2003 isländska parlamentsvalet

2003 isländska parlamentsvalet

10 maj 2003 ( 2003-05-10 )
Samtliga 63 platser i Altinget
Valdeltagande	87,74 %
Fest Ledare % Säten +/– Oberoende Davíð Oddsson 33,68 22 -4 Socialdemokratisk Össur Skarphéðinsson 30,95 20 +3 Progressiv Halldór Ásgrímsson 17,73 12 0 Vänster-grön Steingrímur J. Sigfússon 8,80 5 -1 Liberal Guðjón Arnar Kristjánsson 7,38 4 +2 Detta listar partier som fått mandat. Se de fullständiga resultaten nedan . premiärminister tidigare Premiärminister efter valet Davíð Oddsson Självständighet Davíð Oddsson Självständighet

Parlamentsval hölls på Island den 10 maj 2003. Självständighetspartiet förblev det största partiet i Altinget och vann 22 av de 63 platserna. Självständighetspartiets och Framstegspartiets koalitionsregering satt kvar och David Oddsson fortsatte som statsminister.

Bakgrund

De senaste tolv åren hade Davíð Oddsson från Självständighetspartiet varit Islands premiärminister och hade sedan valet 1995 regerat i koalition med det progressiva partiet . Vid det senaste valet 1999 vann de två styrande partierna tillsammans 38 av de 63 platserna, för att behålla majoriteten i det isländska parlamentet.

Valkretsar

Det finns sex valkretsar på Island. Enligt lagen om riksdagsval (nr.24/2000) tilldelas varje valkrets nio mandat beslutade genom proportionell omröstning i valkretsen. Dessutom finns det nio utjämningsmandat (antingen 1 eller 2 per valkrets, beroende på deras befolkningsstorlek) som tilldelas i syfte att uppnå proportionalitet baserat på det totala antalet partiröster på nationell nivå. Antalet mandat i valkretsen ska dock justeras inför nästa val, om andelen invånare med rösträtt per ledig mandat i valkretsen blir mer än dubbelt så stor i det senaste valet, jämför valkretsen med högst andel mot den med valkretsen. lägsta förhållandet. I så fall omfördelas ett valkretsmandat från valkretsen med lägst kvot till den med högst, tills de olika kvoterna följer regeln. Det totala antalet mandat (inklusive utjämningsplatser) får dock aldrig bli mindre än sex i någon valkrets. Rutan nedan visar antalet tillgängliga mandat i varje valkrets vid 2003 års riksdagsval.

Valkrets	Mandat i valkretsen	Nivellerande säten	Totalt antal platser
Reykjavík norra	9	2	11
Södra Reykjavík	9	2	11
Sydväst	9	2	11
Nordväst	9	1	10
Nordost	9	1	10
söder	9	1	10
Total	54	9	63

Metod för fördelning av valkretsmandat

De tillgängliga valkretsmandaten fördelas först till varje parti enligt D'Hondt-metoden , så att proportionell representation säkerställs inom var och en av valkretsarna. Nästa steg är att fördela dessa partifördelade mandat till kandidaterna inom partiet som har högst "röstpoäng", efter att ha räknat både direktkandidatröster och deras andel av partirösterna i valkretsen. På Island är "kandidatröstsystemet" att varje parti för varje valkrets tillhandahåller en på förhand rankad lista med kandidater under varje partinamn (listad enligt den föredragna ordningen som partiet bestämmer), men där väljarna röstar på partiet kan ändra denna på förhand rangordnade ordning genom att numrera om de enskilda kandidaterna och/eller stryka över de kandidater de inte gillar, så att sådana kandidater inte får en del av väljarens "personliga röst" för partiet.

Som en begränsning av möjligheten att omplacera kandidater är det dock endast möjligt att ändra de första flera kandidaterna på listan. Gränslinjen för ändringar dras för de tre första kandidaterna om partiet bara vinner en av de totala mandaten i valkretsen, eller om fler än ett mandat vinner ska gränsen dras till det förhandsrankade antalet lika med två gånger det totala antalet. antal mandat som partiet vinner i valkretsen. Så om ett parti har vunnit två mandat i en valkrets, får väljaren endast omplacera de fyra högst rankade kandidaterna på listan, och alla rangordningar som ändras av väljarna under denna linje ignoreras helt enkelt vid beräkningen av kandidaternas röstandelar. inom varje parti. Slutlig beräkning av kandidatröstandelarna görs alltid enligt Bordametoden , där alla kandidater ovanför den tidigare beskrivna gränsen i rangordningen tilldelas röstbråkvärden enligt väljarnas noterade rangordning. Om antalet övervägda kandidater består av fyra (som i det givna exemplet), så tilldelas den först rankade kandidaten värdet 1 (en så kallad full personlig röst), nästa får värdet 0,75 (1/4 mindre) ), följt likaså av 0,50 respektive 0,25 för de två sista kandidaterna. Om antalet övervägda kandidater istället hade varit sex (på grund av att ha vunnit 3 mandat), så skulle den först rankade kandidaten på liknande sätt tilldelas värdet 1 (en så kallad full personröst), varvid följande fem kandidater skulle få respektive 5/6, 4/6, 3/6, 2/6 och 1/6. Som nämnts ovan kommer överstrukna namn alltid att tilldelas ett värde på 0,00. Den ackumulerade totalpoängen för kandidaternas röstbrøker kommer att användas för att avgöra vilka kandidater som får de platser som erhållits av deras parti. Observera att röstresultaten för kandidater inte är direkt jämförbara med kandidater från andra partier, eftersom hur många mandat som vinnas i en valkrets av ett visst parti kommer att påverka hur deras kandidater får röstandelar (som i exemplen ovan, där en kandidat rankas som nummer fyra för ett parti som vinner två mandat skulle få en röstandel på 0,25, jämfört med 0,50 för en lika rankad kandidat som tillhör ett parti som vinner 3 mandat)

Metod för fördelning av utjämningsstolar

Efter den första fördelningen av valkretsmandat kommer alla partier som överskrider valtröskeln på 5 % nationellt också att kvalificera sig för att eventuellt tilldelas de extra utjämningsmandat, som försöker justera resultatet mot mandatproportionalitet på nationell nivå.

Beräkningsförfarandet för fördelningen av utjämningsmandat är för det första att för varje parti som har överskridit den nationella tröskeln på 5 %, beräkna förhållandet mellan dess totala röstetal på nationell nivå dividerat med summan av en extra mandat som lagts till antal mandat partiet hittills vunnit . Det första utjämningsmandatet kommer att gå till partiet med högst andel röster per mandat. Samma beräkningsprocess upprepas sedan tills alla 9 utjämningsplatser har tilldelats specifika partier. Ett partis "röster per plats"-förhållande kommer att ändras under denna beräkningsprocess, efter varje ytterligare utjämningsmandat som har vunnits. Det andra och sista steget är att varje parti tilldelas en utjämningsplats för att i alla valkretsar peka ut vilken av dess tvåa-kandidater (kandidater som inte lyckades vinna direktval genom en valkretsplats) som sedan ska vinna denna extra mandat. Detta urval görs genom att först identifiera den valkrets som har de starkaste "relativa röstandelarna för detta ytterligare mandat för partiet" , vilket avgörs genom en annan proportionell beräkning, där " relativ röstandel för partilistan i varje valkrets" är dividerat med summan av "ett extra mandat lagt till antalet redan vunna valkretsmandat av partilistan i valkretsen" . När denna starkaste valkrets har identifierats kommer utjämningsplatsen automatiskt att tilldelas den högst placerade ovalda tvåan på partilistan i denna valkrets, som bland de återstående kandidaterna har högst personlig röstpoäng (samma siffra som den ena). används vid rangordning av kandidater till valkretsmandat).

Den ovan beskrivna metoden används för att fördela alla partitilldelade utjämningsmandat. Observera att vid val av vilken av ett partis valkretsar som ska få sitt fördelade utjämningsmandat, får denna identifiering endast ske i exakt samma numeriska ordning som utjämningsmandaten beräknades på partinivå. Detta är viktigt eftersom antalet tillgängliga utjämningsmandat är begränsat per valkrets, vilket innebär att de senast beräknade utjämningsplatserna under alla omständigheter aldrig kan beviljas kandidater som tillhör valkretsar där de tillgängliga utjämningsplatserna redan tilldelats andra partier.

Kampanj

Den socialdemokratiska alliansen var det främsta vänsteroppositionspartiet och deras ledare, Ingibjörg Sólrún Gísladóttir , en före detta borgmästare i Reykjavík , hoppades bli Islands första kvinnliga premiärminister. De hoppades kunna dra nytta av en känsla av att det var dags för ett regeringsskifte. Socialdemokraterna betonade välfärd , hälsa och boende som de sa att Självständighetspartiet hade misslyckats med att ta itu med.

Independence Party kampanjade på deras rekord av ekonomisk tillväxt under det senaste decenniet. Detta hade sett att isländska företag expanderade utomlands och Island blev det sjätte rikaste länet per capita i köpkraftsparitet .

Opinionsmätningar när valet närmade sig visade att Självständighetspartiet hade cirka 34-35% stöd och med ett litet försprång mot Socialdemokratiska Alliansen som fick 27-33% stöd.

Resultat

Självständighetspartiet behöll en knapp ledning över oppositionspartiet Socialdemokratiska Alliansen. Detta var dock deras sämsta valresultat sedan valet 1987 , eftersom deras röster sjönk från 40,7 % i det föregående valet till endast 33,7 %. Socialdemokraterna fick tre mandat; deras ledare, Ingibjörg Sólrún Gísladóttir, valdes dock inte, eftersom hon bara hade placerat sig själv på 5:e plats på listan över kandidater för sitt distrikt.

Fest		Röster	%	+/–	Säten	+/–
	Självständighetspartiet	61,701	33,68	–7.06	22	–4
	socialdemokratiska alliansen	56 700	30,95	+4,17	20	+3
	Framstegspartiet	32,484	17,73	–0,62	12	0
	Vänster-gröna rörelsen	16,129	8,80	–0,32	5	–1
	Liberalt parti	13,523	7,38	+3,21	4	+2
	Ny kraft	1,791	0,98	Ny	0	Ny
	Oberoende	855	0,47	Ny	0	Ny
Total		183,183	100,00	–	63	0
Giltiga röster		183,172	98,80
Ogiltiga/blanka röster		2 220	1.20
Totalt antal röster		185,392	100,00
Registrerade väljare/valdeltagande		211,304	87,74
Källa: Nohlen & Stöver

Efter valkrets

Valkrets	Progressiv	Liberal	Socialdemokratisk	Oberoende	Vänster-grön	Övrig
Nordost	32,77 %	5,64 %	23,35 %	23,53 %	14,13 %	0,58 %
Nordväst	21,68 %	14,25 %	23,23 %	29,57 %	10,62 %	0,65 %
Reykjavik norra	11,62 %	5,54 %	36,27 %	35,50 %	9,79 %	1,28 %
Södra Reykjavik	11,34 %	6,64 %	33,30 %	38,03 %	9,32 %	1,37 %
söder	23,71 %	8,74 %	29,67 %	29,19 %	4,66 %	4,03 %
Sydväst	14,91 %	6,75 %	32,75 %	38,42 %	6,24 %	0,93 %
Källa: Valarkiv på valkretsnivå