Waghäusel Saalbach–Graben-Neudorf järnväg

Waghäusel Saalbach – Graben-Neudorf järnväg
DB class 103 at Saalbach junction.jpg
Ett tåg som går genom Waghäusel Saalbach- korsningen, som kan passeras i 200 km/h
Översikt
Linje nummer 4082
Plats Baden-Württemberg , Tyskland; Alsace , Frankrike
Service
Ruttnummer 700
Teknisk
Linjens längd 7,94 km (4,93 mi)
Antal spår 2: (Waghäusel Saalbach–Philippsburg Molzau)
Spårvidd 1 435 mm ( 4 fot 8 + 1 2 tum ) standardmått
Elektrifiering 15 kV/16,7 Hz AC kontaktledning
Drifthastighet 200 km/h (124,3 mph) (max)
Vägkarta

höghastighetsjärnväg från Mannheim
32.554
Waghäusel Saalbach
(korsning)
höghastighetsjärnväg till Stuttgart
Rhen järnväg från Mannheim
34,6
Philippsburg Molzau
(korsning)
Bruhrain Railway från Germersheim
Graben-Neudorf Nord
39,553
Graben-Neudorf
40,494
(slut på raden)
Bruhrain Järnväg till Bruchsal
Rhen Järnväg till Karlsruhe
Källa: tysk järnvägsatlas

Waghäusel Saalbach–Graben-Neudorf är en 7,94 km lång järnväg norr om Karlsruhe, Tyskland. Den förbinder höghastighetsjärnvägen Mannheim–Stuttgart med Rhenjärnvägen och används av reguljärtåg mellan Mannheim och Karlsruhe .

Rutt

Linjens två spår, strax efter att ha separerat från den nya linjen till Stuttgart (södra vy)

Rutten går mellan Waghäusel Saalbach-korsningen (kilometer 31,7 av den nya linjen) via Philippsburg Molzau-korsningen (km 34,6 från Rhen-järnvägen) till Graben-Neudorf-stationen . Båda grenarna är klassseparerade. Tre spår upptas av dessa parallella järnvägar mellan Molzau och den södra avfarten i Graben-Neudorf till Rhenjärnvägen.

Historia

Planera

Kopplingen förutsågs redan i den tidiga planeringen 1973.

Under planeringen och byggandet delades banan för plangodkännande i sektionerna 4b (norra delen, Philippsburg-området) och 4c (södra delen, Graben-Neudorf-området). Den nya järnvägen Mannheim–Stuttgart i sektionen från in- och utgång till Graben-Neudorf ingick i sektion 4a (Waghäusel). I mitten av 1970-talet utsågs in- och utfartsspåren från den nya linjen till Überholbahnhof Oberhausen (Oberhausen korsningsstation) och planerna förutsåg omkörningsrörelser. Sådana omkörningar förutsågs inte längre i planeringen 1979.

Bifallsförfarandet för 4 b § inleddes den 21 augusti 1975. Tre invändningar behandlades den 5 april 1978. Efter yttrande från regionfullmäktige den 21 november 1978 antogs förslaget den 10 januari 197 och utan invändningar. gjordes final den 10 april 1979.

Även godkännandeförfarandet för 4c § inleddes den 21 augusti 1975. Vid den offentliga förhandlingen den 12 juni 1978 behandlades tio invändningar från medborgare och samfällighet. Regionfullmäktiges yttrande avgavs den 10 augusti 1979 och förslaget antogs den 25 september 1979 med förbehåll för stämning. Den fick juridiskt stöd den 29 april 1980. Enligt en annan källa gavs planeringsgodkännandet för denna sträcka den 16 oktober 1979, och eftersom det inte fanns några klagomål fick det omedelbar rättslig verkan.

Godkännandeförfarandet för 4a § inleddes den 4 februari 1976. Vid offentlig förhandling den 8 juni 1978 22 övervägdes invändningar. Regionfullmäktige avgav yttrande senast den 12 februari 1979. Mot det den 10 maj 1979 meddelade planeringsbeslutet väcktes sex stämningar. Beslutet vann laga kraft den 15 juni 1981.

Ursprungligen planerades en växlingshastighet på 130 km/h för korsningen Saalbach.

Konstruktion

Byggnadsarbetet på den 4,5 km långa förbindelsebanan påbörjades i början av september 1980.

Operationer

Saalbach-korsningen har varit i bruk sedan maj 1988 med en designhastighet på 200 km/h.

Höghastighetsbrytare

Växeln "Korgbåge" ( Korbbogenweichen ) byggdes 1988 vid Saalbach-korsningen så att tågen kunde förgrena sig i 200 km/h. De var från början de mest utarbetade valdeltagandena i Tyskland. Eftersom fortsättningen av höghastighetslinjen till Stuttgart då var under uppbyggnad, fixerades punkterna till en början i förgreningsläget. Deras längd är 154 m och vikten (inklusive betongslipers) är 210 ton. Spetsbladen är 40 m långa, de rörliga spetsgrodorna är 15 m långa. Avgreningsspårets radie är initialt 7 000 m och minskar vid grodan till 6 000 m. De två uppsättningarna spetsblad drivs av två växelmotorer med åtta aktiveringspunkter och stängs med åtta klämmor. Separata testkontakter används för att övervaka punkternas position. De rörliga spetsgrodorna aktiveras av en motor och säkras med tre clips. I punktområdet är två punktsignaler installerade vid inflygningarna och en tredje i mitten av växeln. En annan innovation var användningen av glidstolar som kräver lite smörjning. De två valdeltagarna är fortfarande bland de snabbaste när det gäller körhastigheter i Tyskland.

externa länkar