Naoki Inose

Naoki Inose
猪瀬 直樹
Ledamot av fullmäktiges hus.
Tillträdde
ämbetet 25 juli 2022
Valkrets	Nationell PR
Guvernör i Tokyo
Tillträder 18 december 2012 – 24 december 2013
Föregås av	Shintarō Ishihara
Efterträdde av	Yōichi Masuzoe
Löjtnant guvernör i Tokyo
Tillträdde juni 2007 – december 2012
Guvernör	Shintaro Ishihara
Personliga detaljer
Född	( 1946-11-20 ) 20 november 1946 Iiyama, Nagano , Japan
Politiskt parti	Nippon Ishin no Kai
Andra politiska tillhörigheter	Oberoende (2007-2022)
Alma mater	Shinshu University Meiji University
Ockupation	Biograf, journalist

Naoki Inose ( 猪瀬 直樹 , Inose Naoki , född 20 november 1946) är en japansk politiker, journalist, historiker, samhällskritiker och biograf över litterära personer som Yukio Mishima och Osamu Dazai . Han tjänstgjorde som löjtnantguvernör i Tokyo från juni 2007 tills han blev tillförordnad guvernör den 1 november 2012 efter att Shintaro Ishihara avgick . Han valdes till guvernör i en historisk jordskredsseger i december 2012, men tillkännagav sin avgång den 19 december 2013, efter en skandal relaterad till politiska fonder; hans avgång godkändes och trädde i kraft den 24 december 2013.

Tidigt liv

Inose föddes i Nagano Prefecture ; hans far dog av angina när Inose var tre år gammal. Han gick i grundskolor och högstadieskolor som är anslutna till Shinshu University , och skrevs slutligen in på Shinshu 1966. Han tog examen från Shinshu University 1970 och flyttade till Tokyo, där han gifte sig senare under året. Han skrev in sig på forskarskolan för statsvetenskap vid Meiji University 1972 och fick två barn, födda 1974 och 1978.

Karriär som författare

Inoses bok Shōwa 16-nen Natsu no Haisen från 1983 ( 昭和16年夏の敗戦 , bokstavligen, Besegrad i krig sommaren 1941") ja ] ( " 牠 ok Kenkyūjo ) beskriver resultaten från Total War Research Institute [ . Under International Military Tribunal for the Fjärran Östern skulle institutet anklagas för att vara en del av Japans militaristiska maskin, men Inose hävdar att det var lite mer än en tankesmedja, vars syfte var att olidligt undersöka konsekvenserna av en total krig. Dess slutsats var att "det [skulle] inte finnas något sätt för Japan att vinna kriget på grund av dess tydliga materiella underlägsenhet. Kriget [skulle] dras ut. Sovjetunionen [skulle] slå in och Japan [skulle] besegras Därför måste man absolut undvika att gå i krig med USA."

Denna bok följdes 1987 av Mikados porträtt ( 帝の肖像 , Mikado no Shōzō ) , om utvecklingen av bilden av kejsaren och biografierna om Yukio Mishima , Osamu Dazai och Kikuchi Kan : Persona ( Perusona , 1995), Picaresque ( Pikaresuku , 2000) och The Realm of Heart ( 心の王国 , Kokoro no Ōkoku, 2004) . 2009 publicerades hans bok från 1993 "The Century of Black Ships" ( 黒船の世紀 , Kurofune no Seiki ) på engelska. 2012 publicerades Inoses biografi om Mishima från 1995 på engelska under titeln Persona: A Biography of Yukio Mishima, redigerad och bearbetad av Hiroaki Sato och publicerad av Stone Bridge Press .

Inoses granskning av offentliga angelägenheter ledde honom till bitter kritik av Japans härskande klasser och deras ovilja att anta reformer. Hans långvariga förslag var att privatisera de fyra allmänna vägbolagen och reformera det postsparsystem som finansierar dem. Som ett resultat anslöt han sig till premiärminister Junichirō Koizumis arbetsgrupp och tjänstgjorde i kommissionen för att granska Japan Highway Public Corporation ( Nihon Doro Kodan) . Hans insisterande på att nedskärningar skulle göras var så kompromisslös att några andra utnämnda avböjde poster i styrelsen.

Inose sa att Japan förlorade andra världskriget eftersom regeringen vid den tiden ignorerade data som tydde på att Japan inte skulle kunna besegra de allierade och förbjöd tillgång till informationen innan Tokyo förklarade krig 1941. Han har vidare hävdat att denna handling upprepas idag av byråkrater med hänsyn till ekonomin. Han förespråkade att människor delar korrekt information om Japans ekonomiska situation, som inte nödvändigtvis utfärdas av byråkrater, i ansträngningarna att hjälpa ett skuldtyngt Japan. Han hävdar att "alla reformer kan genomföras om människor delar mer exakta och objektiva uppgifter än vad som (initialt) släppts av myndigheterna."

Politisk karriär

Den 15 juni 2007 tillkännagav guvernör Shintaro Ishihara att Inose hade gått med på att tjänstgöra som guvernör för huvudstaden och förklarade att "våra åsikter kan skilja sig åt, men jag tror att det är sunt för oss att debattera och diskutera många av våra meningsskiljaktigheter." Inose var till en början i konflikt med LDP- lagstiftare i storstadsförsamlingen under konfirmationsutfrågningar och upphävde kort därefter ett LDP-sponsrat initiativ för urban ombyggnad, även om Ishihara senare pressade Inose att samarbeta med LDP-lagstiftarna.

När han avgick 2012, utsåg guvernör Ishihara Inose till sin tillfälliga efterträdare; Inose valdes till guvernör i Tokyo i guvernörsvalet i Tokyo 2012 med det största antalet röster i Tokyos historia. Hans plattform inkluderade reformen av Tokyo Electric Power Company och sammanslagning av Tokyo Metro med Tokyo Metropolitan Bureau of Transportation tunnelbanenätverk, även om han gjorde minimala framsteg med båda frågorna efter valet.

Roll i OS-budet

Som guvernör fungerade Inose som ordförande för Tokyos framgångsrika bud för olympiska sommarspelen 2020 . Han deltog i de olympiska sommarspelen 2012 i London för att lansera Tokyos kampanj för spelen.

Han skapade kontroverser i april 2013 när han gjorde en kommentar som sågs som en kritik av den muslimska världen , såväl som Istanbul och deras bud på OS 2020: "Ja, jämför de två länderna där de ännu inte har byggt infrastruktur, mycket sofistikerade faciliteter. Så då och då, som Brasilien, tycker jag att det är bra att ha en lokal för första gången. Men islamiska länder, det enda de delar gemensamt är Allah och de slåss med varandra och de har klasser. " Att kritisera rivaliserande bud är förbjudet enligt IOK:s regler; efter Inoses uttalande gjorde Tokyo 2020 ett uttalande där de sa att de "har den största respekten för alla kandidatstäder och har alltid varit stolta över att bjuda i en anda baserad på de olympiska värdena excellens, respekt och vänskap." Inose bad om ursäkt för sina kommentarer några dagar senare och sade att han var "fullständigt engagerad" i att respektera IOK:s regler. Japan vann senare sitt anbud till OS under Inoses ordförandeskap.

Pengaskandal och avgång

I november 2013 blev Inose indragen i en skandal angående kontanter han fick från sjukhusgruppen Tokushukai ledd av Torao Takuda, far till underhusmedlemmen Takeshi Tokuda. Inose påstod sig ha lånat 50 miljoner yen som ett personligt lån från Tokushukai, levererat till honom kontant i utbyte mot en skriftlig IOU i november 2012, och att han betalade tillbaka lånet kontant i september 2013. Lånet var ränte- och säkerhetsfritt. , och medlen förvarades i en kassaskåp snarare än på ett bankkonto, utan att rapporteras till japanska kampanjfinansieringsmyndigheter som en del av Inoses tillgångar.

Tokyo Metropolitan Government Assembly genomförde fyra dagars offentliga förhör med Inose i december, under loppet av vilka Inoses minne av händelser förändrades i flera avseenden. Församlingen inrättade sedan en särskild kommitté för att undersöka Inose, den första händelsen av att församlingen formellt undersökte en guvernör.

Asahi Shimbun krävde Inoses avgång i en ledare den 12 december, medan Mainichi Shimbun kallade honom "inte längre livskraftig" som guvernör samma dag. En Sankei Shimbun som släpptes den 16 december fann att 89 % av de svarande i Tokyo tyckte att Inoses förklaring av medlen inte var trovärdig, medan 63 % ansåg att han inte längre var en lämplig representant för Tokyo som värdstad för OS.

Inose tillkännagav sin avgång som guvernör den 19 december 2013, efter direkta påtryckningar från olika ledande politiska personer inklusive ex-guvernören Ishihara och premiärminister Shinzō Abe . I sitt avgångstal karakteriserade han sig själv som en "amatör" inom politiken och uttryckte hopp "att vår nästa guvernör kommer att bli ett riktigt politiskt proffs som kan vägleda Tokyo framgångsrikt genom OS." Han uttryckte sin önskan att fortsätta skriva efter sin avgång som guvernör. Tokyo Metropolitan Assembly godkände och formaliserade hans avgång den 24 december.

Inose efterträddes som interimsguvernör av viceguvernör Tatsumi Ando. Hans mandatperiod som guvernör var den kortaste i Tokyos historia på bara 372 dagar. Yōichi Masuzoe vann valet i februari 2014 för att fastställa Inoses slutliga efterträdare som guvernör. I juni 2016 avgick även Masuzoe efter en penningskandal.

Privatliv

Inose är en löpare som joggar varje dag och genomförde Tokyo Marathon 2012 . Han har också ett svart bälte i judo .

Publikationer

Engelska översatta verk

•   The Century of Black Ships: Chronicles of War between Japan and America . VIZ Media LLC. 2009. ISBN 978-1-4215-2917-2 .
•   Persona: A Biography of Yukio Mishima . Stone Bridge Press. 2013. ISBN 978-1-61172-008-2 .

Japanskspråkiga verk

•   Shōwa 16-nen Natsu no Haisen (昭和16年夏の敗戦) . Sekai Bunkasha ( 世界文化社 ) . 1983. ISBN 4418836047 .
•   Shisha-tachi no Lockheed Jiken (死者たちのロッキード事件) . Bungeishunjū ( 文藝春秋 ) . 1983. ISBN 4163385509 .
•   Nippon Bonjin Den (日本凡人伝) . Shinchōsha ( 新潮社 ) . 1985. ISBN 4101389012 .
•   Asatte no Jō (あさってのジョー) . Shinchōsha ( 新潮社 ) . 1985. ISBN 4103574011 .
•   Mikado no Shōzō (帝の肖像) . Shōgakkan ( 小学館 ) . 1986. ISBN 4093941610 .
•   Tennō no Kagebōshi (天皇の影法師) . Shinchōsha ( 新潮社 ) . 1987. ISBN 4101389020 .
•   Shi o Mitsumeru Shigoto (死を見つめる仕事) . Shinchōsha ( 新潮社 ) . 1987. ISBN 410357402X .
•   Nidome no Shigoto – Nippon Bonjin Den (二度目の仕事-日本凡人伝) . Shinchōsha ( 新潮社 ) . 1988. ISBN 4101389039 .
•   Tochi no Shinwa (土地の神話) . Shōgakkan ( 小学館 ) . 1988. ISBN 4093941629 .
•   Tokyo, Nagai Yume (東京、ながい夢) . Kawade Shobō Shinsha ( 河出書房新社 ) . 1989. ISBN 4309005780 .
•   News no Bōken (ニューズの冒険) . Bungeishunjū ( 文藝春秋 ) . 1989. ISBN 4163435409 .
•   Ima o Tsukamu Shigoto (今をつかむ仕事) . Shinchōsha ( 新潮社 ) . 1989. ISBN 4103574038 .
•   Furusato o Tsukutta Otoko (ふるさとを創った男) . Nippon Hōsō Shuppan Kyōkai ( 日本放送出版協会 ) . 1990. ISBN 4140051574 .
•   Yokubō no Media (欲望のメディア) . Shōgakkan ( 小学館 ) . 1990. ISBN 4093941637 .
•   Mikado till Seikimatsu—Ōken no Ronri (ミカドと世紀末―王権の論理) . Shinchōsha ( 新潮社 ) . 1990. ISBN 4101389047 .
•   Mikado no Kuni no Kigōron (カドの国の記号論) . Shōgakkan ( 小学館 ) . 1991. ISBN 4093893314 .
•   News no Kōkogaku (ニュースの考古学) . Bungeishunjū ( 文藝春秋 ) . 1992. ISBN 4163468900 .
•   Meiro no Tatsujin—Inose Naoki Essay Zenshūsei (迷路の達人―猪瀬直樹エッセイ全集成) . Bungeishunjū ( 文藝春秋 ) . 1993. ISBN 4163474102 .
•   Kinki no Ryōiki (禁忌の領域) . Bungeishunjū ( 文藝春秋 ) . 1993. ISBN 4163480404 .
•   Tokyo Requiem (東京レクイエム) . Kawade Shobō Shinsha ( 河出書房新社 ) . 1995. ISBN 4309472850 .
•   Persona ― Mishima Yukio Den (ペルソナ―三島由紀夫伝) . Bungeishunjū ( 文藝春秋 ) . 1995. ISBN 4163508104 .
•   Nippon o Yomitoku! (ニッポンを読み解く!) . Shōgakkan ( 小学館 ) . 1996. ISBN 4093893322 .
•   Hinshi no Journalism (瀕死のジャーナリズム) . Bungeishunjū ( 文藝春秋 ) . 1996. ISBN 4163520309 .
•   Nipponkoku no Kenkyū (日本国の研究) . Bungeishunjū ( 文藝春秋 ) . 1997. ISBN 4163527206 .
•   Boku no Seishun Roman (僕の青春放浪) . Bungeishunjū ( 文藝春秋 ) . 1998. ISBN 4167431068 .
•   Tidningen Seishunfu (マガジン青春譜) . Shōgakkan ( 小学館 ) . 1998. ISBN 4093941653 .
•   Zoku Nipponkoku no Kenkyū (続・日本国の研究) . Bungeishunjū ( 文藝春秋 ) . 1999. ISBN 4163549501 .
•   Asu mo Yūyake (明日も夕焼け) . Bungeishunjū ( 文藝春秋 ) . 2000. ISBN 4022575107 .
•   Picaresque-Dazai Osamu Den (ピカレスク-太宰治伝) . Shōgakkan ( 小学館 ) . 2000. ISBN 4093941661 .
•   Nippon Fukkatsu no Scenario–Ronkyaku 20-nin no Ketsuron (日本復活のシナリオ―論客20人の結論) . PHP Kenkyūjo ( PHP研究所 ) . 2002. ISBN 4569620728 .
•   Nippon System no Shinwa (日本システムの神話) . Kadokawa Shoten ( 角川書店 ) . 2002. ISBN 404704105X .
•   Kokoro no Ōkoku (こころの王国) . Bungeishunjū ( 文藝春秋 ) . 2004. ISBN 4163658505 .
•   Kessen: Yūsei Min'eika (決戦・郵政民営化) . PHP Kenkyūjo ( PHP研究所 ) . 2005. ISBN 4569642268 .
•   Zero Seichō no Fukokuron (ゼロ成長の富国論) . Bungeishunjū ( 文藝春秋 ) . 2005. ISBN 4163669507 .
•   Dōro no Kenryoku (道路の権力) . Bungeishunjū ( 文藝春秋 ) . 2006. ISBN 4167431122 .
•   Dōro no Ketchaku (道路の決着) . Shōgakkan ( 小学館 ) . 2006. ISBN 409394167X .
•   Sakka no Tanjō (作家の誕生) . Asahi Shinbunsha ( 朝日新聞社 ) . 2007. ISBN 978-4022731487 .
•   Kūki till Sensō (空気と戦争) . Bungeishunjū ( 文藝春秋 ) . 2007. ISBN 978-4166605835 .
•   Ninomiya Kinjirō wa Naze Maki o Seotte Iru no ka? ― Jinkō Messhō Shakai no Seichō Senryaku (二宮金次郎はなぜ薪を背負っているのば?長戦略) . Bungeishunjū ( 文藝春秋 ) . 2007. ISBN 978-4167431143 .
•   Kokoro no Ōkoku-Kikuchi Kan till Bungeishunjū no Tanjō (こころの王国―菊池寛と文藝春秋の誕生) . Bungeishunjū ( 文藝春秋 ) . 2008. ISBN 978-4167431150 .
•   Kuni o Kaeru Chikara-Nippon Saisei o Saguru 10-nin no Teigen (国を変える力―ニッポン再生を探る10人の提言) . Daiyamondosha ( ダイヤモンド社 ) . 2008. ISBN 978-4478006757 .
•   Kasumigaseki "Kaitai" Sensō (霞が関「解体」戦争) . Sōshisha ( 草思社 ) . 2008. ISBN 978-4794216816 .
•   Nippon no Mirai o Tsukuru-Chihō Bunken no Grand Design (日本の未来をつくる―地方分権のグランドデザイン) . Bungeishunjū ( 文藝春秋 ) . 2009. ISBN 978-4160080744 .
•   Jimmy no Tanjōbi: America ga Tennō Akihito ni Kizanda "Shi no Angō" (ジミーの誕生日 アメリカが天皇明仁に刻んだ「 . Bungeishunjū ( 文藝春秋 ) . 2009. ISBN 978-4163721309 .
•   Tokyo no Fukuchiji ni Natte Mitara (東京の副知事になってみたら) . Shōgakkan ( 小学館 ) . 2010. ISBN 978-4098250882 .
•   Kowareyuku Kuni (壊れゆく国) . Nikkei BP Sha ( 日経BP社 ) . 2010. ISBN 978-4822215859 .

externa länkar

• Officiell profil på engelska
• Fotografi av Naokis utnämning till vice guvernör