Överläkare för Flygvapnet

Flygöverläkaren ( svenska : flygöverläkaren ) var 1943-1969 den högsta sjukvårdsofficern i det svenska flygvapnet, ansvarig för flygkirurger och den övergripande flygmedicinen . Överkirurgen postades till flygstaben och rapporterades till chefen för flygvapnet .

Historia

Beslutet att inrätta en befattning som överläkare vid det svenska flygvapnet fattades genom försvarslagen 1942. Överkirurgen utstationerades till flygstaben . I 1945 års organisation biträdde överkirurgen chefen för flygvapnet vid inspektion av flygvapnets verksamhet samt var tjänstegreninspektör för flygvapnets hälso- och sjukvård och stod i denna egenskap direkt under befäl av bl.a. Chef för flygvapnet. Överkirurgen svarade under chefen för flygvapnet för den professionella medicinska utbildningen av kirurgerna. Det fanns ingen speciell sjukvårdskår i flygvapnet. Flygkirurgerna i aktiv tjänst bestod av förordnade flygkirurger i flygvapnet och förordnade avlönade flygkirurger i flygvapnet . Vidare fanns flygkirurger i flygvapnets reserv. Flygvapnets överläkare biträddes i sitt arbete av en assistent (1:e flygkirurg), en undersökningsläkare (1:e flygkirurg), som var chef för Flygvapnets läkarundersökningscentral, samt två specialistflygningar kirurger, som handlade särskilda flygmedicinska ärenden.

För att kunna bli auktoriserad till tjänsten som överläkare vid Flygvapnet var man först tvungen att uppnå graden flygläkare av 1:a graden ( "1:e flygkirurg"). För att få anställning som första flygkirurg krävdes följande:

  • a) vara legitimerad läkare ;
  • b) att i fråga om fullgjord tjänstgöring som underordnad läkare vid sjukvårdsinrättning uppfylla de för behörighet till distriktsläkartjänst uppställda kraven;
  • c) att såsom värnpliktig tjänstgöring vid vapenhantering ha fullgjort tjänstgöring föreskriven för värnpliktiga och jämställda i fredstid;
  • d) att i egenskap av bataljonskirurg vid Arméns läkarkår eller i dess reserv på ett tillfredsställande sätt ha fullgjort minst sextio dagars tjänst som kirurg vid armétruppförband eller även ha i egenskap av sjökirurg kandidat eller sjökirurg av 2:a graden i sjöbefälskåren eller i svenska marinens reserv fullgjort minst sextio dagars tjänstgöring på örlogsfartyg, vid örlogsstation eller i svenska kustartilleriet ;
  • e) att han vid första anställningen som kirurg vid flygvapnet vid ansökningstidens utgång inte har fyllt 40 år; och
  • f) att med hänsyn till organets skick uppfylla de krav som föreskrivs för den som söker tillsvidareanställning hos Försvarsmakten .

Arbetsuppgifterna för de olika tjänstegrenarnas överläkare var — med vissa undantag — av dubbel karaktär och omfattade såväl tjänst som tjänstegreninspektör som befäl över vederbörande förvaltningskår. Undantaget var att Flygvapnets överläkare inte utövade befälet över en administrativ kår, eftersom flygvapnets kirurger inte bildade en särskild administrativ kår organisatoriskt. Som greninspektör ansvarade var och en av de tre överläkaren för vederbörande grens tillstånd i olika avseenden, såsom de hygieniska förhållandena, hälso- och sjukvården i övrigt och den yrkesmässiga verksamheten. Även om det svenska flygvapnets överläkare inte ledde en administrativ kår, var han till stor del ansvarig för flygvapnets kirurgers uppgifter.

1969 hade överläkaren sju tjänstemän under sig. Samma år drogs tjänsten in.

Träning

En kurs för flygkirurger 1937.

Den medicinska grunden utgörs formellt av en medicin licentiatexamen och ytterligare åtta månaders sjukhusutbildning, vilket motsvarade den utbildning som krävs för distriktsläkarbehörighet. Det fanns ingen nämnvärd vidare medicinsk utbildning. Militärbasen bestod av den utbildning som gavs inom ramen för värnplikten . Som ett komplement till detta fick militärkirurgerna i aktiv tjänst genomgå en militärmedicinsk kurs (respektive flygmedicinsk kurs) på sex till åtta veckor. Därutöver har viss utbildning aviserats i samband med förbandsspecifika tillämpningsövningar samt fälttjänst-, fält-, stabs- och krigsförbandsövningar.

När det gäller flygmedicinsk utbildning anordnades en flygkirurgkurs i genomsnitt vartannat eller vart tredje år och innefattade fyra veckors utbildning. I dessa kurser låg huvudtyngdpunkten på flygmedicin, personal- och underhållstjänster samt problem med basstöd, särskilt vid krigföring med ABC-vapen . Dessutom fanns repetitionskurser (personalkurser) för vingkirurger , flygkurser för flygkirurger och grundkurser. Vingkirurgernas repetitionskurser (personalkurser) anordnades årligen under två till tre dagar. Under denna utbildning meddelades nya medicinska och vapentekniska aspekter som bakgrund för det pågående planeringsarbetet inom Flygvapnets medicinska organisation. Flygkursen för flygkirurger var uppdelad på två år med den första perioden på fyra veckor på Flygvapnets flygskola i Ljungbyhed och den andra perioden på likaså fyra veckor på vinge. Kursen var frivillig och ledde främst till att flyga i dubbelkommando på lämpliga flygplan. Kursen anordnades årligen. Grundkurs arrangerades varje år eller vartannat år och omfattade en vecka. Detta handlade om underhåll och medicinsk taktik och medicinsk tekniska problem på en flygbas.

Överläkare

Nej. Porträtt namn Tillträdde Lämnade kontoret Tid på kontoret Chef för flygvapnet Ref.
1
Einar Westerberg, Hon M.D.
Westerberg, Einar Einar Westerberg , Hon M.D. (1893–1976) 		1940 1952 11–12 år
Torsten Friis Bengt Nordenskiöld
2
Gustaf Severin, L.Med.
Severin, Gustaf Gustaf Severin, L.Med. (1906–1973) 		1952 1963 10–11 år


Bengt Nordenskiöld Axel Ljungdahl Torsten Rapp Lage Thunberg
3
Uno Lundberg, M.D.
Lundberg, Uno Uno Lundberg, MD (1907–1997) 		1963 1969 5–6 år
Lage Thunberg Stig Norén

Se även

Anteckningar

Skriva ut

Hämtad från " https://en.wikipedia.org/w/index.php?title=Surgeon-in-Chief_of_the_Swedish_Air_Force&oldid=1135725261 "