Mering–Weilheim järnväg

Mering–Weilheim
LINT 41 bei Utting.JPG
A LINT-tåg nära Utting 2013
Översikt
Inhemskt namn Ammerseebahn
Status Operativ
Ägare Deutsche Bahn
Linje nummer 5370
Plats Bayern
Termini
Stationer 14
Service
Typ
Tung järnväg , Persontåg Regional järnväg
Ruttnummer 985
Operatör(er) Bayeriska Regiobahn
Historia
Öppnad 1898
Teknisk
Linjens längd 54,6 km (33,9 mi)
Antal spår Enkelspårig
Spårvidd 1 435 mm ( 4 fot 8 + 1 2 tum ) standardmått
Elektrifiering
15 kV/16,7 Hz AC Luftledning (Mering–Geltendorf)
Vägkarta

Ammerseebahn.png

km
från Augsburg
0,0
Mering
till Munich
Paar
2.6
Merching
6.3
Schmiechen (Schwab)
8.9
Egling
Paar
11.4
Wabern
(stängd 1962)
14,0
Walleshausen
Paar
17.2
Kaltenberg
(stängd 1985)
från Buchloe
21.3
Geltendorf
terminalS4
till München
S4
23,0
S:t Ottilien
26.2
Greifenberg (Oberbay)
(stängd 1984)
27,9
Theresienbad
(stängd 1964)
29,8
Schondorf (bukten)
33.2
Utting
37,9
Riederau
39,8
St Alban
(öppnade igen 2006)
41,6
Dießen
46,0
Resning
Korsning av Ammer
51,2
Wielenbach
(stängd 1983)
från München
54,6
Weilheim (Oberbay)
till Peißenberg
till Garmisch-Partenkirchen
km
Källa: tysk järnvägsatlas

Järnvägen Mering–Weilheim (tyska: Ammerseebahn ) är en 54 km lång enkelspårig stambana i provinserna Schwaben och Oberbayern i södra Tyskland. Den går från Mering nära Augsburg via Geltendorf till Weilheim och är listad av Deutsche Bahn som Kursbuchstrecke 985.

Konstruktion

Avsnitten Mering–Geltendorf–Schondorf (29,77 km) och Weilheim–Dießen (13,07 km) var de första som konstruerades. De byggdes av Augsburgs järnvägsdivision av de kungliga bayerska statliga järnvägarna och färdigställdes samtidigt den 30 juni 1898. Den mellanliggande 18,36 km långa sträckan från Dießen till Schondorf färdigställdes den 24 december 1898.

Elektrifiering

Linjen elektrifierades mellan Mering och Geltendorf från 7 september 1970 för att tillhandahålla en avledningslinje för den tungt trafikerade stamvägen från Augsburg till Munich , sektionen Geltendorf–Munich-Pasing hade elektrifierats två år tidigare.

Numera är Ammersee Railway endast av regional betydelse. Tåg går varje timme från Augsburg-Oberhausen via Weilheim till Schongau och tillbaka. Fram till början av 1990-talet fanns det fortfarande långdistanståg ( FD-Züge ) på linjen som inte tog "förbifarten" via München på väg från norra Tyskland till Garmisch-Partenkirchen , utan gick direkt från Augsburg längs med Ammersee järnväg till Weilheim. En märklig aspekt var driftsättet på den icke-elektrifierade sträckan från Geltendorf till Weilheim. En dieselmotor kopplades till tåget i Geltendorf eller Weilheim och elloket drogs med sina strömavtagare sänkta .

Denna lucka i det elektrifierade nätet är fortfarande en stötesten, eftersom alla tåg på Ammersee Railway är dieseldragna, även om det nu finns kontaktledning mellan Geltendorf och Augsburg. Detta utesluter de få tåg som fram till slutet av 2008 endast körde mellan Geltendorf och Augsburg på morgonen och kvällen och som därför transporterades med el. En täppning av denna lucka i det elektrifierade nätet planeras på längre sikt.

De långa väntetiderna vid några av övergångsstationerna och den oregelbundna trafiken gjorde att resan på Ammersee Railway inte var särskilt attraktiv förr. Detta har ändrats sedan den 14 december 2008 med en ny stramare tidtabell. De variabla intervalltjänsterna har begränsats till sektionen Dießen-Weilheim. På resten av linjen, som på genomfartslinjerna till Schongau och Augsburg-Oberhausen, erbjuds en strikt timservice.

Sedan den 14 december 2008 har löpkraften på Ammersee Railway tilldelats Bayerische Regiobahn (BRB). BRB är ett systerbolag till Bayerische Oberlandbahn (BOB) och tillhör Veolia Group . BRB driver linjerna Weilheim–Peißenberg , Schongau–Peißenberg och Augsburg–Geltendorf–Weilheim och har från 2009 även arbetat med linjerna Augsburg–Aichach–Ingolstadt och Ingolstadt –Eichstätt Stadt.

Fotnoter

Källor

  •   Dumjahn, Horst-Werner (1984). Handbuch der deutschen Eisenbahnstrecken; Eröffnungsdaten 1835-1935 [Nachdruck till Vorlage Reichsbahn 1935] (på tyska). Mainz: Dumjahn. ISBN 3-921426-29-4 .
  •   Eisenbahnatlas Deutschland – Ausgabe 2007/2008 (på tyska). Vlg. Schweers + Wall, oO 2007. ISBN 978-3-89494-136-9 .
  •   Janikowski, Andreas (1996). Ammerseebahn, Verkehrsentwicklung im westlichen Oberbayern (på tyska). Stuttgart: Transpress. ISBN 3-344-71033-8 .

externa länkar