Kyrkan St Petka, Vukovo
Kyrkan St Petka ( bulgariska : Църква Света Петка ) är en senmedeltida bulgarisk kyrka i byn Vukovo , Kyustendil-provinsen .
Läge, historia, arkitektoniska och konstnärliga drag
Kyrkan ligger på Strumaflodens vänstra strand i den östra delen av byn Vukovo, kommun Boboshevo .
Det är ett långhus och en absidkyrka utan narthex med väggpelare som bildar en svalbåge på den västra fasaden. Dess dimensioner är 8,10 x 4,34 m. Valvet är halvcylindriskt. Den halvrunda absiden har ett litet smalt fönster. Den byggdes av stenar och vit puts. Hela interiören samt västra ytterväggen är målade. Freskerna i kyrkan är relativt välbevarade och är en viktig källa för utvecklingen av det senmedeltida måleriet i Bulgarien och på Balkan . Kyrkan byggdes på 1500-talet.
Freskerna målades 1598 sett från ktitor -inskriptionen på den västra sidan av naos med medel från rika människor från byn. Det dekorativa systemet av freskerna är med traditionella medaljonger med avbildningar av Jesus Kristus på valvet, friser av medaljonger med helgon och profeter och helfigursporträtt av helgon under arkaden. Bland bilderna av helgon och martyrer finns några av de äldsta upptäckta avbildningarna av Saint Sava , avbildningar av den helige påven Sylvester I och St Bonifatius som är populära inom den katolska konsten. I utsmyckningen av kyrkan finns det en hel del detaljer om inflytande från den italienska konsten - mustascher från vissa soldater, halvansiktiga människor i Judasförräderiet, riddarfanan för centurionen St. Longinus i korsfästelsen och andra. Med de nya idéerna och skickligt målade fresker är kyrkan bland de mest värdefulla monumenten från den perioden på Balkan .
Kyrkan är ett arkitektoniskt kulturminne (DV, is.77/1972) och konstnärligt kulturminne med nationell betydelse (DV, is.100/1969).
Kyrkan är uppkallad efter Saint Paraskeva eller Petka från Bulgarien som levde på 10-11-talet. Från 1238 förvarades hennes reliker i huvudstaden i det bulgariska imperiet Tarnovo , men efter landets fall under ottomansk dominans flyttades relikerna slutligen till Iaşi i det moderna Rumänien 1641.
Litteratur
- Grabar, Andre. La peinture religieuse en Bulgarie. Paris, 1928.
- Протич, А. - Денационализиране и възраждане на нашето изкуство от 1393 till 1879 г. Сборник България 1000 г. С., 1930, с. 198, 384 och 397.
- Мавродинов, Никола. Изкуството на Българското Възраждане. С., 1957, с. 262 och сл.
- Божков, А. За някои забравени паметници på българската монументална живопис от XVІ век. - Изкуство, 1964, № 9-10, с. 47 och сл.;
- Василиев, Асен. Проучвания на изобразителните изкуства из някои селища по долината на Струма. - Известия на Института за изобразителни изкуства, VII, 1964, с. 151 och сл.
- Панайотова, Д. Църквата "Св.Петка" при с.Вуково. - Известия на Института за изобразителни изкуства, VIIІ, 1965, 221-257.
- Марди, В. - Бабикова. а. София, 1968 г., Архив НИПК;
- Дремсизова-Нелчинова, Цв. и Слокоска, Л. - Археологически паметници от Кюстендилски окръг, София, 1978 г., с.14;
- Флорева, Елена. Средновековни стенописи Вуково (1598). С., 1987.
- Енциклопедичен речник КЮСТЕНДИЛ А-Я. С., 1988.
- Стефанов, Павел. Фрескови надписи и графити във Вуково (1598). - Palaeobulgarica/Старобългаристика, 1989, № 1, 67-80.
- Минчева, Калина. Църквата "Св.Петка" в с.Вуково, - В: Църкви и манастири от Югозападна България през XV-XVII в.,ИППов.,ИППов. ан Дуйчев" към СУ "Св.Климент Охридски", 2007, 35-37 .
- Заедно по свещените места на планината Осогово. Пътеводител. С., 2008, с. 106.
- Калина Минчева. Манастири и манастирска мрежа в Кюстендилския санджак през XV-XVII век. С., Вакон, 2010 (Studia Slavico-Byzantina et Mediaevalia Europensia, X).
