Myntgatan
Myntgatan ( svenska: [ˈmʏ̂ntˌɡɑːtan] , "Myntgatan") är en gata i Gamla stan , gamla stan i centrala Stockholm , Sverige . Sträcker sig västerut från Mynttorget över till Riddarhustorget och korsas av gatorna Salviigränd , Rådhusgränd , Riddarhusgränd och Storkyrkobrinken .
De flesta av byggnaderna som omger gatan är upptagna av antingen parlamentet eller högsta domstolen .
Historia
Medan torget Mynttorget fick sitt namn efter sin närhet till Kungliga Myntverket och finns på en karta daterad 1733 e.Kr., är namnet på gatan Myntgatan med största sannolikhet mycket yngre. På en karta från 1630-talet heter den Skattmestere Gattun , troligen med hänvisning till Gabriel Bengtsson Oxenstierna (1586–1656) som ägde ett enda jordskifte vid gatan. Den har även kallats Salviigränd .
Efter färdigställandet av Stora Nygatan på 1660-talet insåg man att denna nya boulevardliknande gata, en stolthet för ett fortfarande i stort sett medeltida Stockholm, inte kunde hamna blint i det som då var en perifer ände av staden – en insikt som ledde till till det gradvisa tillkomsten av Myntgatan som bildar en vinkelrät vinkel mot Stora Nygatan på tidens barockmanér .
Gatan förlängdes alltså österut till Mynttorget då det senare anlades 1672 och det gamla försvarstornet, Norre port , revs. Den kallades sedan Riddargatan ("Riddargatan") eller Riddarhusgatan ("Riddarhusgatan") fram till slutet av 1800-talet i hänvisningar till Riddarhuset , men tydligen användes olika namn för gatans östra och västra ändar.
Se även
Anteckningar
- "Innerstaden: Gamla stan". Stockholms gatunamn (på svenska) (2:a uppl.). Stockholm: Kommittén för Stockholmsforskning. 1992. s. 61–62. ISBN 91-7031-042-4 .
- Hall, Thomas (1999). Huvudstad i omvandling - Stockholms planering och utbyggnad under 700 år ( in Swedish). Stockholm: Sveriges Radios förlag . ISBN 91-522-1810-4 .
externa länkar