Pammer och Alpenhof fall
| Pammer och Alpenhof mål | |
|---|---|
| |
| avgjorde den 7 december 2010 | |
| Fullständigt ärendenamn | Peter Pammer mot Reederei Karl Schlüter GmbH & Co. KG (C-585/08) och Hotel Alpenhof GesmbH mot Oliver Heller (C-144/09). |
| Ärendenummer | C-585/08 och C-144/09 |
| ECLI | ECLI:EU:C:2010:740 |
| Fall typ | Begäran om förhandsavgörande |
| Kammare | Full domstol |
| Handläggningsspråk | tysk |
| Partiernas nationalitet | österrikisk |
| Domstolssammansättning | |
|
generaladvokat Verica Trstenjak | |
Pammer mot Karl Schlütter GmbH & Co. KG C-585/08 och Hotel Alpenhof mot Mr. Heller C-144/09 är EU:s privaträttsliga mål från 2010, rörande konsumentskydd och jurisdiktionen för transnationella internet- och konsumenttransaktioner .
Fakta
Pammer v. Karl Schlütter GmbH & Co. KG
Pammer, en österrikisk medborgare, gjorde en onlinebokning för en kryssning, som drivs av det tyska företaget Karl Schlütter GmbH & Co. KG, från Italien till Asien. Vid ankomsten till Triest , Italien, fick han reda på att de faciliteter som erbjöds låg långt under vad som annonserades. Istället för dubbelhytten som han hade bokat fanns bara en enkelhytt tillgänglig, och trots vad webbplatsen annonserade om fanns det ingen utomhuspool, inget gym, ingen fungerande tv och inga sittplatser eller lounger på däck på fraktfartyget. På grund av detta gick herr Pammer inte ombord på fartyget, utan han fick bara en partiell återbetalning (3 216 € av totalt € 8 510). Detta fick Pammer att stämma för återstoden som inte återbetalats.
Hotel Alpenhof GesmbH mot Oliver Heller
Herr Heller, tysk medborgare, bokade ett rum, via e-post, på det österrikiska hotellet Alpenhof GesmbH. Han betalade inte räkningen för sin vistelse. Hotellet stämde Mr. Heller för kostnaden för hans vistelse.
Procedurhistoria
Pammer v. Karl Schlütter GmbH & Co. KG
Pammer stämde betalning av resterande 5 294 euro vid en österrikisk domstol. Domstolen i första instans ansåg att den hade både internationell och territoriell jurisdiktion. Den slog fast att det var ett konsumentavtal och webbplatsen anpassades till den tyska marknadsplatsen. Hovrätten slog fast att den lägre domstolen inte hade internationell behörighet och ogillade talan. Pammer accepterade inte detta beslut och väckte talan till Österrikes högsta domstol . Högsta domstolen väckte det till EG-domstolen för ett förhandsavgörande.
Hotel Alpenhof GesmbH mot Oliver Heller
Hotel Alpenhof GesmbH stämde Heller på 5 248,30 euro för tillhandahållande av hotelltjänster, vid en österrikisk domstol. Den tilltalade invände att domstolen saknade internationell och territoriell jurisdiktion. Domstolarna i första och andra instans följde detta argument och ogillade talan. Klaganden överklagade sedan till Österrikes högsta domstol i en rättsfråga. Högsta domstolen väckte det till EG-domstolen för förhandsavgörande.
Frågor till EG-domstolen
1. Utgör en "resa med fraktfartyg" paketresor enligt artikel 15.3 i förordning (EG) nr 44/2001 (Bryssel I-förordningen)? (Pammer)
2. Är det faktum att en webbplats för den part med vilken en konsument har ingått ett avtal kan konsulteras på internet tillräckligt för att motivera ett konstaterande att en verksamhet "styrs" i den mening som avses i artikel 15, punkt 1 c) i Förordning (EG) nr 44/2001?' (Pammer & Alpenhof)
Dom
Parternas argument
Första frågan: Enligt Pammers åsikt faller den österrikiska , tjeckiska , italienska , luxemburgska och polska regeringen och Europeiska kommissionen ett kontrakt för en kryssning, som inkluderar logi, flera dagars resa och särskilda tjänster, av artikel 15.3. i förordning nr 44/2001. På grund av detta är resan ett turistreseavtal och Pammer har rättigheterna enligt artikel 16-17 i förordning nr 44/2001. Andra frågan: Enligt Pammer, Heller, den österrikiska, tjeckiska, italienska och polska regeringen samt kommissionen påpekade att syftet med artikel 15.1 ci förordning nr 44/2001 är att skydda konsumenterna. De hävdar en vid tolkning av begreppet verksamhet riktad till den medlemsstaten. Hotel Alpenhof och Luxemburgs, Nederländernas och Storbritanniens regeringar är emot en vid tolkning av begreppet styrning av verksamhet. Kommissionen framhåller också att den nationella domstolen med hänsyn till alla omständigheter i det enskilda fallet måste avgöra huruvida ett företag riktar sin verksamhet till den medlemsstat där konsumenten har hemvist. "Den hävdar att bland annat följande omständigheter är av betydelse:
- typen av affärsverksamhet som bedrivs och webbplatsens utseende,
- tillhandahållande av ett telefonnummer med det internationella riktnummer ,
- en länk till en ruttplanerare och
- möjligheten att välja "se-och-boka" där det är möjligt att fråga om tillgängligheten av rum under en viss period."
Domstolens yttrande
Ett avtal som avser en resa med fraktfartyg, som det av Mr. Pammer, är ett turistreseavtal, i den mening som avses i artikel 15.3 i förordning (EG) nr 44/2001, som ger konsumenten möjligheterna enligt artikel 16 - 17 Förordning (EG) nr 44/2001.
Domstolen beslutade att de nationella domstolarna måste avgöra om en webbplats är "riktad" i den mening som avses i artikel 15.1 ci förordning (EG) nr 44/2001 eller inte. Det finns även följande lista, som inte är uttömmande, för tolkning om näringsidkarens verksamhet är riktad till den medlemsstat där konsumenten har hemvist:
- nämligen verksamhetens internationella karaktär,
- omnämnande av resvägar från andra medlemsstater för att åka till den plats där näringsidkaren är etablerad,
- användning av ett språk eller en annan valuta än det språk eller valuta som vanligtvis används i den medlemsstat där näringsidkaren är etablerad med möjlighet att göra och bekräfta reservationen på det andra språket,
- omnämnande av telefonnummer med en internationell kod,
- utgifter för en internetreferenstjänst (t.ex. Google ) för att underlätta åtkomsten till näringsidkarens webbplats eller dess förmedlare för konsumenter med hemvist i andra medlemsstater,
- användning av ett annat toppdomännamn än det i den medlemsstat där näringsidkaren är etablerad, och
- omnämnande av en internationell kundkrets bestående av kunder med hemvist i olika medlemsstater. Det ankommer på de nationella domstolarna att kontrollera huruvida sådana bevis föreligger.
Följande ärenden är inga indikationer:
- rena tillgängligheten till näringsidkarens eller förmedlarens webbplats i den medlemsstat där konsumenten har hemvist
- omnämnandet av en e-postadress och andra kontaktuppgifter, eller användningen av ett språk eller en valuta som är det språk och/eller valuta som vanligtvis används i den medlemsstat där näringsidkaren är etablerad.
Betydelse
Företag (eller personer) som säljer produkter eller tjänster via internet måste bestämma om de vill sälja bara i den medlemsstat de är verksamma (bor) i, eller även i andra länder. När de säljer till kunder från en utländsk medlemsstat måste dessa företag och personer beakta EG-domstolens dom.
Med tanke på denna bedömning bör företag vara medvetna om möjligheten att ställas inför rättsliga förfaranden i kundens land.
Beslutet handlar om förordning (EG) nr 44/2001 (Bryssel I) och vilken domstol som är behörig. På grund av principen om rättssäkerhet i EU tolkas Rom I-, Rom II- och Bryssel I-förordningarna enhetligt. Det betyder att när en verksamhet "styrs" till ett annat land är konsumentskyddsartiklarna i Rom I och Rom II tillämpliga.
Obs: Förordning (EG) nr 864/2007 av den 11 juli 2007 gäller för utomobligatoriska förpliktelser ("Rom II-förordningen") och förordning (EG) nr 593/2008 av den 17 juni 2008 gäller för avtalsförpliktelser ("Rom II-förordningen") I-förordningen" och, tillsammans med Rom II-förordningen, "Romförordningen").