Solvens II
Solvens II-direktivet 2009 ( 2009/138/EG ) är ett direktiv i EU-rätten som kodifierar och harmoniserar EU:s försäkringsförordning. I första hand handlar det om hur mycket kapital som EU:s försäkringsbolag måste inneha för att minska risken för insolvens .
Efter en omröstning i EU-parlamentet om Omnibus II-direktivet den 11 mars 2014 trädde Solvens II i kraft den 1 januari 2016. Detta datum hade tidigare flyttats fram många gånger.
Mål
EU:s försäkringslagstiftning syftar till att förena en inre EU-försäkringsmarknad och förbättra konsumentskyddet. Den tredje generationens försäkringsdirektiv fastställde ett "EU-pass" (enkel licens) för försäkringsgivare att verka i alla medlemsländer om de uppfyllde EU:s villkor. Många medlemsländer drog slutsatsen att EU:s minima inte var tillräckliga och tog upp sina egna reformer, vilket fortfarande ledde till olika regleringar, vilket hämmade målet om en inre marknad.
Politiska konsekvenser av Solvens II
Ett antal av de stora livförsäkringsbolagen i Storbritannien är missnöjda med hur lagstiftningen har utvecklats. I synnerhet har oro uttryckts offentligt under ett antal år av VD:n för Prudential , Storbritanniens största livförsäkringsbolag.
Tvivel om grunden för Solvens II-lagstiftningen, i synnerhet tillämpningen av en marknadskonsistent värderingsmetod har också uttryckts av amerikanska dotterbolag till brittiska moderbolag - effekterna av "ekvivalens"-kraven är inte väl förstådda och det finns en viss oro för att Lagstiftningen kan leda till att utländska dotterbolag blir föga konkurrenskraftiga med lokala jämlikar, vilket resulterar i ett behov av att sälja av dem, vilket potentiellt kan resultera i ett "Fästning Europa".
Bakgrund
Sedan direktiv 73/239/EEG infördes 1973 har mer utarbetade riskhanteringssystem utvecklats. Solvens II återspeglar nya riskhanteringsmetoder för att definiera erforderligt kapital och hantera risker. Medan "Solvens I"-direktivet syftade till att revidera och uppdatera EU:s nuvarande solvensordning, har Solvens II ett mycket bredare tillämpningsområde. Ett solvenskapitalkrav kan ha följande syften:
- För att minska risken för att en försäkringsgivare inte skulle kunna möta fordringar;
- Att minska de förluster som försäkringstagarna lider i händelse av att ett företag inte kan uppfylla alla fordringar fullt ut;
- Att ge tidig varning till tillsynsmyndigheter så att de kan ingripa snabbt om kapitalet faller under den erforderliga nivån; och
- Att främja förtroendet för försäkringssektorns finansiella stabilitet
Ofta kallad "Basel för försäkringsgivare", Solvens II liknar något av bankreglerna i Basel II . Till exempel har det föreslagna Solvens II-ramverket tre huvudområden (pelare):
- Pelare 1 består av de kvantitativa kraven (till exempel hur mycket kapital en försäkringsgivare ska inneha).
- Pelare 2 ställer krav på styrning och riskhantering av försäkringsgivare, samt för effektiv tillsyn över försäkringsgivare.
- Pelare 3 fokuserar på krav på offentliggörande och transparens.
Innehåll
- Avdelning I Allmänna regler om att starta och utöva direkt försäkrings- och återförsäkringsverksamhet
- Kapitel I Ämne, omfattning och definitioner
- Kapitel II Tillträde till verksamhet
- Kapitel III Tillsynsmyndigheter och allmänna regler
- Kapitel IV Villkor för affärsverksamhet
- Kapitel V Utövande av liv- och skadeförsäkringsverksamhet
- Kapitel VI Regler om värdering av tillgångar och skulder, tekniska avsättningar, kapitalbas, solvenskapitalkrav, minimikapitalkrav och investeringsregler
- Kapitel VII Försäkrings- och återförsäkringsföretag i svårigheter eller i en oregelbunden situation
- Kapitel VIII Etableringsrätt och frihet att tillhandahålla tjänster
- Kapitel IX Filialer etablerade inom gemenskapen och som tillhör försäkrings- eller återförsäkringsföretag med huvudkontor belägna utanför gemenskapen
- Kapitel X Dotterbolag till försäkrings- och återförsäkringsföretag som omfattas av lagstiftningen i ett tredje land och sådana företags förvärv av andelar
- Avdelning II Särskilda bestämmelser för försäkring och återförsäkring
- Avdelning III Tillsyn över försäkrings- och återförsäkringsföretag i en koncern
- Avdelning IV Rekonstruktion och avveckling av försäkringsföretag
Pelare 1
Pelare 1-ramverket fastställer kvalitativa och kvantitativa krav för beräkning av tekniska avsättningar och solvenskapitalkrav (SCR) med användning av antingen en standardformel som ges av tillsynsmyndigheterna eller en intern modell utvecklad av (åter)försäkringsbolaget.
De försäkringstekniska avsättningarna är uppdelade på skadeavsättningar, hänförliga till intjänad affär och premieavsättningar, hänförliga till ej intjänade affärer. Premieavsättningar är inte lika med ej intjänade premiereserv.
Värdet av den försäkringstekniska avsättningen bör vara lika med summan av bästa uppskattning av skulderna och riskmarginalen. Den bästa uppskattningen motsvarar det sannolikhetsvägda genomsnittet av framtida kassaflöden, med hänsyn tagen till pengars tidsvärde. Användning av central aktuariella uppskattning krävs och ingen marginal för försiktighet tillåts. Endast kassaflöden som ligger inom kontraktsgränserna beaktas. Solvens II anger exakta regler för fastställande av dessa kontraktsgränser.
De försäkringstekniska avsättningarna representerar det aktuella belopp som (åter)försäkringsbolaget skulle behöva betala för en omedelbar överföring av sina förpliktelser till en tredje part.
SCR är det kapital som krävs för att säkerställa att (åter)försäkringsbolaget kommer att kunna uppfylla sina åtaganden under de kommande 12 månaderna med en sannolikhet på minst 99,5 %. Utöver SCR-kapitalet måste ett minimikapitalkrav (MCR) beräknas som representerar den tröskel under vilken den nationella tillsynsmyndigheten (regulatorn) skulle ingripa. MCR är avsett att motsvara en 85 % sannolikhet för tillräcklighet under en ettårsperiod och är gränsad mellan 25 % och 45 % av SCR.
För tillsynsändamål kan SCR och MCR betraktas som "mjuka" respektive "hårda" golv. Det vill säga en regulatorisk interventionstrappa gäller när kapitalinnehavet i (åter)försäkringsföretaget faller under SCR, med interventionen som blir allt mer intensiv när kapitalinnehavet närmar sig MCR. Solvens II-direktivet ger regionala tillsynsmyndigheter ett antal möjligheter att ta itu med överträdelser av MCR, inklusive återkallande av auktorisation från att sälja nya affärer och avveckling av företaget.
Kritik
Tankesmedjor som World Pensions & Investments Forum har hävdat att europeiska lagstiftare dogmatiskt och naivt drivit antagandet av Basel II- och Solvens II -rekommendationerna. I huvudsak tvingade de privata banker , centralbanker , försäkringsbolag och deras tillsynsmyndigheter att förlita sig mer på bedömningar av kreditrisk från privata kreditvärderingsinstitut. Således abdikerades en del av den offentliga tillsynsmyndigheten till förmån för privata kreditvärderingsinstitut. Kalibreringen av standardformeln för att bedöma aktierisk har kritiserats starkt av den tyske ekonomen Stefan Mittnik för att den procedur som används för att fastställa korrelationer mellan olika tillgångsklasser ger upphov till falska (dvs opålitliga) korrelationer eller falska samband .
Solvens II-lagstiftningens krävande karaktär jämfört med gällande regelverk har väckt kritik. Enligt RIMES kommer efterlevnaden av den nya lagstiftningen att innebära en komplex och betydande börda för många europeiska finansiella organisationer, med 75 % av företagen 2011 som rapporterade att de inte var i en position att uppfylla rapporteringskraven i Pelare III.
Matchningsjusteringsmekanismen i Solvens II har också kritiserats som en form av kreativ redovisning som döljer det verkliga värdet av skulder .