Slaget vid Darsūniškis

Slaget vid Darsūniškis
	En del av det stora norra kriget
Datum	; ; 13 mars 1702 ( OS ) 14 mars 1702 ( svensk kalender ) 24 mars 1702 ( NS )
Plats	Darsūniškis , Litauen Koordinater :
Resultat	Litauisk seger
Krigslystna
Svenska imperiet	Polsk-litauiska samväldet : storfurstendömet Litauen ;
Befälhavare och ledare
; Alexander Hummerhielm Gustaf Henrik Siegroth	Michał Wiśniowiecki
Styrka
240 man	6 000 män
Förluster och förluster
145 man	okänd

Slaget vid Darsūniškis ägde rum den 24 mars 1702 nära staden Darsūniškis (polska: Dorsuniszki) under den svenska invasionen av Polen i det stora norra kriget . Den svenska armén på cirka 240 man under befäl av Alexander Hummerhielm besegrades av den polsk-sachsiska armén på 6 000 man under Michał Serwacy Wiśniowiecki .

Förspel

Efter att ha korsat Düna ockuperade den segerrika svenska armén hela Kurland varefter de började sitt fälttåg mot det polsk-litauiska fastlandet vintern 1701–1702. Karl XII av Sverige var fast besluten att avsluta fiendtligheterna mellan de sachsiska och polska arméerna innan han påbörjade en invasion av Ryssland och därför skickade han sin avantgarde av Alexander Hummerhielm för att ta fotfästen i Litauen innan huvudarméns ankomst. Den 22 mars 1702 marscherade general Hummerhielm ut från Kaunas för att samla in sex kanoner som tidigare tagits från den litauiska armén efter en hård skärmytsling nära Jieznas -slottet. Det svenska infanteriet som bestod av 110 man under Gustaf Henrik Siegroth färdades i vagnar längs Nemunasälven och kavalleriet på 130 man under Hummerhielm gick längs med stränderna.

Slåss nära Darsūniškis

Efter tre dagar anlände trupperna till Linkewitzhoff varefter de fortsatte sin marsch nästa dag mot staden Darsūniškis dit Hummerhielm gick med sin kavalleristyrka för att spana en bit bort från sitt infanteri. Här attackerades han av förtruppen av Michał Serwacy Wiśniowieckis armé som bestod av ungefär 6 000 man. Det litauiska anfallet slogs tillbaka och det svenska kavalleriet började förfölja sina besegrade motståndare tills de blev överfallna av hela Wiśniowieckis armé. Hummerhielm tillfångatogs snabbt men hans män fortsatte att göra motstånd tills det bara fanns 20 sårade svenska kavallerimän kvar som alla tillfångatogs och resten dödades, förutom en man som tog sig över Nemunas för att rapportera till den svenska huvudarmén om sitt nederlag.

Slåss vid Neman River

Gustaf Henrik Siegroth, som fortfarande tog sig uppför Nemunasfloden med sitt 110 infanteri, hade inte hört något om Hummerheims nederlag och så lyckades Wiśniowiecki överraska även honom med sitt avantgarde, som dock slogs tillbaka. Siegroth försökte sedan ta sig över floden i säkerhet men hans barnvagnar fastnade på flodstranden, varav Wiśniowiecki omringade sin styrka i en halvmåneformation och placerade fyra av sina kanoner på den höga marken över den svenska landningen. Striden rasade i två timmar, med ständiga attacker och kanoneld, och klockan tolv skickade Wiśniowiecki en Parlimentaire för att begära överlämnande av Siegroths styrka, som dock vägrade. De litauiska styrkorna förde sedan ytterligare tre kanoner i motsatt riktning mot sina tidigare fyra, för att eliminera svenskarna med korseld. En av kanonerna kom så nära den svenska elden att de snart fick överge den. Klockan två skickade den litauiske befälhavaren, som inte hade kunnat bryta det svenska försvaret, ytterligare en parlamentariker till svenskarna och berättade för dem att Hummerhielms styrka tidigare hade besegrats och att det inte skulle bli några förstärkningar. Siegroth vägrade dock än en gång att kapitulera och antydde att han bara skulle gå med på om hans armé fick marschera ut för att undvika att bli fångar. I sin tur förnekade Wiśniowiecki förslaget och striden fortsatte i ytterligare två timmar, när till slut, klockan fyra, efter sex timmars strid, tillät Wiśniowiecki svenskarna under Siegroth att marschera tillbaka till Kaunas, då sex män av hans styrka. hade dödats och ytterligare nio män skadats.

Verkningarna

Den 12 april 1702 anlände den svenske kungen Karl XII till platsen där de övertalliga svenska styrkorna hade kämpat och låtit sönderdela sina kroppar och återbegravas med all militär begravningsheder (musköter salut). Lämnar platsen som Karl XII beordrade att bränna staden Darsūniškis till grunden den 12 april 1702.

Den svenska armén var ännu inte officiellt i krig med det polsk-litauiska samväldet, men striden hade varit avgörande för kungarnas beslut att helt inleda det polska fälttåget, för att avsätta Augustus II från tronen .

^ ^a ^b ^c ^d ^e ^f ^g ^h Grimberg & Uddgren, s. 177–180
^ Sjöström, Oskar (2008). Fraustadt 1706. Ett fält färgat rött ( på svenska). Lund: Historiska Media. sid. 35. ISBN 978-91-85507-90-0 .

Grimberg & Uddgren, Carl & Hugo (1914). Svenska krigarbragder (på svenska). Norstedt Förlag. Stockholm.
The Military History of Charles XII, King of Sweden, Band 1, Gustavus Adlerfeld, Carl Maximilian Emanuel Adlerfelt, Henry Fielding (1740). J. och P. Knapton. sid 121-124.

[Grimberg_&_Uddgren-1] ^ ^a ^b ^c ^d ^e ^f ^g ^h Grimberg & Uddgren, s. 177–180

[2] Sjöström, Oskar (2008). Fraustadt 1706. Ett fält färgat rött ( på svenska). Lund: Historiska Media. sid. 35. ISBN 978-91-85507-90-0 .