Naturliga språkförfaranden

Naturlig språkträning är en uppsättning procedurer som används av beteendeanalytiker som är mycket beroende av manträning i den naturliga miljön. Dessa procedurer inkluderar tillfällig undervisning, funktionell kommunikationsträning och pivotal responsbehandling, som används för att spegla de naturliga områdena för språkanvändning för barn. Beteendeanalytiska språkträningsprocedurer löper längs ett kontinuum från mycket restriktiva såsom diskret provträning till mycket icke-restriktiva samtalsbaserade strategier. Naturligt språk hamnar mitt i dessa procedurer.

Historia

Naturlig språkträning, ibland kallad miljö (personens sociala miljö.) språkträning uppstod från generaliseringsforskning av Donald Baer . Fokus på dessa procedurer var att använda begrepp närmare den naturliga miljön för att minska snabbt beroende och främja generalisering. Det initiala förfarandet var det tillfälliga undervisningsförfarandet.

Den naturliga språkträningsmetoden kontrasteras ofta med diskreta testmetoder. I diskreta testprogram finns ett tydligt testfönster och endast det första svaret poängsätts. Om det är felaktigt delas ingen belöning ut och tränaren går vidare till nästa försök. I miljöspråkträningsprogrammet (naturligt språkprogram) använder tränaren en minst-till-flest-svarsstrategi och väntar på att rätt svar ska produceras. Det finns forskning som visar att över 90 % av studierna rapporterar god generalisering för naturliga språkträningsprocedurer.

Användande

För närvarande används dessa procedurer för att undervisa barn med autism , språkförseningar och utvecklingsstörningar . Utgående från en beteendeanalytisk modell för barns utveckling (se Beteendeanalys av barns utveckling ) är målet med dessa procedurer att åtgärda utvecklingsbrister. På grund av deras fokus på generalisering rekommenderas ofta naturliga språkprogram när diskreta testprogram stöter på problem. Dessa procedurer rekommenderas också som en del av att bygga omfattande program för barn med autism.

Tekniker

Naturliga språkträningsprocedurer använder minst till mest snabb strategi. Denna strategi börjar med att designa/konstruera miljön för att öka chanserna för att språk ska uppstå, följt av tillfällig undervisning, tidsfördröjning, obligatorisk träning och modellering av responsen. Varje intervention används på ett successivt sätt om den tidigare interventionen inte ger resultat.