Neulehrer
Neulehrer (bokstavligen "nya lärare" är namnet som ges till den pedagogiska personal som tar examen från en kurs som inte är integrerad i en examen, introducerad av de allierade i de fyra ockupationszonerna i Tyskland från 1945 till 1949. Det allierade målet var att ersätta alla lärare influerade av ett nazistiskt förflutet i tyska skolor och garanterar att den tyska ungdomen skulle få en prodemokratisk utbildning ( Reeducation and Denazification ).
För att återhämta utbildningen efter andra världskrigets slut i Tyskland öppnades vägen till undervisning för akademiker genom korta kurser, och i den sovjetiska ockupationszonen även för unga arbetare.
Alla personer som kunde visa att de hade en akademisk examen antogs till programmet, så länge de inte hade någon koppling till nazistpartiet eller med dess statliga organ. Programmet lärde främst ut pedagogik som det då kallades, så att eleverna på några månader kunde arbeta som lärare. I den sovjetiska ockupationszonen varade kurserna normalt 4 till 8 månader, ofta i specialdesignade skolor, där unga arbetare särskilt befordrades. I de västra ockupationszonerna öppnade alla universitet pedagogiska kurser som utexaminerade nya lärare högst på ett år.
Även om ett fåtal lärare med ett nazistiskt förflutet fortfarande tolererades under det första läsåret, blev direktiven för deras vistelse i sina arbeten gradvis strängare. I de västra ockupationszonerna från och med 1947 kunde en del lärare med tvivelaktigt förflutet återgå till undervisningen efter "Entbräunungskursen" ( denazifieringskurserna ), medan programmet i den sovjetiska ockupationen var så omfattande att en stor del av den befintliga lärarkåren ersattes av ca. 40 000 nya lärare. Även om de gamla lärarna ifrågasatte kvaliteten på en professionell omskolning på högst ett år, tack vare den allmänna akademiska utformningen av de nya lärarna var resultatet tillräckligt bra och möjliggjorde ett stabilt arbete för medlemmar av yrken som inte hade några andra alternativ efter- krig Tyskland . Den stora majoriteten av de nya lärarna stannade länge på sina nya jobb.
I den sovjetiska ockupationszonen tjänade introduktionen av nya lärare också till att garantera det tyska socialistiska enhetspartiet (SED) kontroll över skolutbildningen. Redan 1949 tillsattes 67,8 % av lärartjänsterna av nya lärare. 47,7% av dessa lärare tillhörde SED, och 13% till LDP och 10% till den östtyska kristdemokratiska unionen, de senare två var blockpartier under SED-kontroll. På det sättet uppnådde SED riklig kontroll över skolundervisningen.