Oppidia gens

Släkten Oppidia var en mindre plebejersläkt i antikens Rom . Få medlemmar av denna släkt nämns av antika författare, av vilka den mest kända kan vara Servius Oppidius, vars råd till sina söner beskrivs av poeten Horatius .

Ursprung

Namnet för denna gens, Oppidius , tillhör en klass av gentilicia som bildats av andra namn, i detta fall Oppius , med hjälp av suffixet -idius . Roten till nomen är troligen op- , "hjälp", som förekommer i gudinnans namn Ops , samt gentes Opsia , Opsidia och Opsilia , och troligen även i praenomen Opiter , och dess härledda gentilicia, Opiternia och Opetreia . Många av dessa namn verkar vara av sabinskt eller samnitiskt ursprung.

Medlemmar

Denna lista innehåller förkortade praenomina . För en förklaring av denna praxis, se filiation .
  • Servius Oppidius, bosatt i Canusium , delade sin egendom mellan sina söner, som han uppmanade att undvika överdrivna utgifter eller hamstring.
  • Aulus Oppidius Ser. f., av fadern tillrådd att inte bli en slösare.
  • Tiberius Oppidius Ser. f., tillrådd av sin far att inte bli snål.
  • Quintus Oppidius Faustus, en frigiven begravd i Allifae i Kampanien .
  • Oppidia Q. f. Galla, namngiven i en inskription från Saepinum i Samnium .
  • Gaius Oppidius Peregrinus, namngiven i en lista över soldater som tjänstgjorde i pretoriangardet i Rom, daterad till 210 e.Kr.
  • Oppidia Phylacia, en frigiven kvinna begravd i Allifae.
  • Quintus Oppidius Probus, en frigiven man begravd i Allifae, tjugo år gammal.
  • Oppidia C. f. Rufa, mor till Marcus Granius Cordus, en veteransoldat och en av de kommunala tjänstemännen i Allifae.
  • Oppidia Specula, en frigiven kvinna begravd i Allifae, tjugoett år gammal.

Se även

Bibliografi