Volymkontraktion

Volymkontraktion är en minskning av volymen av kroppsvätska , inklusive de lösta ämnen som upprätthåller osmotisk balans ( osmolyter ). Förlusten av vattenkomponenten i kroppsvätska kallas specifikt uttorkning .

Genom kroppsvätskefack

Volymkontraktion är mer eller mindre en förlust av extracellulär vätska (ECF) och/eller intracellulär vätska (ICF).

ECF volymkontraktion

Volymkontraktion av extracellulär vätska är direkt kopplad till och nästan proportionell mot volymkontraktion av blodplasma , vilket kallas hypovolemi . Således påverkar det främst cirkulationssystemet , vilket potentiellt kan orsaka hypovolemisk chock .

ECF-volymkontraktion eller hypovolemi är vanligtvis den typ av volymkontraktion som är primärt bekymmersam i nödsituationer, eftersom ECF är ungefär hälften av volymen av ICF och är den första som påverkas vid t.ex. blödning . [ citat behövs ] Volymkontraktion används ibland till och med synonymt med hypovolemi . [ citat behövs ]

ICF volymkontraktion

Volymkontraktion av intracellulär vätska kan inträffa efter betydande vätskeförlust, eftersom den är mycket större än ECF-volymen, eller förlust av kalium (K + ) se avsnitt nedan .

ICF-volymkontraktion kan orsaka störningar i olika organ i hela kroppen.

Beroende av förlorade lösta ämnen

Na + -förlust korrelerar ungefär med vätskeförlust från ECF, eftersom Na + har en mycket högre koncentration i ECF än ICF. Däremot har K + en mycket högre koncentration i ICF än ECF, och därför korrelerar dess förlust snarare med vätskeförlust från ICF, eftersom K + -förlust från ECF gör att K + i ICF diffunderar ut ur cellerna och drar vatten med sig genom osmos .

Uppskattning

När kroppen förlorar vätskor kan mängden som förloras från ICF respektive ECF uppskattas genom att mäta volym och mängd ämne av natrium (Na + ) och kalium (K + ) i den förlorade vätskan, samt uppskatta kroppssammansättningen av personen.

1. För att beräkna en uppskattning uppskattas den totala mängden substans i kroppen före förlusten först:

var:

  • n b = Total mängd ämne före vätskeförlust
  • Osm b = Kroppsosmolaritet före förlust (nästan lika med plasmaosmolalitet på 275-299 milliosmoler per kilogram)
  • TBW b = Totalt kroppsvatten före förlust (ungefär 60 % av kroppsvikten, eller med användning av tritierat vatten eller deuterium)

2. Den totala mängden substans i kroppen efter förlusten uppskattas sedan:

var:

  • n a = Total mängd ämne efter vätskeförlust
  • n b = Total mängd ämne före vätskeförlust
  • n förlorat Na+ = Mängd substans av förlorat natrium
  • n förlorat K+ = Mängden av ämnet förlorat kalium

3. Den nya osmolariteten blir:

var:

  • Osm a = Kroppsosmolaritet efter förlust
  • n a = Total mängd ämne efter vätskeförlust
  • TBW b = Totalt kroppsvatten före förlust
  • V förlorad = Volym förlorad vätska

4. Denna osmolaritet är jämnt fördelad i kroppen och används för att uppskatta de nya volymerna av ICF respektive ECF:

var:

  • V ICF a = Intracellulär vätskevolym efter vätskeförlust
  • n ICF a = Mängd substans i ICF efter vätskeförlust
  • Osm a = Kroppsosmolaritet efter förlust
  • V ICF b = Intracellulär vätskevolym före vätskeförlust (ungefär 40 % av kroppsvikten, eller subtraherande ECF från TBW)
  • Osm b = Kroppsosmolaritet före förlust (nästan lika med plasmaosmolalitet på 275-299 milliosmoler per kilogram)
  • n förlorat K+ = Mängden av ämnet förlorat kalium

På homologt sätt:

var:

  • V ECF a = Extracellulär vätskevolym efter vätskeförlust
  • n ECF a = Mängd substans i ECF efter vätskeförlust
  • V ECF b = Extracellulär vätskevolym före vätskeförlust (ungefär 20 % av kroppsvikten, eller genom att använda inulin)
  • Osm b = Kroppsosmolaritet före förlust (nästan lika med plasmaosmolalitet på 275-299 milliosmoler per kilogram)
  • n förlorat K+ = Mängden av ämnet förlorat kalium

5. Volymen förlorad vätska från varje fack:

var:

  • V I/ECF b = Intra/Extracellulär vätskevolym före vätskeförlust
  • V I/ECF a = Intra/Extracellulär vätskevolym efter vätskeförlust

Se även