Pockau-Lengefeld station
Pockau-Lengefeld  | |
|---|---|
| Junction station | |
 Erzgebirgsbahn DMU framför entrébyggnaden
| |
| Allmän information | |
| Plats |
Pockau-Lengefeld , Sachsen, Tyskland |
| Koordinater | Koordinater : |
| Rader) |
|
| Plattformar | 3 |
| Annan information | |
| Stationskod | n/a |
| DS100-kod | DPF |
| IBNR | 8010277 |
| Historia | |
| Öppnad | 15 februari 1875 |
Pockau–Lengefeld station är en lokal järnvägsknut i Pockau-Lengefeld i den tyska delstaten Sachsen . Järnvägen Pockau -Lengefeld-Neuhausen avgrenar här järnvägen Reitzenhain-Flöha . Stationen och linjerna öppnades 1875.
Idag har stationen förlorat mycket av sin tidigare betydelse, den tidigare lokdepån Pockau-Lengefeld stängdes på 2000-talet. Ingen passagerartrafik har förekommit på sträckan Pockau-Lengefeld-Marienberg sedan 2013. Erzgebirgsbahn har trafik varje timme från måndag till fredag med luckor vid lunchtid och på kvällen på sträckan Chemnitz–Flöha–Pockau-Lengefeld–Olbernhau. På helgerna går den i allmänhet varannan timme.
Historia
De första seriösa förslagen om järnvägsbyggen i Flöhadalen och området kring Marienberg lades fram på 1860-talet. Chemnitz-Komotauer Eisenbahngesellschaft (Chemnitz- Chomutov järnvägsföretag) grundades 1871 och samma år påbörjades de första förberedelserna för linjerna Reitzenhain–Flöha och Pockau-Lengefeld–Olbernhau. Även om den var känd som Pockau-Lengefeld från början låg stationen helt i Pockau -området, medan staden Lengefeld ligger på en bergskedja långt från stationen i Flöhadalen.
Redan innan byggets slut öppnade stationen för godstrafik den 15 februari 1875. Invigningsceremonin av sträckan Marienberg–Flöha för persontransporter ägde rum den 24 maj 1875. Filialen till Olbernhau öppnades också samma år. Efter avsevärda ekonomiska förluster köpte den sachsiska staten Chemnitz-Chomutov Railway Company 1876.
Stationen designades som en Inselbahnhöfe (ö-station, som är omgiven av järnvägsspår) och byggdes ut flera gånger under de följande decennierna. Medan det hade funnits totalt åtta spår (fem i söder och tre norr om entrébyggnaden) före 1896, hade stationen 19 spår 1940 (tio söder om och nio norr om stationsbyggnaden).
Efter andra världskrigets slut genomfördes små förändringar av banutformningen successivt; detta slutade i en radikal rekonstruktion av stationen 2005/2006. Samtidigt reducerades resterande spår till fem. Sedan dess har genomgångar endast varit möjliga på den norra sidan, eftersom alla tre återstående spår på den södra sidan slutar.
Pockau-Lengefeld station, södra sidan (2016)
Pockau-Lengefeld station, norra sidan (2016)
Pockau-Lengefeld station, norra sidan (2016)
Pockau-Lengefeld station, linje till Marienberg (2016)
Pockau-Lengefeld station, sidospår på södra sidan (2016)
.jpg)
.jpg)
.jpg)
.jpg)
.jpg)
Pockau-Lengefeld lokdepå
Under byggandet av järnvägen byggdes ett rundhus där lok värmdes upp ( Heizhaus , bokstavligen "värmehus") med en 12 m skivspelare i Pockau-Lengefeld på stationens östra sida och en stor verkstad med tre spår byggdes också. . Den 1 januari 1937 grundades lokdepån Pockau-Lengefeld ( Bahnbetriebswerk , Bw ) med 75 anställda; det var en av de minsta lokdepåerna i Dresdens järnvägsdivision ( Reichsbahndirektion Dresden) .
Den 1 januari 1966 upplöstes lokdepån och integrerades som ett lokservicecenter för lokdepån Karl-Marx-Stadt-Hilbersdorf. Till följd av detta förändrades depåns ansvar väldigt lite, endast större reparationer utfördes i Hilbersdorf från och med då. En "centralverkstad för inventarier och arbetsutrustning" byggdes också i Pockau-Lengefeld. När numreringen av Deutsche Reichsbahns tågsätt 1970 gjordes om till ett datoriserat numreringssystem tillverkades nästan alla nya nummerskyltar för Deutsche Reichsbahns lok här.
Efter 1989/90 tappade lokservicecentralen stor betydelse, verkstaden lades ner 1995 och övriga depåanläggningar togs i bruk för sista gången 2001. Spårförbindelsen togs bort vid stationsombyggnaden 2006 och de tomma byggnaderna har förfallit alltmer sedan dess.
Källor
- Stephan Häupel (2008). Die Eisenbahn im Flöhatal und ihre regelspurigen Zweigstrecken ( på tyska). Witzschdorf: Bildverlag Thomas Böttger. ISBN 978-3-937496-08-5 .