Stålindustrin i Nigeria

Järn- och stålindustrin i Nigeria utvecklades som en offentligt finansierad integrerad industri. Mellan 1979 och 1983 startade Nigerias regering järn- och stålproduktion med betoning på vikten av järn och stål för att utveckla och driva lokal produktion av varor. En stark järn- och stålindustri förväntades också minska efterfrågan på utländsk valuta som används för import av stålprodukter.

Historia

Järn- och stålindustrin i Nigeria startade genom statlig intervention genom byggandet av olika stålvalsverk. Efter att järnmalmsfyndigheter upptäcktes i den gamla delstaten Kwara på 1950-talet började den nigerianska Första Republikens regering aktiv planering och kartläggning av strategier för lokal produktion av järnstänger och stål. Men många förslag som presenterades av utländska företag var mindre entusiastiska över stålproduktion på grund av oro över lokalt tekniskt kunnande och marknadsefterfrågan. Men 1967 föreslog en teknisk grupp från Sovjetunionen användningen av direkt masugnsprocess som en gångbar produktionsmetod i landet. Ytterligare utforskning av järnmalmsfyndigheter av det sovjetiska företaget Technopromexport gav kommersiella kvantiteter runt Itakpe -regionen i nuvarande Kogi-staten . 1971 skapades en stålutvecklingsmyndighet i Nigeria för att utforma planer för järn- och stålprojekt och utbilda elever i järn- och ståltillverkning.

1979 undertecknade den nigerianska regeringen ett avtal med den sovjetiska gruppen Technopromexport om byggandet av en stålfabrik i Ajaokuta .

Infrastrukturen för ståltillverkning nådde ett framskridet stadium 1982 med driftsättningen av Aladja Steel-komplexet, den första fasen byggdes till en total kostnad av 922 miljoner naira. Fabrikens process använde teknik för tillverkning av stålbågsugnar . Bruket var planerat att producera färdiga ämnen mer än det kunde bearbeta till tråd eller järnstänger. Resten av ämnena distribuerades till tre valsverk i Jos, Osogbo , Katsina , dessa kvarnar producerade sedan stavar mellan 6 mm och 40 mm. Valsverkens produktionskapacitet delades upp i faser, den första fasen med en beräknad timproduktion på 80 ton färdiga produkter var 210 000 ton per år, en andra fas beräknade en produktionstakt på 420 000 ton per år och en slutfasproduktion av 720 000 ton per år

Katsina valsverk

Katsina valsverk byggdes av Kobe Steel från Japan. En av de nigerianska projektkoordinatorerna var Mahmud Kanti Bello som senare blev senator i Förbundsrepubliken Nigeria. Efter att ha avslutats gick landet med på ett 36 månaders tekniskt biståndsprogram med Kobe för att utbilda nigerianska anställda. Bruket producerade släta och räfflade stavar mellan 6 mm och 40 mm i diameter och de färdiga produkterna var främst förknippade med trådindustrier.

Jos stålvalsverk

Valsverket i Jos byggdes av ett konsortium av tyska företag; Mannesmann Demag, AEG Telefunken, Ofenbau Union och Bilfinger + Berger.

Osogbo stålvalsverk

Bruket togs i drift den 30 april 1983. Byggfasen sköttes av ett konsortium av Eisenbau Essen, Schloemann Siemag, Strabag och MFB Ferrostal. Regeringen och byggherrarna undertecknade ett tekniskt biståndsprogram för att utbilda arbetare som senare kommer att ta över den dagliga driften av bruket. Stålverkskomplexet hade också bostäder för utvalda arbetare inom komplexet.