Tashigang, prefekturen Ngari

Tashigang
བཀྲ་ཤིས་སྒང་་
Zhaxigang Village
Tashigang is located in Tibet
Tashigang
Tashigang
Koordinater:
Land Kina
Område Tibet
Prefektur Prefekturen Ngari
Grevskap Gar County
Postnummer
859 000
Riktnummer 0897
Zhaxigang
kinesiska 西 <a i=1>扎西 <a i=3>崗村
Förenklad kinesiska 扎西岗村
Hanyu Pinyin Zhā xī gǎng cūn
Bokstavlig mening "Tashigang Village"

Tashigang ( tibetanska : བཀྲ་ཤིས་སྒང་ , Wylie : bkra shis sgang , THL : tra shi gang , översatt. "lyckobringande kulle") , med en kinesisk stavning Zhaxigang ( kinesiska : zīin 来in 杴 東 ; ǎng cūn ), är en by i Gar County i Ngari Prefecture , Tibet . Byn utgör det centrala distriktet i Zhaxigang Township . Här finns ett gammalt kloster med anor från 1000-talet.

Geografi

Gar och Sengge Zangbo dalar, med Tashigang vid deras sammanflöde; Demchok ligger längre ner i Indusdalen (som är en fortsättning på Gardalen).

Tashigang ligger i Indusdalen , nära gränsen till Ladakh (indiska unionens territorium ), nära sammanflödet av floderna Sengge Zangbo och Gartang (Indusflodens två utlopp). Sven Hedin beskrev Tashigang-klostret så här:

Mitt framför oss växer klostret Tashi-gänget gradvis allt större. Dess väggar är uppförda på toppen av en isolerad sten av fast porfyrit, som växer upp från botten av Indusdalen som en ö som dras ut från norr till söder. ... på kortsidan står två runda fristående torn, ... Det hela är omgivet av en 10 fot djup vallgrav...

Tashigang beskrevs av europeiska resenärer på 1700- och 1800-talen som den första tibetanska byn, när de reste från Ladakh mot Kailas Manasarovar . Det var på ett avstånd av en dagsmarsch från Demchok , som ansågs vara gränsen mellan Ladakh och Tibet sedan 1600-talets Tingmosgang-fördraget mellan de två nationerna.

Historia

Gar och Sengge Zangbo-dalar kartlade av Henry Strachey , 1851

Tidig medeltid

Under den tibetanska eran av fragmentering flydde Kyide Nyimagon , en ättling till kejsar Langdarma till västra Tibet (som då kallades Ngari eller Ngari Khorsum) och etablerade ett litet kungarike vid Rala i Sengge Zangbo-dalen nära Tashigang. Han byggde ett rött fort (Kharmar). (Se Stracheys karta för Rala.) Därefter utökade Nyimagon sitt kungarike till hela Ngari. Efter hans död delades riket upp mellan hans tre söner, den äldste sonen fick Maryul (Ladakh och Rudok), den andra sonen fick Guge - Purang och den tredje sonen Zanskar (i västra Ladakh). Enligt de nuvarande tolkningarna av källorna var Ladakhs södra gräns vid Demchok Karpo , en stenig vit topp bredvid Ladakhi-byn Demchok . Detta skulle leda till slutsatsen att Tashigang och det ursprungliga Kharmar-fortet var en del av Guge.

Medeltiden

Ett kloster grundades i Tashigang av New Tantra Tradition-skolan i Rinchen Zangpo under 10-11-talen. Under 1200-1300-talen omvandlades det till ett Kagyu- kloster, tillsammans med flera andra i västra Guge. Karl Ryavec antyder att detta kan ha hänt på grund av viss politisk nedgång i kungariket.

Ladakhi-härskaren Sengge Namgyal ( r. 1616–1642 ) erövrade och annekterade Guge 1630. Han är krediterad för att ha byggt ett nytt kloster i Tashigang. Det var ett Drukpa- kloster förknippat med Taktsang Repa.

Under regeringstiden av Sengge Namgyals efterträdare, Deldan Namgyal , stod Ladakh inför en invasion från centrala Tibet under den femte Dalai Lama , som vid den tiden fick hjälp av den mongoliska armén. Styrkorna besegrade Ladakhis i Guge, viktiga strider som utkämpades nära Rala, och invaderade sedan Ladakh själv. Efter tre års belägring bad ladakhierna hjälp av Kashmiris (under Mughal-riket), som drev ut dem från Ladakh. De retirerande trupperna flydde till Tashigang där de förskansade sig i dess fort.

Tjugofem mongoliska militärer sägs ha bosatt sig i Tashigang. År 1715 hittade jesuitmissionären Ippolito Desideri regionen garnisonerad av en grupp "tartariska" (mongoliska) och tibetanska trupper, ledda av en "tartarisk prins". Än idag kallas deras ättlingar sog dmag ("de tjugofem mongoliska krigarna"). Drukpa-klostret i Tashigang omvandlades till Gelugpa- orden.

Modern tid

Demografi

2013 bestod byn Zhaxigang av 111 hushåll med totalt 332 personer.

Anteckningar

Bibliografi

externa länkar