Dingo (band)
Dingo | |
|---|---|
 Dingo uppträder i Raumo 2006
| |
| Bakgrundsinformation | |
| Ursprung | Björneborg , Finland |
| Genrer | Rock , poprock , new wave , glamrock |
| Antal aktiva år | 1982–1986, 1993–1994, 1998–2002, 2004–nuvarande |
| Etiketter | Warner , Edel , Sonet , Bang Trax |
| Medlemmar |
Pertti Neumann Jonttu Virta Pepe Laaksonen Leena Peisa Saska Ketonen |
| Tidigare medlemmar | Se nedan |
| Hemsida | |
Dingo är ett finskt rockband som bildades omkring 1982. De förenade finsk melankoli med catchy rockmelodier . Bandet leddes av frontmannen Pertti Neumann (även känd som Pertti Nieminen). Under några år av stor framgång var Dingo ett av de mest populära finska rockbanden och orsakade ett fenomen som kallas "Dingomania" över hela Finland.
Dingos hit nummer ett hette "Autiotalo", även släppt på engelska som "The House without a Name". En separat ungdomskultur bildades i Finland, känd som dingoerna. Framgången varade dock bara i ett par år och Dingo bröts upp i oktober 1986. Bandet omgrupperade 1998 och fortsätter att uppträda då och då. Under sin karriär sålde bandet över 500 000 skivor i Finland.
Förutom "The House without a Name" har Dingo släppt följande låtar på engelska: "Tell Me Now" (1986) och "Tobacco Road" (1986).
Biografi
1980-talet
Dingo bildades 1982. Genom olika faser nådde den sin permanenta line-up och spelade in en demo som skickades till olika skivbolag, till exempel Finnlevy och Poko Rekords . Poko Rekords övergav demot och det har gått ett rykte om att demot "råkat" hamnat i fel låda. Å andra sidan krävdes det bara en låt för att övertyga Finnlevy. Den låten var "Hölmöläisten laiva" och av de låtar vi känner till fanns även "Sinä ja minä" med på demot.
Genom olika händelser spelade Dingo in sitt första album Nimeni på Dingo innan de började spela livespelningar. Skivan sålde fantastiskt redan från början. Även om Dingo vid det här laget fortfarande var i skuggan av ett annat populärt band från Björneborg – Yö , sedan deras debutalbum Varietee hade sålt över 60 000 exemplar och direkt efter släppet blev det nummer 1 på olika listor. Även "Nimeni on Dingo" blev ett nummer 1-album och med tiden såldes det mycket mer än Yös album. Det fanns många hits på albumet: Sinä ja minä, Levoton Tuhkimo, Lakatut varpaankynnet och Pistoolisankari för att nämna några.
Med framgången kom också fansen. Offentligt blev Dingo känt som ett band för tonårsflickor. Fansen skrek och grät av lycka när de såg sina idoler live. Speciellt den blonde frontmannen Neumann idoliserades enormt. I "klippkretsarna" som var starkt föraktad och naturligtvis avundsjuk.
Mycket mer var ännu att komma. Efter att Eve lämnat bandet (och Pepe ersatt honom) i slutet av 1984 släpptes den nya singeln "Autiotalo". Singeln klättrade till första positionen på alla listor och bandet nådde otrolig berömmelse. Dingo ansågs inte längre vara ett band endast för tonårsflickor, eftersom även äldre människor började gilla dem, inklusive tonåringarnas föräldrar.
I väntan på att det nya albumet skulle släppas sprang de nya Dingo-fansen in i butiker för att köpa det första albumet och överraskande nog nådde "Nimeni on Dingo" 3d-positionen på försäljningslistan.
När det nya albumet publicerades 1985 hade det i förväg beställts till ett guldalbum (och då ett diamantalbum, alltså över 50 000 exemplar. Kerjäläisten valtakunta överträffade alla förväntningar. Albumet låg kvar som etta i 3–4 månader och till slut var försäljningen runt 190 000 exemplar. Varje låt på albumet blev en hit, speciellt singeln "Kirjoitan". Man kan säga att Dingo blev nummer ett genom tiderna i alla aspekter: berömmelse , hysteri, försäljning, medievärde och påverkan på finsk rockmusik på den tiden.De påverkade flera olika finska band och musiker som Pyhät Nuket (hiten Enkelit sulkivat silmänsä), SIG och Pave Maijanen .
Året 1984 var året för "Dingofebern". Det var inte längre en fråga om enbart rockmusik, utan ett sociologiskt intressant fenomen också. Dingo var inte bara ett rockband utan också ett företag. Bandmedlemmarna sågs i TV-program och på omslag till tidningar. På turnén var framgången otrolig.
Neumanns filosofiska preferenser, det medvetna undvikandet av publicitet och flera resor till Irland började fjärma Dingo från sin yngre publik. Ändå höll Neumanns solosingel "Mennään hiljaa markkinoille" och förväntan på den nya Dingo-singeln bandet i rubrikerna. Slutligen i november 1985 släpptes "Kunnian kentät". Musiken lät så välbekant och utmärkt att Neumanns sångskrivarpenna fick anses vara extremt skarp. Listens position var ingen överraskning; nummer 1. Det nya albumet var tänkt att släppas på jul, men det släpptes inte så snart. Istället hade Dingo en stor turné runt om i landet vilket visade sig bli väldigt dyrt för bandet eftersom någon slängde en del av deras inkomster.
Året 1986 var den internationella dansmusikens år. Finland hade också en egen populär dansmusikgrupp i form av Bogart Co. Dessutom påminde albumet Kahdeksas ihme av Eppu Normaali om att det finns utmärkt finsk rockmusik förutom Dingo. Efter att ha levt i tysthet en längre tid publicerade Dingo sitt nya album Pyhä klaani men det blev inte lika framgångsrikt som deras tidigare album. "Koulukapina", "Kreivin sormus" och "Suru tahtoo sua" var radiosuccén från albumet. Men "Pyhä klaani" blev också etta, men försäljningen på 80 000 exemplar var en besvikelse. Den riktningsförändring som Neumanns musikaliska stil och särskilt texter hade upplevt behagade inte alla.
Men Dingo hade det fortfarande för dem. De ville ge ut en singel på engelska och även göra en video. Den engelska versionen av "Autiotalo" (Huset utan namn) och den engelska versionen på b-sidan av "Kirjoitan" (Tell me now) var inte framgångsrika utanför Finland som vi vet vid det här laget.
Nästa singel som släpptes på finska var "Juhannustanssit" och den släpptes lämpligen runt midsommartiden (=juhannus på finska) 1986. Singeln var en så vild rocklåt att bandets stil verkade glädja rockkritikerna mer än den allmänna publiken . Dingo var fortfarande ett mycket populärt band och när fansen samlades i Nivala, Tuiskula hösten 1986, chockades de av nyheten om att deras favoritband gick sönder. Som ersättare för Pete på tangenterna i Nivala var Tumppi, som bara hann uppträda i bandet i några veckor.
Från Dingo-medlemmarnas närhet bildades ett band som hette SEX. SEX-resan förblev kortare än väntat, eftersom de bara hann skapa två eller tre singlar beroende på om låten "Vierivä kivi" som sjöngs av Pepe räknades som en. De andra två var "Uuden aamun kitarat" och "Kanada". Även det självbetitlade albumet SEX släpptes i en ganska postum anda.
1990-talet
Det gick rykten om att Dingo skulle komma ihop igen under åren 1990–91, men först efter att ha publicerat samlingsalbumet Tuhkimotarina . 1993 enades bandet för att spela in en ny låt som lades till nästa samlingsalbum Sinä ja minä . Den nya låten fick namnet "Perjantai". Slutligen, våren 1994, släpptes ett helt nytt studioalbum, Via Finlandia . De mest populära låtarna på skivan var "Elämäni sankari" och "Nähdään taas". Dingo åkte även på turné med Pave Maijanen på tangenterna. Det överraskade många att Dingo slutade arbeta tillsammans igen. Trots allt Via Finlandia också sålt tiotusentals exemplar.
2000-talet
Dingo publicerar förväntat nytt material efter 11 år. I juni 2005 släpptes en ny singel "Musta leski" och ett helt album i slutet av samma år.
Dingo är fortfarande aktiv. Neumann och en annan originalmedlem i bandet, Eve, utgör kärnan i bandet. Den nya line-upen turnerar intensivt runt i Finland. Spelningarna har en kombination av både Dingos gamla och nya musik.
Diskografi
|
Originaluppsättning (1982–1983) |
|
|---|---|
| (1983) |
|
|
Line-up på debutalbum (11/1983–7/1984) |
|
|
Mest kända laguppställning ("the famous five") (7/1984–7/1986) |
|
| (7/1986–10/1986) |
|
| (10/1986–6/1993) |
Bandet var brutet. |
| (6/1993–8/1994) |
|
| (8/1994–10/1998) |
Bandet var brutet. |
|
Mest kända laguppställning (återförening) (10/1998–1/2002) |
|
| (1/2002–12/2002) |
Bandet var brutet. |
| (31 december 2002) |
|
| (1/2003–6/2004) |
Bandet var brutet. |
| (6/2004–5/2005) |
|
| (5/2005–3/2007) |
|
| (3/2007–6/2007) |
|
| (6/2007–12/2007) |
|
| (1/2008–7/2008) |
|
| (8/2008–11/2011) |
|
| (11/2011–9/2014) |
|
| (9/2014–12/2014) |
Hiatus |
| (12/2014–10/2015) |
|
|
(10/2015–2016) |
|
|
En konsert (10/2016) |
|
|
Mest kända laguppställning (återförening) (2/2017–12/2017) |
|
|
Aktuell (2/2018) |
|
Studioalbum
- Nimeni on Dingo (1984)
- Kerjäläisten valtakunta (1985)
- Pyhä klaani (1986)
- Via Finlandia (1994)
- Purppuraa (2005)
- Humisevan harjun paluu (2008)
Videor/DVD
- Nimemme on Dingo (1984, VHS)
- Kerjäläisten valtakunnassa (1985, VHS)
- Dingo Live (1999, VHS)
- Dingomania (2004, DVD)
Hyllningar
- Melkein vieraissa – Nimemme on Dingo (2008)
Samlingsalbum
- Tuhkimotarina (1993)
- Sinä & Minä (1993)
- 20 suosikkia – Autootalo (1997)
- Parhaat (1999) (2CD)
- Dingomania (2004) (2CD)
- Tähtisarja – 30 suosikkia (2006) (2CD)
- Kunnian päivät 1983–1986 (2006) (3CD+DVD-box)
- Ljudpaket 2CD+DVD (2010) (2CD+DVD)
- Autootalon aarteet (2017)
Band medlemmar
Nuvarande medlemmar
- Pertti Neumann – 1982-
- Jonttu Virta – gitarr 1982–2002 och 2017–
- Pepe Laaksonen – basgitarr 1984–2002, 2017–
- Leena Peisa – keyboardist 2018-
- Saska Ketonen – trummor 2018-
Tidigare medlemmar
- Jonttu Virta – leadgitarr 1982–2002
- Juha "Quuppa" Seittonen – trummor 1982–2002
- Jarkko Eve – basgitarr 1983–1984 och 2002–2008
- Tuomo Vähä-Pesola – keyboards 1983, 1986
- Pete Nuotio – klaviatur 1983–1986 och 1998–2002
- Pepe Laaksonen – basgitarr 1984–2002
- Pave Maijanen – keyboards 1993–1994
- Jari Nieminen – leadgitarr 2002
- Vesa Aaltonen – trummor 2002
- Pekka Kuorikoski – tangentbord 2002
- Hombre Lampinen – leadgitarr 2004–2005
- Juha Jokinen – trummor 2004–2005
- Sami Välimäki – tangentbord 2004–2005
- Erik Valkama – leadgitarr 2005–2014
- Ari Toikka – trummor 2005–2007
- Pekka Siistonen – tangentbord 2005–2007
- Jukka Mänty-Sorvari – trummor 2007
- Robert Engstrand – keyboards 2007–2011
- Vesa Kuhlman – basgitarr 2008–2014
- Ville Siuruainen – trummor 2008–2014
- Jani Hölli – tangentbord 2011–2014
- Janne Kasurinen / Mikko Virta – elgitarr 2014–2015
- Esa Nummela – akustisk gitarr, bakgrundssång 2014–2015
- Topi Karvonen – basgitarr 2014–2015
- Jere Ijäs – keyboards, bakgrundssång 2014–2015
- Tero Rikkonen – trummor, bakgrundssång 2014–2015
- Rein T. Rebane – leadgitarr 2015–2016
- Taago Daniel – basgitarr 2015–2016
- Petri Lapintie – keyboards 2015–2016
- Vallo Vildak – trummor 2015–2016
Se även
externa länkar
- Officiell hemsida
- Dingo diskografi på Discogs
- Dingo på IMDb
| Allmän | |
|---|---|
| Övrig | |
