Döden är hårt arbete

Döden är hårt arbete

Första upplagan (arabiska)
Författare	Khaled Khalifa
Originaltitel	Mawt ʻamal shāqq (الموت عمل شاق)
Översättare	Leri Pris
Land	Syrien
Språk	Engelska , översatt från arabiska
Genre	Krigshistorier , Krigsfiktion , Skönlitteratur , Historia
Utgivare	دار نوفل New York: Farrar, Straus och Giroux, 2019
Publiceringsdatum	2016
Publicerad på engelska	12 februari 2019
Mediatyp	Tryck (inbunden)
Sidor	180 sid. (Engelska första upplagan)
OCLC	1036202550

Döden är hårt arbete är en roman skriven av Khaled Khalifa . Den publicerades ursprungligen 2016 och översattes från arabiska till engelska den 12 februari 2019 av Leri Price. Berättelsen utspelar sig i Syrien när tre syskon – Bolbol, Hussein och Fatima – reser för att fullborda sin döda fars sista önskan att bli begravd bredvid sin syster, Layla, i deras hemstad Anabiya. Den normalt korta bilresan förvandlas till ett par dagars resa full av stress och våld då de måste resa genom krigande territorium med ständiga checkpoints de stoppas vid.

Romanen var en av finalisterna i National Book Awards The Wall Street Journal , Kirkus Reviews och har recenserats av många källor som och The Los Angeles Times .

Bakgrund

Den syriska romanen, Death Is Hard Work , skrevs mot bakgrund av det pågående syriska inbördeskriget (2011-nuvarande). Vid denna tidpunkt hade det syriska inbördeskriget satt en nation mot sig själv. Kemiska vapen användes för att kuva den allmänna befolkningen, vilket sådde mer misstro mot en redan krossad nation. Flera militära sektorer tävlade om övertaget, vilket gjorde det civila livet farligt när städer och vägar blev krigszoner.

2013, under den svåra och våldsamma konflikten, drabbades författaren Khaled Khalifa av en hjärtattack; han låg tillfälligt sängbunden på ett sjukhus. Under denna tid reflekterade han, med det ständiga bruset av bomber som sprängdes i bakgrunden, över frågan om vad som skulle hända med hans kropp om han skulle dö under denna krigstid. Hans reflektioner resulterade i denna roman fokuserad på familjekonflikt angående ett lik som behöver begravas inom en krigszon.

Det finns betydande paralleller mellan kriget i Death Is Hard Work och det nuvarande inbördeskriget i Syrien, eftersom båda visar hur krig påverkar det normala livet.

Sammanfattning av handlingen

Under inbördeskriget i Syrien låg en rebellledare vid namn Abdel Latif al-Salim döende på ett sjukhus i Damascenen. Abdel avslöjar sin döende önskan att bli begravd bredvid sin syster Layla i sin hemstad Anabiya för sin son Bolbol, som kliver fram och lovar att hedra sin fars önskemål, oavsett vilka problem han kan stöta på på vägen. Bolbol berättar sedan nyheten om deras fars död för sin syster, Fatima, och bror, Hussein, som båda går med på att hjälpa Bolbol att uppfylla sin fars önskan.

Bolbol ger sig ut med sina syskon för att korsa Syrien med Abdels lik i släptåg. Denna resa visar sig vara mer komplex än man ursprungligen trodde; med tillägget av militära checkpoints med några mils mellanrum förvandlas några timmars resa till en dagarslång odyssé.

Vid den första av många militära checkpoints känner vakterna igen Abdels lik och satte sig för att få hans döda kropp arresterad för brott mot regimen. Efter mycket diskussion med många vakter, lyckas Bolbol muta myndigheterna för att tillåta kroppens fria passage, vilket gör att gruppen kan fortsätta sin resa. När liknande händelser fortsätter att inträffa vid varje passerande kontrollpunkt, funderar Bolbol över hur lätt denna resa skulle vara om de bara transporterade säckar med spiskummin istället för en död kropp. Detta leder Bolbol till reminiscens om sitt förflutna, påminner om särskilda detaljer från sin ungdom, som kvarteret han växte upp i, och de praktiska effekterna av att växt upp under krigstid.

Efter att ha begärt en tjänst stannar gruppen till hos Bolbols barndomsvän, Lamia (som han var passionerat kär och skrev poesi till, men inte kunde gifta sig med) efter att ha lämnat Abdels kropp i det lokala bårhuset för natten. Under loppet av vistelsen erbjuder Lamia och hennes man, Zuhayr, att hjälpa gruppen att passera de kommande kontrollpunkterna relativt enkelt, på grund av Zuhayrs familjekopplingar till regimen. Det avslöjas också att Lamia fortsätter att vara föremål för Bolbols besatthet. Bolbol tillbringar natten med att längta efter gamla dagar, när han var kär i Lamia. Detta leder direkt till att Bolbol återger en gammal historia om förhållandet mellan Abdel och hans andra fru, Navine, särskilt från när de träffades, till när de gifte sig efter Adbels första frus död och mor till hans barn.

Med liket som snabbt förfaller, börjar vakterna vid varje kontrollpunkt att ge överseende till gruppen lättare, vilket tillåter dem snabbare passage bara för att bli av med synen. Efter att gruppen passerat en mans halvuppätna lik uppstår ett argument mellan Bolbol och Hussein om hur lätt det skulle vara att helt enkelt lämna sin fars lik där för att bli uppäten av vargar, och ingen skulle bli klokare. Detta leder till att Bolbol ger en bakgrundshistoria om Hussein, och förklarar hans tendenser att överreagera och slå ut mot nära och kära, och hans långa historia av att orsaka problem med familjen. Under tiden har likets förfall kommit till en punkt där doften inte längre kan maskeras med cologne.

Efter att ha stannat för natten i sin skåpbil attackeras gruppen av vilda hundar efter doften av liket, vilket gör att syskonen blir panikslagen och alltmer på kant. På toppen av denna panik tar Hussein en kamp med Bolbol, som går ner ganska lätt med några slag. Stressen på deras resa har börjat knäcka syskonen, eftersom de alla bestämmer sig för att snyfta i tysthet för natten.

Efter att ha passerat genom ytterligare flera checkpoints, stoppas gruppen av en extremistgrupp, som slutar med att vägra passage från Bolbol tills han slutför en "religiös omskolningskurs". Utan något annat val fortsätter Hussein och Fatima, som har blivit stum, vidare utan Bolbol, ännu mer fast beslutna att nå Anabiya nu när liket visar tecken på maggotangrepp. De två syskonen når Anabiya före solnedgången och träffar en kusin och farbror till deras: de enda överlevande släktingarna i byn. Planer görs för att begrava kroppen vid morgonbönen. Bolbol anländer till byn och återförenar sig med sina syskon, efter att ha överlämnats till sin farbror av extremistgruppen. Den natten reflekterar varje syskon över hur lite de önskar att se varandra efter begravningen.

Efter begravningen beslutar Bolbol att endast tilltalas med sitt ursprungliga namn, Nabil. Fatima har blivit permanent stum av chocken från resan. Hussein håller sig helt okarakteristiskt för sig själv. Syskonen börjar sin resa hem, och var och en visar en stor grad av lättnad när de passerar genom checkpoints med lätthet, nu när de inte är i besittning av sin fars lik. Hussein och Fatima lämnar Bolbol i hans grannskap i Damaskus och går därifrån utan att byta ord. Bolbol funderar på hur hans hus luktar av hans fars lik, och hur han vill att hans ansikte ska smälta under det varma vattnet som hans fars lik hade smält bort i röta.

Tecken

Huvudkaraktärer

• Abdel Latif al-Salim – Far till Bolbol, Hussein och Fatima, make till Navine. Han fick smeknamnet "The Anabiyan" efter sin hemstad och var en stor rebellledare i inbördeskriget. Hans död och efterföljande begravning är de drivande elementen i romanen.
• Bolbol – Mellanbarn, yngre son till Abdel och Navine. Beskrivs vanligtvis som svag, rädd och paranoid. Vid sin fars död visar Bolbol ovanligt mod och beslutsamhet att hedra sin fars önskan att bli begravd i sin hemstad, Anabiya.
• Hussein – Äldsta barnet, äldre son till Abdel och Navine. Hotheaded och temperamentsfull. Tycker om att befalla andra, särskilt genom att använda aforismer . Hade drömmen om att bli framgångsrik och kraftfull men de planerna gick i boks att lämna honom som minibusschaufför.
• Fatima – Yngsta barnet, enda dotter till Abdel och Navine. Älskar skvaller, och generellt väldigt känslomässigt och empatisk. Känner sig tvungen att återförena familjen efter hennes pappas död, för att behålla lugnet inom familjen. Känd för att ha två barn, en äldre son och en yngre dotter. Hon beskrivs leva i ett mansdominerande liv både i äktenskapet och i sin mellanfamilj.

Sekundära karaktärer

• Navine – andra fru till Abdel. Arbetade som konstlärare innan hon gifte sig med Abdel. Hon växte upp i en medelklass, utbildad familj, vilket gjorde hennes äktenskap med Abdel något kontroversiellt.
• Layla – syster till Abdel. Begick självmord genom att hälla i sig fotogen och sätta eld på sig själv för att undvika ett arrangerat äktenskap med en man hon inte kunde älska.
• Mamdouh – Fatimas exman. Studerade under Abdel under gymnasietiden.
• Hiyam – Bolbols ex-fru. Frånskild Bolbol, försvinner med sin son, uppkallad efter Abdel.
• Lamia – Bolbols barndomsvän och före detta älskare. Dedikerad till att hjälpa människor i nöd; känd för att hysa uppemot 40 flyktingar i hennes hus samtidigt. Fick diktbrev från Bolbol, men fortsatte aldrig förhållandet.
• Zuhayr – Lamias man. Gick i fängelse innan hon gifte sig med Lamia. Familjen har band till regimen, men är sympatisk med rebellernas sak.

Reception

Death Is Hard Work fick uppmärksamhet och beröm från recensenter, där Middle East Eye kallade det "en roadtrip-roman olik alla andra." och The Guardian noterar hur romanen är "robust i sina tvivel, human i sin blick och mild i sin uthållighet."

Elliot Ackerman från The New York Times jämför Khalifa direkt med den amerikanske författaren William Faulkner och säger "Många fina amerikanska författare har gjort anspråk på Faulkners efterträdares mantel ... Med "Death Is Hard Work" har Khaled Khalifa, avsiktligt eller inte, också gjort anspråk på den titeln." Liknande känslor gavs av Nadia Ismail från The Columbia Journal.