San Leonardo, Borgomanero
San Leonardo är en romersk-katolsk kyrka i romansk stil i staden Borgomanero , provinsen Novara , Piemonte , Italien.
Historia
En kyrka på platsen byggdes mellan 1125 och 1150 under beskydd av markisen av Pombia . Den kyrkan fungerade som den första församlingskyrkan och inhyste ett intilliggande vandrarhem för pilgrimer . Stenkyrkan genomgick olika renoveringar och interiören restaurerades på 1980-talet, vilket återställde interiören närmare det ursprungliga romanska utseendet och tog bort tillägg under århundradena. Det är öppet på lördagar för besökare.
Absiden målades på 1200-talet av en okänd målare från mästaren av Angeras verkstad . Spår finns kvar av fresker som föreställer Kristus Pantocrator med symbolerna för evangelisterna, de tolv apostlarna, årets månader, en rad helgon; och en sista måltid med Judas svek . En annan fresk föreställer St Bartholomews martyrskap i den andra viken till vänster.
Under det femtonde århundradet lades ytterligare fresker till av Mästaren av Borgomanero, som föreställer en Madonna och ett barn , en Treenighet , en Madonna del Latte och en Madonna med Saints Peter och Paul , och en Födelse . Slutligen har kyrkan också en fresk från 1500-talet, även den av en anonym målare, föreställande Madonnan i Sette Dolori .
Arkitektur
Oratoriet , som är den enda kvarvarande byggnaden i den primitiva byn San Leonardo, är ett utmärkt exempel på den arkitektoniska stil som kallas " romansk" som rådde i norra Italien under perioden från slutet av det första millenniet fram till 1300-talet, det vill säga efter den bysantinska stilen och före tillkomsten av gotiken och renässansen : en sober, väsentlig och massiv stil.
Kyrkans plan är enkel men täckningen av långhuset med ett korsvalv visar betydelsen av San Leonardo i en by som fick större politisk och ekonomisk betydelse under den period då kyrkan byggdes. Kyrkan hade också en strategisk position i korsningen mellan "Via Francisca" (vägen som från Novara leder till Sempione-passet och Frankrike) och den som från Turin och Vercelli leder till Lago Maggiore och därifrån till Schweiz och Tyskland.
Oratoriet har ett enkelskepp på cirka 12x7m, uppdelat i tre rektangulära vikar och täckt av ett korsvalv vars askar fortfarande finns bevarade inuti och strävpelarna utanför. Den har en halvcirkelformad absid i öster, med två dubbelsidiga fönster. Fasaden är gavelformad, i fyrkantiga stenblock, med en dörr med en lunett och ett litet korsformat fönster. Taket var av sten, varav spår fortfarande finns i absidområdet. Sidoväggarna är gjorda av små stenar ordnade oregelbundet och endast i små fiskpiggsektioner.
