Stewart Parker

Den här artikeln handlar om poeten, för vetenskapsmannen se Stewart Parker (vetenskapsman)

James Stewart Parker (20 oktober 1941 – 2 november 1988) var en nordirländsk poet och dramatiker.

Biografi

Han föddes i Sydenham, Belfast , i en protestantisk arbetarfamilj. Hans födelseplats är markerad med en blå plakett från Ulster History Circle . Medan han fortfarande var i tonåren fick han skelettcancer och fick ett ben amputerat. Han studerade för en MA i poetisk dramatik vid Queen's University, Belfast, med ett stipendium, innan han började undervisa i USA vid Hamilton College och Cornell University .

Parker var medlem i en grupp unga författare som inkluderade Seamus Heaney och Bernard MacLaverty i början av 1960-talet vid Queen's University i Belfast. I British Poetry since 1945 kallar Edward Lucie-Smith honom "en råare, grövre, mer oformad poet än någon av de andra två Belfast-poeterna som presenteras här" (dvs. Seamus Heaney och Derek Mahon ). Han noterar att alla tre är post-Movement och neo-georgiska, tack vare William Butler Yeats och inte mycket mer till Patrick Kavanagh .

Efter sin återkomst till Nordirland arbetade han som frilansskribent och bidrog med en kolumn om popmusik till The Irish Times . Han flyttade senare till Storbritannien , där han skrev för radio, tv och scenen. Det musikaliska landskapet i Belfast är en integrerad del av hans arbete som dramatiker. Man skulle utan tvekan kunna kalla honom Van Morrison från irländsk teater . [ vem? ] Han skulle ha hedrats av titeln, eftersom Van Morrison var en av hans favoritartister.

Parker dog av magcancer i London den 2 november 1988.

Arbete

Hans pjäser inkluderar Spokesong (1975), a musical Kingdom Come (1977), Catchpenny Twist (1977), Nightshade (1979), Pratt's Fall (1981), The Kamikaze Ground Staff Reunion Dinner (radio 1979, filmad 1981), Northern Star ( 1984), Heavenly Bodies (1986) och Pentecost (1987).

1979 års BBC Radio 4- produktion av The Kamikaze Ground Staff Reunion Dinner innehöll bland andra John le Mesurier .

Scenpjäserna är utgivna av Methuen Drama. Stewart Parker: Plays 1 (2000) innehåller Spokesong , Catchpenny Twist , Nightshade och Pratt's Fall . Stewart Parker: Plays 2 (2000) inkluderar Northern Star , Heavenly Bodies och Pentecost .

En årlig utmärkelse (The Stewart Parker Trust Award ) för bästa irländska debutpjäs inrättades i hans namn efter hans död. Det finns ett kontantstipendium som en del av priset. Tidigare mottagare av priset inkluderar: Conor McPherson , Mark O'Rowe , Enda Walsh , Eugene O'Brien , Gerald Murphy , Lisa McGee och Christian O'Reilly.

Flera nya publikationer kom ut 2008, tjugoårsdagen av Parkers död. Dessa inkluderar:

  •   En samling av Parkers artiklar om populärmusik för The Irish Times med titeln High Pop: Irish Times Column 1970–1976, redigerad av Gerald Dawe och Maria Johnston (Belfast: Lagan, 2008) ISBN 978-1-904652-59-5
  •   En samling av Parkers recensioner och artiklar om kultur, med titeln Dramatis Personae and Other Writings , redigerad av Gerald Dawe, Maria Johnston och Clare Wallace (Prag: Litteraria Pragensia, 2008) ISBN 978-80-7308-241-3
  •   En samling av Parkers pjäser för tv, med titeln Stewart Parker: Television Plays , redigerad av Clare Wallace (Prague: Litteraria Pragensia, 2008) ISBN 978-80-7308-240-6 . Pjäserna som ingår är denna samling är: Lost Belongings ; Radiobilder ; Blå pengar ; Iris i trafiken, rubin i regnet ; Joyce i juni ; och jag är en drömmare, Montreal .

Jag är en drömmare, Montreal

Parkers pjäs I'm a Dreamer, Montreal vann Christopher Ewart-Biggs Memorial Prize . Den beställdes av BBC Radio 3 i april 1975 och sändes för ITV Playhouse i mars 1979.

I Belfast , där pjäsen utspelar sig, lever musikbibliotekarien Nelson Gloverby ( Bryan Murray ) i en drömvärld. En showbandssångare på natten, han bryr sig inte om publikens irritation över hans oförmåga att hålla sig till de rätta texterna. Han dras oskyldigt in i Troubles brutalitet när han möter sirenen Sandra Carse ( Jeananne Crowley ) . Efter att ha vänt sin värld tar han bussen hem. Busschauffören sjunger texten "I'm a dreamer, Montreal"; men den här gången är det Nelson som pekar ut den korrekta texten: " I'm a Dreamer, Aren't We All? "

externa länkar

Hämtad från " https://en.wikipedia.org/w/index.php?title=Stewart_Parker&oldid=1060996985 "