Dicentra peregrina

Dicentra peregrina Komakusa.jpg
Dicentra peregrina
Vetenskaplig klassificering
Rike: Plantae
Clade : Trakeofyter
Clade : Angiospermer
Clade : Eudikoter
Beställa: Ranunculales
Familj: Papaveraceae
Släkte: Dicentra
Arter:
D. peregrina
Binomialt namn
Dicentra peregrina
(Rudolph) Makino

Dicentra peregrina ( japanska コマクサ komakusa ) är en örtartad perenn som växer från en rhizom , infödd i berg i Japan och närliggande områden i Östasien .

Etymologi

Artnamnet peregrina är latin för "exotiskt, främmande, främmande, främmande, från främmande länder", möjligen för att arten är den enda av dess släkte utanför Nordamerika .

På japanska är växten ( kusa ) uppkallad efter knopparna, som ser ut som huvudet på en häst ( koma ). [ bättre källa behövs ]

Beskrivning

Bladen är grågröna, glaucous och djupt skurna, med linjära flikar.

Blommorna har fyra rosa-lila, rosa, krämfärgade, ljusgula eller vita kronblad och två små foderblad . Yttre kronblad är förpackade vid basen och kraftigt bakåtböjda i ändarna. Inre kronblad är långa och utskjutande, anslutna i änden.

Ekologi

Komakusa växer i Japan , Kurilöarna , Sakhalin Island och nordöstra Sibirien , inklusive Kamchatkahalvön . Den gynnar grusig jord på höga höjder, 3 350 m (10 990 fot), i alpin tundra .

Kultivarer

Hybrid (notera bredare flikiga blad)

Det finns flera hybridsorter, odlade som prydnadsväxter , som involverar Dicentra eximia , Dicentra formosa och Dicentra nevadensis .


  • Dicentra 'Candy Hearts' ( D. eximia × D. peregrina ) rosa-rosa blommor
  • Dicentra 'Göteborg' ( D. formosa subsp. oregana × D. peregrina f. alba ) – ljusrosa blommor

  • Dicentra 'Ivory Hearts' ( D. eximia × D. peregrina ) vita blommor

  • Dicentra 'King of Hearts' – D. peregrina × ( D. formosa subsp. oregana × D. eximia ) rosa blommor

  • Dicentra 'Luxuriant' ( D. eximia × D. peregrina ) körsbärsröda blommor

  • Dicentra 'Tsuneshigo Rokujo' ( D. nevadensis × D. peregrina ) rosa blommor
  • Blödande hjärtan, Corydalis och deras släktingar. Mark Tebbitt, Magnus Lidén och Henrik Zetterlund. Träpress. 2008. — Google Books

externa länkar