 km). Framstående egenskaper som kullar, klippor och flodmynningar, i linje med ekrarna, användes som landmärken för att fixera det hjulformade kosmogrammet till landskapet. Bortsett från måtten, liknade det system som Pálsson föreslog inkaernas huaca och ceques -system .

Den sociomytologiska teorin

Det isländska hedniska samhället (930 - 1000 e.Kr.) var tänkt som en spegelbild av den himmelska organisationen. De (ursprungligen) 36 goðar (den fria statens prästhövdingar) representerar den himmelska cirkeln och utgjorde en kung i mytologisk mening. Goðarna var redskapen för den mytologiska kunskap som förknippades med det rituella landskapet. Einar antog att den tyska mytologin, liksom andra närliggande mytologier, var genomsyrad av pytagoreiska / platonska idéer om antal och proportioner som kosmos organiserande principer. Han utvidgade denna idé till att omfatta den sociala organisationen av det hedniska Island.

Einar ställde alla sina idéer som hypoteser för vidare undersökningar men de flesta av dem har förblivit oprövade av andra forskare. Även om andra forskare har lagt märke till de mytologiska elementen i några av sagorna, förblir Einars hypoteser om sagornas mytologiska ursprung oprövade. Den viktigaste förutsägelsen som härrör från hans hypoteser är att rituella landskap av vissa väldefinierade dimensioner borde ha funnits i det hedniska Europa. Einars idé om det allegoriska inslaget i den fornnordiska litteraturen var original. Ett fåtal studier har gjorts av allegorier i den fornnordiska litteraturen sedan dess (t.ex. Ciklamini 1984, Tulinius 2004 för Egils saga och Einarsson för Rauðúlfs þáttr ). Gunnarsson 1995 och Birgisson 2004, prövade hypoteser om dimensionerna av mänsklig bosättning i ett rituellt landskap, den senare i Sverige och Danmark. Den senaste tidens utveckling inom arkeoastronomin och den växande medvetenheten om rituella landskap har tenderat att underbygga Einars teorier.

Bibliografi

Böcker av Einar Pálsson

På isländska

  • Baksvið Njálu (The Background of Njáls Saga), 1969. Mímir, Reykjavík.
  • Trú og landnám (Religion och Islands bosättning), 1970. Mímir, Reykjavík.
  • Tíminn og Eldurinn (Tid och eld), 1972. Mímir, Reykjavík.
  • Steinkross (Stenkors), 1976. Mímir, Reykjavík.
  • Rammislagur (Rammislagur), 1978. Mímir, Reykjavík.
  • Arfur Kelta (keltiskt arv), 1981. Mímir, Reykjavík.
  • Hvolfþak himins (Himlens kupol), 1985. Mímir, Reykjavík.
  • Stefið. Heiðinn siður og Hrafnkels saga (Theme. Paganism and Hrafnkels Saga),1988. Mímir, Reykjavík.
  • Egils Saga og Úlfar tveir (Egils Saga and Two Wolves), 1990. Mímir, Reykjavík.
  • Alþingi hið forna (Det gamla altinget), 1991. Mímir, Reykjavík.
  •   Kristnitakan og Kirkja Péturs í Skálaholti (Konverteringen till kristendomen och Peterskyrkan i Skálaholt), 1995. Mímir, Reykjavík. ISBN 9979-9117-1-9

På engelska

  •   The Sacred Triangle of Pagan Island, 1993. Mímir, Reykjavík. ISBN 9979-3-0528-2
  •   Ondskan och jorden. Mörðr Valgarðssons symboliska bakgrund i Njáls Saga. A Study in Medieval Allegory, 1994. Mímir, Reykjavík. ISBN 9979-9117-0-0
  •   Allegory of Njáls Saga and its base in Pythagorean thought, 1998. Mímir, Reykjavík. ISBN 9979-9117-2-7

Annan relaterad bibliografi

Hämtad från " https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Einar_Pálsson&oldid=1045264563 "