Silberhütte (Braunlage)

Silberhütte
Ortsteil av Braunlage
Utsikt över byn från öster
Placering av Silberhütte
Silberhütte Silberhütte
Koordinater:
Land	Tyskland
stat	Niedersachsen
Stad	Braunlage
Elevation	440 m (1 440 fot)
Tidszon	UTC+01:00 ( CET )
• Sommar ( sommartid )	UTC+02:00 ( CEST )
Postnummer	37444

Utsikt över byn från söder

Gammal silversmedja

Silberhütte var en gång en by i den tidigare fria gruvstaden Sankt Andreasberg i Harzbergen i Tyskland , men har sedan sammanslagningen den 1 november 2011 varit en del av stadsdelen Braunlage . Byns namn går tillbaka till silverbruket som fanns här fram till 1912 och som smälte malmarna från gruvorna runt Sankt Andreasberg.

Enligt Ließmann (2003) genomfördes smältningen av malmerna här strax efter öppnandet av Sankt Andreasbergs silvergruvor. Dessa hade naturligtvis en förhöjd arsenikhalt. Silverbruket låg vid sammanflödet av Wäschegrundbach och Sperrlutter - så att det fanns tillräckligt med vattenkraft för att driva maskinerna i smältverket. Inte nog med att smältarbetarna här fick stå ut med giftiga utsläpp utan även i äldre redovisningar talas det om de massiva olägenheter som orsakats av giftiga, arsenikhaltiga, ångor från smältverket som under ogynnsamma väderförhållanden svepte in i staden och tvingade då och då människorna som bodde där att fly.

De första smältverken är registrerade på denna ort omkring 1550. I början av trettioåriga kriget såldes och revs smältverket. När silvergruveindustrin åter blomstrade på 1680-talet byggdes ett nytt större smältverk som - ombyggt och tillbyggt flera gånger - var i drift fram till 1912.

År 1836 tillät den ansvariga gruvmyndigheten uppförandet av ett separat arsenikverk på Silberhütte-området. Förutom arseniktrioxid , ett giftigt vitt pulver, tillverkades även arsenikglas. Att hantera det pulverformiga giftet var mycket svårt. Arbetarna skickades bara in i skorstenarna för att sopa arseniken med en fuktig trasa framför sina ansikten – utan en speciell bonus var knappast någon arbetare villig att sopa arsenikdammet. En samtida rapport från mästaren Seidensticker, konstaterade att "den producerade arseniktrioxiden inte kan vägas eftersom detta skulle orsaka oproportionerligt höga kostnader och äventyra arbetarnas hälsa mer än resten av arsenikarbetet tillsammans."

Stängning av silververket

Omkring 1900 diskuterades det att lägga ner silversmältverket, men detta genomfördes inte direkt av hänsyn till dess anställda. Efter att Samsongropen tagits ur bruk smältes malmer från utlandet tills den slutligen avvecklades 1912. Denna fördröjning var avsedd att dämpa förlusten av arbetstillfällen i Sankt Andreasberg. Marken och byggnaderna såldes till träförädling och annan handel under förutsättning att det skulle skapa arbetstillfällen. Under de följande åren stod det dock klart att detta krav inte kunde uppfyllas. Merparten av silversmältningsverken köptes av Rudolph Alberti, som tillfälligt drev Harz "Glück Auf"-fabriken på denna plats, men de lades alla ner 1929. Samma år timmerverket och lådfabriken, som också hade legat till på webbplatsen, stängd.

Metallwerke Silberhütte/Schmiedag AG

Under 1934 köpte Federstahl AG Kassel marken och fastigheten till "Glück Auf"-verket. Dessutom köptes ytterligare tomter och fastigheter av Bauholzwerke und Kistenfabrik St. Andreasberg, Preussian State Forestry Commission, firman CF Hertwig och herr och fru Albrecht. I oktober samma år flyttade Federstahl AG Kassel sitt huvudkontor till Sankt Andreasberg och bytte namn till Metallwerke Silberhütte. I november 1934 meddelade det att det skulle börja arbeta. Till en början krävdes dock stora byggnadsarbeten, som tog mer än ett år; byggnadsverksamheten var livlig under hösten och vintern 1935. I ledningsberättelsen för 1935 framgår att i Bod I, som låg på platsen för det tidigare "Glück Auf"-verket, skulle jaktpatroner tillverkas och i Bod II, som låg i den tidigare timmer- och lådfabrikens lokaler skulle stålbåtar tillverkas. Skjul III, som låg på mark som ägdes av CF Hertwig, arrenderades till [Schmiedag] i Hagen/Westfalen.

Tillverkningen startade 1936. Shed I tillverkade infanteriammunition till standardgeväret Wehrmacht, Shed II producerade clips för gevärammunition och Shed III hyrdes ut till Vereinigte Gesenkschmiede (Schmiedag), som tillverkade granathylsor för artilleriammunition. I juli 1935 anställdes 44 arbetare och anställda med att konvertera befintliga byggnader och bygga nya. Ett år senare, när produktionen startade, hade antalet anställda redan stigit till 143, och antalet anställda fortsatte att öka under de följande åren, från 336 i juli 1937 till 348 i juli och 348 i juli. 1938 tillverkades 16 562 000 patroner i skjul I och 1940 utökades fabriken med tillskott av skyddsrum och laboratoriebyggnader. I skjul II, där tillverkningen startade också 1936, tillverkades "bandjärnsprodukter" från 1937 och framåt och det finns inte längre några indikationer på stålbåtstillverkning. 1938 producerades 8 900 000 klipp. Företaget investerade också i Shed II 1940 genom att köpa en lågspänningsmaskin.

När kriget startade ökade produktionen och veckoarbetstiden och tvåskiftsdrift infördes. Som ett resultat av kriget fortsatte produktionssiffrorna att stiga, även om de kvantiteter som armén efterfrågade inte uppnåddes, med undantag för några månader. Efterfrågan på arbetskraft ökade, så att från 1942 och framåt anställdes sovjetiska tvångsarbetare. Tillverkningen av ammunitionsklämmorna flyttades till skjul I för att uppföra RAD- baracker på platsen där tvångsarbetarna inkvarterades. Dessutom ålades invånare i Sankt Andreasberg att arbeta och yrkesarbetare som rekryterats av Wehrmacht återkallades från tjänst.

Den 1 april 1945 omfattade arbetsstyrkan 1 141 personer, varav 374 arbetare, 36 tjänstemän och 731 utlänningar. Byn Silberhütte intogs utan kamp av den amerikanska armén den 14 april och tvångsarbetarna befriades. Kort därefter internerades de dock igen i samma läger som tidigare och transporterades bort den 20 juni 1945. Anläggningarna plundrades efter den 14 april 1945. Nedmonteringen av de återstående anläggningarna var klar 1950. Därefter sattes fastigheterna till industriell återanvändning.

British Army Mountain Training Center (AMTC)

Fram till 1992 var Army Mountain Training Center (AMTC) av British Army of the Rhine (BAOR) beläget på platsen för Shed II. Lägret erbjöd plats för max 200 personer. Här tränades BAOR-soldater i olika färdigheter som skidåkning , bergsklättring och klättring samt överlevnadstekniker .

Förorening

År 2004 fann en studie från Niedersachsens statliga kontor för konsumentskydd och livsmedelssäkerhet (LAVES) om tungmetallföroreningar i kronhjort och rådjur , höga koncentrationer av bly och kadmium i området för silversmältningsverken i deras lever och njurar och delvis även i deras muskler. Resterna av arsenik, antimon och kvicksilver i muskler och lagringsorgan var dock bara små. Halterna av kadmium i organen översteg resthalterna i EU:s föroreningsförordning, i vissa fall avsevärt. Denna förordning gäller dock inte kött och ätbara vävnader från vilt. Kopior av utredningsprotokollet finns på skogskontoren i Lauterberg och Riefensbeek.

2005 hade Niedersachsens skogskontor i Lauterberg omkring 6 000 ton förorenat farligt avfall bortskaffat från platsen ovanför Silberhütte - lagermaterial från smältverk och förorenade jordar samt rester från rökgaskanaler och skorstenar. Materialen var starkt förorenade med arsenik och tungmetaller. Byggnaderna hade helt enkelt förstörts efter stängningen av kojan och låg kvar på platsen. Undersökningar av platsen visade att området måste städas. Grävmaskiner tog bort det förorenade materialet. Efteråt täcktes det schaktade området med oförorenad jord och ett löst lager fjällängshö lades ut för att förbereda för återplantering. Med denna sanering vidtog även distriktet Goslar som tillståndsmyndighet och Niedersachsens skogskontor Lauterberg som markägare försiktighetsåtgärder för vattenskyddet i det planerade vattenskyddsområdet "Pöhlder Becken".

Litteratur

• Frederik Kunze (2010), Untersuchungen zum Zwangsarbeitereinsatz in Rüstungswerken in Sankt Andreasberg-Silberhütte (Bachelorarbeit) (på tyska), Göttingen: Georg-August-Universität

• Ließmann, W. (2003): Giftmehl aus dem Oberharz – Zur Produktion von Arsenik auf der St Andreasberger Silberhütte im 19. Jahrhundert. I: Schlegel, B., Hrsg.: Industrie und Mensch in Südniedersachsen – vom 18. bis zum 20. Jahrhundert. – Schriftenreihe AG Südniedersächsischer Heimatfreunde 16, Mecke Druck und Verlag, Duderstadt

• Rudolph, M. (2005): Lauterberg beseitigt Arsen. – Waldinformation Oktober 2005, Niedersächsische Landesforsten, Brunswick