Deckmyn mot Vandersteen

Deckmyn mot Vandersteen
European stars.svg
Europeiska domstolen

inlämnad 8 april 2013 Avgörande 3 december 2014
Fullständigt ärendenamn Johan Deckmyn och Vrijheidsfonds VZW vs Helena Vandersteen, Christiane Vandersteen, Liliana Vandersteen, Isabelle Vandersteen, Rita Dupont, Amoras II CVOH och WPG Uitgevers België
Ärendenummer C-201/13
ECLI ECLI:EU:C:2014:2132
Fall typ Begäran om förhandsavgörande
Kammare Full kammare
Handläggningsspråk holländska
Partiernas nationalitet Belgien
Procedurhistoria Referens från hovrätten i Bryssel (Belgien)
Domstolens sammansättning

referent A. Prechal

ordförande V. Skouris
Domare

Generaladvokat P. Cruz Villalón
Instruments citerade
informationssamhälletsdirektivet
Nyckelord
definition av parodi i informationssamhälletsdirektivet (direktiv 2001/29/EG)
Originalomslaget till Spike and Suzy (vänster) och versionen av Deckmyn (höger)

Johan Deckmyn och Vrijheidsfonds VZW vs Helena Vandersteen, Christiane Vandersteen, Liliana Vandersteen, Isabelle Vandersteen, Rita Dupont, Amoras II CVOH och WPG Uitgevers België är ett förhandsavgörande från EU-domstolen . Remissen gällde vilka villkor som måste vara uppfyllda för att ett härlett verk ska anses vara en parodi . Parodier är tillåtna enligt informationssamhälletsdirektivet , i de länder som har angett att tillämpa parodiundantaget. EU-domstolen angav att definitionen av upphovsrättsliga undantag var konsekvent i hela EU (och ges "en autonom innebörd" inom direktivet) och att för att kvalificera verket måste "framkalla ett befintligt verk, samtidigt som det skiljer sig märkbart från det, och för det andra att utgöra ett uttryck för humor eller hån”. Humorn eller hånet behöver inte riktas mot själva verket, utan det kan också vara hån mot något/någon annan. När domstolen överväger ett parodiärende bör domstolen göra en rättvis balans mellan rättigheterna för rättighetsinnehavarna till originalverket, som skapare av parodin.

Domen begärdes av appellationsdomstolen ( nederländska : hof van beroep ) i Bryssel (Belgien) i ett fall med Vlaams Belang -politikern Johan Deckmyn som hade kopierat en omslag av Spike och Suzy ( holländska : Suske en Wiske ), där han hade placerat Daniël Termont , borgmästaren i Gent. Rättighetsinnehavarna till serien hade stämt Deckmyn för upphovsrättsintrång. Eftersom tolkningen av EU-rätten var inblandad i målet gjorde den belgiska domstolen hänvisningen.

Historia

Den 9 januari 2011, under nyårsmottagningen av staden Gent, delade det flamländska nationalistiska politiska partiet Vlaams Belang ut 2000 kalendrar med ett omslag som till stor del kopierats från omslaget till 1961 års Spike and Suzy - serie De Wilde Weldoener ( den vilda välgöraren ) . I den härledda bilden distribuerades pengar av Daniël Termont , borgmästaren i Gent, vars bild ersatte den av Lambic, den ursprungliga karaktären. Personerna som samlade in pengarna hade mörk hud och bar halsdukar. Vlaams Belang-politikern Deckmyn sa att han ville betona att i Gent kanaliserades skattebetalarnas pengar huvudsakligen till icke-Gent-folk, vilket minskade livskvaliteten i staden som helhet. Han indikerade att "ett barn kunde se att det var en parodi" på det ursprungliga omslaget från Spike och Suzy.

Utgivaren av Spike och Suzy, WPG Uitgevers, sa att det inte hade varit någon kontakt angående omslaget med dem, och att inget tillstånd hade getts; de tog avstånd från texten och sa att omslaget enligt deras åsikt var "bortom parodi": Willy Vandersteen , författaren till serierna, hade skrivit i sitt testamente att hans serier aldrig skulle kunna användas för politiska syften.

belgiska rättsfall

Den civila avdelningen vid domstolen i första instans i Bryssel avgjorde den 17 februari i ett preliminärt föreläggande om den talan som VanderSteen cs (de fem arvingarna till Willy VanderSteen och förläggarna) hade inlett mot Deckmyn och Vrijheidsfonds. Domstolen ansåg att kalendrarna gjorde intrång i Spike och Suzys upphovsrätt och att parodiundantaget inte gällde. Vzw ) och Deckmyn skulle inte dela ut kalendrarna. Båda svarandena (Deckmyn, mål 2011/AR/914 och Vrijheidsfonds, mål 2011/AR/915) överklagade domen till hovrätten i Bryssel. I sitt preliminära beslut slog domstolens åttonde kammare samman båda målen och slog fast att kalendern visade ett diskriminerande meddelande. Den ansåg att parodiundantaget fanns i belgisk lag (upphovsrättslagen från 1994, artikel 22.1.6) och att Infosoc-direktivet medgav ett sådant parodiundantag (artikel 2.5.3.k) och inte uttryckligen hade överlåtit definitionen av parodi till nationella lag. Begreppet parodi hade inte heller förklarats av EU-domstolen och domstolen beslutade därför att ställa tre frågor till Europadomstolen:

  1. Är begreppet "parodi" ett självständigt begrepp i EU-rätten?
  2. Om så är fallet, vilka av fyra föreslagna egenskaper hos parodi måste uppfyllas för att avgöra om ett verk är en parodi?
  3. Finns det ytterligare krav?

Domstolen vilandeförklarade förfarandet i väntan på svar från EU-domstolen.

Europeiska unionens domstol

Förutom parterna i konflikten yttrade sig även Europeiska kommissionen och Konungariket Belgien, antingen skriftligt eller under förhandlingen den 7 januari 2014. Generaladvokaten avgav sitt yttrande den 22 maj 2014, medan domstolen inte hade dömt i juli 2014.

Generaladvokatens förslag till avgörande

Yttrandet av generaladvokaten vid EG-domstolen Cruz Villalón avgavs den 22 maj 2014. Han höll med hovrätten: beträffande den första frågan är termen "parodi" ett självständigt begrepp, eftersom dess definition inte uttryckligen lämnades till den nationella lagen, även om det kan finnas ett "brett tolkningsutrymme" till enskilda länder. Generaladvokaten diskuterade de två sista frågorna tillsammans och menade att även om undantag från en allmän regel i EU-rätten generellt sett bör tolkas snävt, gavs i undantagen under 2.5.3 ett stort tolkningsutrymme till de enskilda medlemsländerna och de borde ge de enskilda medlemsstaterna. i ett sådant fall vederbörlig hänsyn till utvärderingen av Europeiska unionens grundläggande rättigheter. Han föreslog att för att ett verk skulle betraktas som en parodi borde det frammana ett befintligt verk samtidigt som det skiljer sig märkbart från det och för det andra utgöra ett uttryck för humor och hån.

Domstolsbeslut

Domstolens beslut offentliggjordes den 3 september 2014. Domstolen följde i stort sett generaladvokatens ståndpunkt: beträffande den första frågan är termen "parodi" ett självständigt begrepp, eftersom dess definition inte uttryckligen överlåtits till den nationella lagstiftningen. Dess definition bör således vara densamma i alla medlemsstater som tillämpar direktivet. Domstolen angav att för att ett verk ska utgöra en parodi krävs att det "framkallar ett existerande verk, samtidigt som det skiljer sig märkbart från det, och för det andra utgör ett uttryck för humor eller hån". Parodin i sig behöver inte uppfylla originalitetskrav för ett verk, även om den måste skilja sig märkbart från verket den bygger på. Slutligen specificerade domstolen att domstolar bör göra en rättvis balans mellan rättighetsinnehavarna till originalverket och skaparen av parodin.

Kronologi av händelser

I tabellen nedan är händelserna och berörda parter placerade i kronologisk ordning.

Datum Händelse Övriga parter/effekt
1961 Willy Vandersteen skriver Spike and Suzy-serien "De Wilde Weldoener"
28 augusti 1990 Willy Vandersteen dör hans arvingar får upphovsrätt
9 januari 2011 Vlaams Belang-politikern Deckmyn delar ut en kalender som innehåller ett omarbetat omslag till "De Wilde Weldoener" omslaget föreställer Gents borgmästare Daniël Termont
17 februari 2011 Förstainstansrätten slår fast att kalendrarna utgör upphovsrättsintrång fallet startades av Vandersteen et al. mot Deckmyn och Vlaams Belang associerade organisationen Vrijheidsfonds VZW
15 april 2011 Deckmyn och Vrijheidsfonds överklagar beslutet till hovrätten i Bryssel
8 april 2013 Hovrätten ber EU-domstolen (EG-domstolen) om ett förhandsavgörande angående "parodiundantaget" Vid tveksamhet om tolkningen av EU-rätten får domstolen begära ett sådant avgörande.
7 januari 2014 EG-domstolen håller en muntlig förhandling Parterna hörs; input tas också emot från Europeiska kommissionen och Belgien (muntligt eller skriftligt)
22 maj 2014 EG-domstolens generaladvokat yttrar sig i ärendet Yttrandet fungerar som råd till EG-domstolen
3 september 2014 EG-domstolen besvarar de frågor som ställts för förhandsavgörande Svaren är bindande för den ansökande domstolen och utgör ett "sakligt prejudikat " för andra EU-domstolar.
Ärendet dras tillbaka eller hovrätten i Bryssel regler Domen får överklagas endast i fråga om rättsfrågor i kassation

Se även

externa länkar

Hämtad från " https://en.wikipedia.org/w/index.php?title=Deckmyn_v_Vandersteen&oldid=1073110588 "