2007 Finska riksdagsvalet

2007 Finska riksdagsvalet

2003 18 mars 2007 2011


Alla 200 platser till parlamentet 101 platser behövdes för en majoritet
Valdeltagande 65,0 % 1,7 %Decrease
  Första fest Andra festen Tredje part
  Matti Vanhanen Jyrki Katainen Eero Heinäluoma
Ledare Matti Vanhanen Jyrki Katainen Eero Heinäluoma
Fest Centrum Nationella koalitionen SDP
Ledare sedan dess 2003 2004 2005
Förra valet 55 platser, 24,7 % 40 platser, 18,6 % 53 platser, 24,5 %
Platser vann 51 50 45
Byte av säte Decrease4 Increase10 Decrease8
Populär röst 640,428 616,841 594,194
Procentsats 23,11 % 22,26 % 21,44 %
Gunga Decrease1,58 sidor Increase3,71 s Decrease3,03 s

  Fjärde part Femte part Sjätte parten
  Martti Korhonen Tarja Cronberg Päivi Räsänen
Ledare Martti Korhonen Tarja Cronberg Päivi Räsänen
Fest Vänsteralliansen Green League Kristdemokrat
Ledare sedan dess 2006 2005 2004
Förra valet 19 platser, 9,93 % 14 platser, 8,01 % 7 platser, 5,34 %
Platser vann 17 15 7
Byte av säte Decrease2 Increase1 Steady0
Populär röst 244,296 234,429 134,790
Procentsats 8,82 % 8,46 % 4,86 %
Gunga Decrease1,11 s Increase0,45 pp Decrease0,47 pp

  Sjunde partiet Åttonde parti
  Stefan Wallin Timo Soini
Ledare Stefan Wallin Timo Soini
Fest Svenska folkets finländare
Ledare sedan dess 2006 1997
Förra valet 8 platser, 4,61 % 3 platser, 1,57 %
Platser vann 9 5
Byte av säte Increase1 Increase2
Populär röst 126 520 112 256
Procentsats 4,57 % 4,05 %
Gunga Decrease0,05 pp Increase2,48 s

Premiärminister före valet


Matti Vanhanen Center

Premiärminister efter valet


Matti Vanhanen Center

Riksdagsval hölls i Finland den 18 mars 2007. Förtidsröstning var möjlig 7–13 mars. De 200 ledamöterna i Eduskunta valdes från 15 valkretsar.

Valteman inkluderade en sänkning av inkomstskatten och . moms mat Ett förslag om garanterad minimiinkomst lades fram av några partier. Valdebatterna präglades av den höga ekonomiska tillväxten i Finland de senaste åren, vilket ansågs innebära att regeringen skulle ha extra pengar att använda på välfärdstjänster och transfereringar . De största reklambudgetarna spenderades av koalitionspartiet (2,46 miljoner euro) och Centerpartiet (2,48 miljoner euro) med SDP långt efter (1,37 miljoner euro).

Sammanlagt nominerades 2 004 kandidater, varav 799 kvinnor. Omkring tre fjärdedelar av kandidaterna nominerades av partier som för närvarande är representerade i parlamentet . Antalet kvinnliga parlamentsledamöter steg när 84 kvinnor valdes in (tidigare 75), vilket nu utgör rekordhöga 42 % av de 200 parlamentsledamöterna.

Enligt tidningen Helsingin Sanomat steg antalet förhandsväljare i jämförelse med föregående val 2003. Efter tisdagen före söndagsvalet, då förhandsröstningen avslutades, hade valdeltagandet redan nått 29,2 %, vilket var mer än vid kl. samma punkt i valet 2003. Det totala valdeltagandet, på 67,8 %, föll dock under 2003 års siffra, 69,7 %, och nådde en ny bottennotering sedan 1939 års val .

Många framstående parlamentsledamöter beslutade att inte ställa upp i valet. Tidigare statsministern (1995–2003) och talmannen i det avgående riksdagen Paavo Lipponen lämnade sin plats, liksom den femte längst sittande ministern genom tiderna, Jan-Erik Enestam , och vänsterförbundets före detta partiledare Suvi-Anne Siimes , som hade hårt kritiserat sitt parti efter hennes avgång som ordförande 2006. Några före detta riksdagsledamöter gjorde comeback, tidigare finansminister och presidentkandidat Sauli Niinistö och Europas första gröna minister, Pekka Haavisto , tidigare minister och rikskoalitionens ordförande Pertti Salolainen , tidigare utrikesminister Paavo Väyrynen och rockmusikern Pertti "Veltto" Virtanen är de mest kända exemplen. Niinistö satte också rekord för det högsta antalet personröster, 60 498, vilket är nästan dubbelt så högt som det tidigare rekordet, och med tillämpning av d' Hondt-metoden som används i Finland valdes hela fyra andra riksförbundskandidater in. till parlamentet på grund av dessa röster.

Datumet för valet var nära 100-årsdagen av det första finska riksdagsvalet, som hölls den 15–16 mars 1907, och var de första valen som hölls med allmän rösträtt i Europa.

Valsystem

Vissa valkretsar väljer bara sex eller sju parlamentsledamöter, vilket resulterar i en hög valtröskel för ett visst parti, vilket gynnar stora partier och minskar proportionaliteten i resultatet. På grund av detta förlorade partiledaren för de gröna, Tarja Cronberg , sin plats i distriktet Norra Karelen, partiets enda, trots att de fick 11,7 % av rösterna där. Hennes fall, som till synes ännu mer orättvist av hennes imponerande personliga totalsumma på 7 802 röster, större än de flesta av de valda, har hållits fram i media som en symbol för bristerna i det nuvarande systemet. Valkretsarna 2007 var mestadels baserade på de gamla provinserna ; Den största skillnaden var att man räknade Helsingfors som ett separat distrikt. Fallet har utlöst ett flerpartiinitiativ som skulle kunna resultera i en reform, som tidigast träder i kraft i 2015 års parlamentsval.

Resultat

Resultat efter provins .

Valet var en stor seger för oppositionspartiet Samlingspartiet under Jyrki Katainen . Det fick tio mandat och blev det näst största partiet i Finland. De främsta regeringsparterna, Centerpartiet och Socialdemokraterna, tappade båda mark. I och med att Vänsterförbundet tappade mandat fick arbetarpartierna det sämsta resultatet i den finländska demokratins 100-åriga historia; för Socialdemokraterna blev resultatet det sämsta sedan 1962, medan Vänsterförbundet har tappat mandat i båda valen som hållits sedan 1999. Centerpartiet behöll trots förlusten sin position som största parti i riksdagen, med ett mandat mer än den nationella koalitionen. Det var också enda gången, förutom riksdagsvalet 1930, som Centerpartiet och Samlingspartiet tillsammans har absolut majoritet i riksdagen. Resultatet ledde till bildandet av en ny mitten-högerregering och de vänsterorienterade socialdemokraterna lämnades utanför i opposition för första gången sedan 1995.

Vinnare inkluderar även Sannfinländarna , som fick två platser. Partiledaren Timo Soini fick i synnerhet en massiv personlig summa på nästan 20 000 röster, den tredje största i landet. Gröna förbundet fick ett mandat med sitt bästa någonsin i riksdagsvalet, men partiledaren Tarja Cronberg förlorade sin plats i den lilla stadsdelen Norra Karelen. Även Svenska folkpartiet fick ett mandat, men tappade röster jämfört med 2003 års val .

Den sittande statsministern Matti Vanhanen bildade som partiledare för Centerpartiet en ny regering med Centern , Samlingspartiet , Miljöpartiet och Svenska Folkpartiet . Dessa partier har 125 platser av 200 i parlamentet. Regeringskoalitionen är center-höger och kallar sig "blå-grön regering" efter den blå färgen på National Coalition och de gröna färgerna på Center och de gröna.

Valet var ett stort nederlag (8 mandat förlorade, 15 % färre vunna än 2003) för Socialdemokraterna och utlöste en intern utredning. Partiet genomförde en kampanj som hade ett förenklat antikonservativt budskap. Samtidigt genomförde fackförbundet SAK, starkt förknippat med SDP, en liknande antikonservativ kampanj. Sambandet mellan de två organisationerna var mycket tydligt, eftersom SDP:s ordförande Eero Heinäluoma var tidigare SAK-direktör. Kampanjerna misslyckades spektakulärt, och enligt internutredningen var försöket att utmana de konservativa ett misslyckande. En tv-reklam, som visade en kapitalist som slukade en måltid och skrattade hur "arbetare inte röstar", fick brett uppmärksammad kritik redan innan den lanserades, när tv-reklamen visades i nyheterna (och på YouTube ). SDP:s interna utredning påpekade också att partiets kampanjlöften hade dålig trovärdighet, eftersom SDP hade suttit i regeringen i flera år men (åtminstone märkbart) inte infriat dem. Till exempel hade SDP:s ordförande Eero Heinäluoma förhindrat en höjning av studiestödet .

Så många som åtta mycket små partier togs bort från registret över politiska partier som ett resultat av att de upprepade gånger misslyckats med att få platser i valen 2003 och 2007: Suomen työväenpuolue (Arbetarpartiet), Independence Party , Liberaalit , Forces for Change in Finland , För de fattiga , Yhteisvastuu puolue ("Det gemensamma ansvarspartiet"), Suomen Isänmaallinen Kansallis-Liitto (uppkallad efter IKL , eller Isänmaallinen kansanliike , en organisation som förbjöds 1944) och Finska folkets blåvita . För närvarande finns det tre partier i registret som inte lyckades få platser i valet 2007: Finlands kommunistiska parti, Suomen Senioripuolue (ett pensionärsparti) och För fred och socialism - Kommunistiska arbetarpartiet . Borttagandet är dock inte straffbart, eftersom dessa partier tillåts registrera sig igen.

Efter det finska riksdagsvalet den 18 mars 2007 fördelades mandaten på åtta partier enligt följande:

Finlande Eduskunta 2007.svg
Fest Röster % Säten +/–
Centerpartiet 640,428 23.11 51 –4
Samlingspartiet 616,841 22.26 50 +10
Socialdemokratiska partiet 594,194 21.44 45 –8
Vänsteralliansen 244,296 8,82 17 –2
Green League 234,429 8,46 15 +1
Kristdemokraterna 134,790 4,86 7 0
Svenska folkpartiet 126 520 4,57 9 +1
Finnspartiet 112,256 4.05 5 +2
kommunistiska partiet 18,277 0,66 0 0
Pensionärer för människor 16,715 0,60 0 0
Civic Alliance ( C FS LIB ObS ) 9,561 0,35 1 0
Självständighetspartiet 5,541 0,20 0 Ny
Finska folkets blåvita 3,913 0,14 0 0
Liberaler 3,171 0,11 0 0
För de fattiga 2,521 0,09 0 0
Kommunistiska arbetarpartiet – För fred och socialism 2 007 0,07 0 0
Arbetarpartiet 1,764 0,06 0 Ny
Ålands socialdemokrater 1 607 0,06 0 0
Patriotisk folkrörelse 821 0,03 0 0
Gemensamt ansvarsparti 164 0,01 0 0
Andra 1 420 0,05 0
Total 2,771,236 100,00 200 0
Giltiga röster 2,771,236 99,30
Ogiltiga/blanka röster 19 516 0,70
Totalt antal röster 2,790,752 100,00
Registrerade väljare/valdeltagande 4,292,436 65,02
Källa: Tilastokeskus

Per provins

Provins Centrum Nationell koalition Socialdemokratisk Vänsteralliansen Green League Christian League Svenska folkets Sannfinländare Övrig Väljarkår Röster Giltig Ogiltig
Södra Savonia 30 759 15 530 22,704 1 419 5,714 2,925 0 2,653 531 131,962 83 064 82.235 829
Norra Savonia 45,607 21 696 24,760 14 253 5 073 10 316 0 4,334 1 210 203,878 127 993 127 249 744
Norra Karelen 30,391 10 041 26,942 2,163 9 955 2,574 0 2,428 747 136,308 85,743 85,241 502
Kajanaland 18 565 4,216 4,666 9,877 1 143 1,166 0 1,863 331 69,657 42 084 41,827 257
Nyland 73,802 219,607 152,262 50,274 110 217 25 917 48,328 34,274 16,718 1 098 278 737 007 731 399 5,608
Östra Nyland 5,510 8,859 9 075 2,416 3,941 1 143 14 984 2,760 571 73,877 49,586 49 259 327
Egentliga Finland 38,610 66,793 53,281 25,937 22,868 11,377 13 369 6,168 5,662 372,966 245,571 244 065 1 506
Tavastia Egen 19 696 19,457 27 939 6,863 5,687 6,924 0 1,824 1 375 135,934 90,528 89,765 763
Päijänne Tavastia 18,687 27,251 24,963 8,882 5,941 7 652 0 2,358 3,614 162,621 100,172 99,348 824
Kymmenedalen 19,724 23,606 25,983 9 901 4,432 5,978 0 5,671 636 152,153 96,719 95,931 788
Södra Karelen 19,974 15 586 20,573 1,826 3,645 5 034 0 3,228 588 111,798 71 035 70,454 581
Mellersta Finland 47 058 21 008 34,710 10,561 9 859 11.142 0 3,616 3,849 219,648 142,704 141 803 901
Södra Österbotten 52,803 21,457 12.254 3 259 1,548 4,532 243 9,237 1,428 157,666 107,258 106,761 497
Österbotten 9,275 10,116 12 055 6,192 1,462 7 430 47 390 2,436 774 149,323 97,713 97,130 583
Satakunta 31 045 26 799 36,527 14 958 4,324 3 003 0 6,726 1,561 191,729 125,777 124,943 834
Birkaland 40,458 62 995 59,865 24,161 22 024 15 655 0 12 044 13 298 380 804 252,153 250 500 1 653
Mellersta Österbotten 16 445 2,528 6,411 1 891 533 4,957 2,206 2,781 308 58,148 38,280 38 060 220
Norra Österbotten 80,248 27,771 24,629 27,110 12 959 6,124 0 6,123 2,339 298,260 188,407 187,303 1,104
Lappland 41,771 11 525 14 595 22,353 3,104 941 0 1,732 774 162,315 97,442 96,795 647
Källa: European Election Database

externa länkar