Social dialog

Social dialog (eller social samordning ) är den process genom vilken arbetsmarknadens parter (fackföreningar och arbetsgivarorganisationer) förhandlar, ofta i samarbete med regeringen, för att påverka arrangemanget och utvecklingen av arbetsrelaterade frågor, arbetsmarknadspolitik, socialt skydd, beskattning eller annan ekonomisk politik. Det är ett utbrett förfarande för att utveckla offentlig politik i framför allt Västeuropa.

Dessa kan vara direkta relationer mellan arbetsmarknadens parter själva ("bipartite") eller relationer mellan statliga myndigheter och arbetsmarknadens parter ("treparts"). För att göra det tydligare kan social dialog innebära förhandlingar, samråd eller helt enkelt ett åsiktsutbyte mellan företrädare för arbetsgivare, arbetstagare och regeringar. Det kan bestå av relationer mellan arbetskraft och företagsledning, med eller utan direkt statlig inblandning. Social dialog är ett flexibelt verktyg som gör det möjligt för regeringar och arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer att hantera förändringar och uppnå ekonomiska och sociala mål.

Exempel på social dialog är ömsesidig information, öppen diskussion, samordning (pågående trepartsdialog), åsiktsutbyten, samråd och förhandlingar (överenskommelser/gemensamma åsikter).

Den europeiska sociala dialogen är inskriven i fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen (artiklarna 138 och 139; fd 118a och 118b) och den främjas av Europeiska kommissionen som ett instrument för bättre styrning och främjande av sociala och ekonomiska reformer.

Definition

Enligt ILO: s definition innebär det att utövandet av trepartism mellan regeringar och representativa organisationer för arbetare och arbetsgivare inom och över gränserna nu är mer relevanta för att uppnå lösningar och för att bygga upp social sammanhållning och rättsstatsprincipen genom bl.a. internationella arbetsnormer.

Syfte

Syftet med den sociala dialogen är att främja kvinnors och mäns möjligheter att få anständigt och produktivt arbete under villkor av frihet, jämlikhet , säkerhet och mänsklig värdighet .

Aktiverande villkor

Social dialog omfattar alla typer av förhandlingar, samråd och utbyte av information mellan eller bland företrädare för regeringar, arbetsgivare och arbetstagare i frågor av gemensamt intresse

1. Respekt för de grundläggande rättigheterna till föreningsfrihet och kollektiva förhandlingar .

2. Starka, oberoende arbetstagar- och arbetsgivarorganisationer med den tekniska kapacitet och kunskap som krävs för att delta i social dialog.

3. Politisk vilja och engagemang att delta i social dialog från alla parters sida.

4. Lämpligt institutionellt stöd.

Betyder

1. Informationsdelning:

Den oundvikliga grunden för en effektiv social dialog är att dela information. Även om det inte inkluderar diskussion eller verklig handling, har det fortfarande sin mening.

2. Konsultation:

Samråd överstiger informationsdelning, det behöver utbyta perspektiv, åsikter, idéer och formar en djup konversation.

3. Förhandla/sluta konvention:

Vissa medlemmar måste vara auktoriserade för att bilda de bindande konventionerna.

4. Kollektiva förhandlingar:

Kollektiva förhandlingar är inte bara den oskiljaktiga formen i social dialog, utan används också i stor utsträckning. I varje land är kollektiva förhandlingar en indikator för att identifiera förmågan hos social dialogs nivå.

Dilemmat att trycka på

Den sociala dialogen stod inför utmaningar i vissa länder. Ta Kroatien till exempel, regeringen och arbetsmarknadens parter kunde inte ha samförstånd om adoption för att övervinna den ekonomiska krisen när det gäller offentliga kostnader och spara jobb genom förhandlingar på flera månader.

Skillnaden mellan nationer

Den sociala dialogen kan äga rum på olika nivåer och i olika former, beroende på nationella omständigheter.

Frankrike

Social dialog i Frankrike var svår att vara nationell på grund av den politiska motsatsen i grupper av arbetsmarknadsparter. Med undantag för kollektiva förhandlingar lyfte den fram diskussionen i trepartspolitiken om frågor om sysselsättningspolitik och utveckling av mänskliga resurser. Sysselsättningskommittén i Frankrike fortsatte med samråd och deltagande av politiska upprättande i frågorna om att främja sysselsättning och arbetsträning.

Tyskland

På grund av den höga täckningsgraden för fackföreningar och arbetsgivargrupper i Tyskland, och mindre problem i politiska och ideologiska konflikter, utvecklade social dialog på nationell nivå ett större inflytande på upprättandet av nationell politik. Förutom för arbetsträning och anställningstrygghet betonades också förhandlingar och förhandlingar om arbetsvillkor, inklusive förkortning av arbetstiden och löneökning.

Österrike, Danmark, Irland och Nederländerna

När Europeiska unionen (EU) led av den höga arbetslösheten, var det lysande resultat när det gäller makroekonomisk utveckling och sysselsättningsgrad i Österrike, Danmark, Irland och Nederländerna på 1990-talet. Ta till exempel 2001, arbetslösheten i andra 15 länder i EU var uppe i 7,4 procent. Tvärtom var arbetslösheten i dessa fyra länder bara 3,5 procent. ILO ansåg att den främsta orsaken till dessa fyra länders framgångar var social dialog, makroekonomisk politik och arbetsmarknadspolitik. Till exempel, Wassenaar-avtalet som undertecknades i Nederländerna 1982, och Danmark förespråkade det nationella återhämtningsprogrammet med Irland 1987. Dessa avtal stod för arbetsmarknadens parters vilja att lösa ekonomiska dilemma.

Se även

Interkulturell dialog

externa länkar