Bematistes epaea
|
|
|
|
| Vanliga bematister | |
|---|---|
| Vetenskaplig klassificering | |
| Rike: | Animalia |
| Provins: | Arthropoda |
| Klass: | Insecta |
| Beställa: | Lepidoptera |
| Familj: | Nymphalidae |
| Släkte: | Bematistes |
| Arter: |
B. epaea
|
| Binomialt namn | |
|
Bematistes epaea ( Cramer , 1779)
|
|
| Synonymer | |
|
|
Bematistes epaea , den vanliga bematisten , är en fjäril i familjen Nymphalidae . Den finns i Senegal , Guinea-Bissau , Sierra Leone , Liberia , Elfenbenskusten , Ghana , Togo , Benin , Nigeria , Kamerun , Ekvatorialguinea , Republiken Kongo , Angola , Demokratiska republiken Kongo , Sudan , Etiopien , Uganda , Kenya , Tanzania , Malawi och Zambia .
Beskrivning
P. epaea kännetecknas av att framvingens bakkantsfläck är smal och av ganska jämn bredd, vid bakkanten inte eller knappt bredare än halva bakkanten och inte fyller upp basen av cellul 2, medan det svarta kantbandet på ovansidan av bakvingen är i d plötsligt mycket vidgad i spetsen, men hos honan ofta mycket bred. På undersidan av hinclwing är basalområdet ljusare rödgult än de andra delarna av vingen. - epaea Cr. (58a). hane- Bakvingens grundfärg ovanför, bakkantsfläcken och subapikala bandet på framvingen gulbrun; bakvingen under i distala delen mer eller mindre fylld av brungrå och i mitten något ljusare. hona Subapikala band och bakkantfläck på framvingen vit och även ett medianband på bakvingen, 7 mm. i bredd, som bildar en fortsättning på framvingens bakkantfläck; hela bakvingens distala hälft däremot svartgrå på båda ytorna, med svarta ådror och strimmor. Senegambia till Angola och övre Kongo. -kvinna -ab. lutosa Suff. är en honform som skiljer sig genom att ha de vita markeringarna av den typiska honan ljust lergul och den proximala delen av den mörka distala halvan av bakvingen ovanför brett ljusbrun till mörkgulbrun eller olivbrun; den rent svarta yttre delen av den distala halvan behåller följaktligen nästan samma form som hos hanen. Kamerun till Kongo. - insularis Auriv. är en ras i vilken hanen endast skiljer sig från typformen genom att ha framvingens subapikala band vitgult ovanför och vitt under; hos honan är framvingens subapikala band rent vitt, men bakkantfläcken på framvingen och bakvingen är färgade och markerade alldeles som hos hanen; basen på bakvingen under är ljusgul istället för rödgul. Ön Fernando Po. - melina tor. är endast känd hos hanen; de ljusa markeringarna på den övre ytan är matt ockra-gula och framvingens bakkantfläck är annorlunda formad, eftersom dess proximala sida löper ganska parallellt med kustkanten och om den produceras skulle skära vingens spets; dessutom är den distala sidan av bakkantfläcken kantad av två raka linjer och bildar en distinkt vinkel. Nyassaland. - kivuana Jord. framvingens markeringar nästan lika stora som i typformen, men det subapikala bandet ljust krämfärgat och bakkantfläcken ljust brungul; bakvingen före mitten med ett smalt gulvitt tvärband, ej skarpt distalt avgränsat; alla markeringar under gulvita. -hona: alla markeringar rent vita; framvingens subapikala band smalare än i typformen; bakvingens tvärband också smalare och skarpare avgränsat. Ön Kwidgwi i Kivusjön. - paragea Sm. (59c) utmärker sig genom att ha markeringarna mycket smala och även hos hanen vita; det subapikala bandet på framvingen är endast 1-2 mm. i bredd och ofta nästan uppdelad i fläckar; bakkantfläcken är ca 3 mm. i bredd och ibland otydlig eller föråldrad i bakkanten; bakvingens tvärband är 5 mm. i bredd, skarpt (eller inte skarpt -- angustifasciata Grunb.) definierad och sträcker sig inte eller knappt utanför cellens spets. Uganda och Sesseöarna. - homochroa Jord. (59 e). Båda könen är lika färgade och markerade och överensstämmer med hanen av typformen. Den orangegula färgen på överytan är något ljusare än i typformen och det mörka kantbandet på bakvingens översida är mycket smalare och slutar i mitten av bakkanten. Abessinien.
Underarter
- B. e. epaea (Senegal, Guinea-Bissau, Liberia, Elfenbenskusten, Ghana, Togo, Nigeria, Kamerun, Kongo, Angola, västra Demokratiska republiken Kongo, nordvästra Tanzania, Zambia)
- B. e. angustifasciata d'Abrera, 1980 (centrala och södra Uganda, västra Kenya)
- B. e. bicolorata (Le Doux, 1937) (sydöstra Demokratiska republiken Kongo)
- B. e. epitellus Staudinger, 1896 (Kenyas kust, Tanzanias kust)
- B. e. homochroa (Rothschild och Jordanien, 1905) (södra Etiopien)
- B. e. insulana Ackery, 1995 (Bioko)
- B. e. kivuana (Jordanien, 1910) (Demokratiska republiken Kongo: österut till Kivu)
- B. e. lutosa (Suffert, 1904) (östra Demokratiska republiken Kongo, Uganda: västerut till Bwambadalen)
- B. e. melina (Thurau, 1903) (sydvästra Tanzania, Malawi: norr till Malawisjöns strand)
- B. e. paragea (Grose-Smith, 1900) (Sudan, västra Uganda, västra Kenya, nordvästra Tanzania)
Biologi
Livsmiljön består av skogar och tät Guinea savann.
Båda könen efterliknas av Elymniopsis bammakoo , Pseudacraea eurytus och Mimacraea darwinia , medan honan också är modellen för honan av Papilio cynorta . Acraea jodutta är förmodligen en efterlikning.
Larverna livnär sig på Lindaeckeria schweinfurthii , Lindaeckeria dentata och Adenia cisampelloides .
Taxonomi
Se Pierre & Bernaud, 2014
externa länkar
- Die Gross-Schmetterlinge der Erde 13: Die Afrikanischen Tagfalter. Plåt XIII 58 a
- Die Gross-Schmetterlinge der Erde 13: Die Afrikanischen Tagfalter. Platta XIII 59 c paragea
- Die Gross-Schmetterlinge der Erde 13: Die Afrikanischen Tagfalter. Platta XIII 59 e homochroa
- Bilder som representerar Bematistes epaea at Bold
- Bilder som representerar Bematistes epaea melina på Bold
- Bilder som representerar Bematistes epaea paragea at Bold
- Bilder som representerar Acraea paragea at Bold
- Bilder som representerar Acraea paragea kivuana at Bold
- Acraea epaea epaea vid Pteron
- Jacques Pierre et Dominique Bernaud , 2012 Révision des Acraea ( Acraea ) du groupe "epaea" (Lepidoptera, Nymphalidae) Bulletin de la Société entomologique de France Année 2012 117(1) s. 7-36 online