Konsumentombudsmannen v De Agostini

Konsumentombudsmannen v De Agostini
Domstol EG-domstolen
Nyckelord
Fri rörlighet för varor

Konsumentombudsmannen mot De Agostini (1997) C-34/95 är ett EU-rättsligt mål som rör den fria rörligheten för varor inom Europeiska unionen.

Fakta

Sverige förbjöd TV-reklam riktade till barn under 12 år och förbjöd vilseledande reklam för hudvårdsprodukter och tvättmedel. Den svenska konsumentombudsmannen åtalade en näringsidkare för en tidning som heter Allt du behöver veta om dinosaurier , för barn under 12 år. Den väckte åtal för en annan för att ha marknadsfört en tvål som heter "Body De Lite", i strid med den vilseledande annonsregeln.

Dom

EG -domstolen ansåg att det rörde sig om vissa försäljningsarrangemang. Även om åtgärden enligt Keck gällde allmänt för alla handlare i ett territorium, påverkade den inte nödvändigtvis alla handlare på samma sätt i lag och fakta. Om den nationella domstolen fann en ojämlik börda i rättslig eller faktiska förhållanden, skulle den fångas upp och skulle då behöva motiveras enligt artikel 36 eller ett tvingande krav.

36 Enligt De Agostini, TV-Shop och kommissionen skulle principen om att sändningar ska kontrolleras av den stat som har jurisdiktion över sändningsföretaget allvarligt undergrävas både vad gäller syfte och verkan om direktivet inte anses vara tillämpligt på annonsörer. De hävdar att en begränsning som avser reklam påverkar tv-sändningar, även om begränsningen endast avser reklam.

37 som svar på denna invändning räcker det att notera att rådets direktiv 84/450/EEG av den 10 september 1984 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om vilseledande reklam (EGT L 250, 1984, s. 1). 17), som särskilt föreskriver i artikel 4.1 att medlemsstaterna ska se till att det finns adekvata och effektiva medel för att kontrollera vilseledande reklam i såväl konsumenternas som konkurrenternas och allmänhetens intresse, skulle kunna berövas dess innehåll på tv-reklamområdet om den mottagande medlemsstaten berövades alla möjligheter att vidta åtgärder mot en annonsör och att detta skulle stå i strid med gemenskapslagstiftarens uttryckliga avsikt (se för detta ändamål domen av Domstol av Europeiska frihandelssammanslutningen av den 16 juni 1995 i de förenade målen E-8/94 och E-9/94 Forbrukerombudet mot Mattel Scandinavia och Lego Norge, EFTA-domstolens rapport, 1 januari 1994 – 30 juni 1995, 113, punkterna 54–56 och punkt 58).

38 Av det ovan anförda följer att direktivet inte hindrar en medlemsstat från att vidta åtgärder mot en annonsör i samband med TV-reklam som sänds från en annan medlemsstat i enlighet med den allmänna lagstiftningen om skydd av konsumenter mot vilseledande reklam, förutsatt att dessa åtgärder inte hindra vidaresändning, som sådan, inom dess territorium av TV-sändningar som kommer från den andra medlemsstaten.

När det gäller artikel 30 i fördraget

39, i punkt 22 i domen i det ovannämnda målet Leclerc-Siplec, ansåg domstolen att en lagstiftning som förbjuder TV-reklam inom en viss sektor avser försäljningsarrangemang för produkter som hör till denna sektor genom att den förbjuder en viss form av marknadsföring av en viss metod marknadsföring av produkter.

40 i de förenade målen C-267/91 och C-268/91, Keck och Mithouard ( REG 1993, s. I-6097, punkt 16) fann domstolen att nationella åtgärder som begränsar eller förbjuder vissa försäljningsarrangemang inte omfattas av artikel 30 i fördraget, så länge som de är tillämpliga på alla näringsidkare som är verksamma inom det nationella territoriet och så länge de påverkar på samma sätt, rättsligt och faktiskt, marknadsföringen av inhemska produkter och av produkter från andra medlemsstater.

41 Det första villkoret är uppenbart uppfyllt i målen vid den nationella domstolen.

42 När det gäller det andra villkoret kan det inte uteslutas att ett direkt förbud, som gäller i en medlemsstat, av en typ av marknadsföring av en vara som lagligen säljs där kan få större inverkan på produkter från andra medlemsstater.

43 Även om effektiviteten av de olika typerna av marknadsföring är en sakfråga som i princip skall fastställas av den hänskjutande domstolen, bör det noteras att De Agostini i sina yttranden angav att TV-reklam var den enda effektiva form av marknadsföring som gjorde det möjligt för den att penetrera den svenska marknaden eftersom man inte hade några andra reklammetoder för att nå barn och deras föräldrar.

44 Följaktligen omfattas inte ett direkt förbud mot reklam som riktar sig till barn under 12 år och av vilseledande reklam, som föreskrivs i den svenska lagstiftningen, av artikel 30 i fördraget, om det inte visas att förbudet inte påverkar på samma sätt, faktiskt och rättsligt, saluföring av nationella produkter och av produkter från andra medlemsstater.

45 i det senare fallet ankommer det på den nationella domstolen att avgöra huruvida förbudet är nödvändigt för att tillgodose tvingande krav av allmän allmän betydelse eller ett av de syften som räknas upp i artikel 36 i EG-fördraget, om det står i proportion till detta syfte och om de mål eller krav inte kunde ha uppnåtts eller uppfyllts genom åtgärder som är mindre begränsande för handeln inom gemenskapen.

46 Enligt fast rättspraxis är rättvis handel och konsumentskydd i allmänhet tvingande krav av allmän betydelse som kan motivera hinder för den fria rörligheten för varor (mål 120/78 Rewe mot Bundesmonopolverwaltung für Branntwein ( Cassis de Dijon ) . ) [1979] REG 649, punkt 8).

47 Följaktligen måste svaret på frågan vara att en medlemsstat, enligt en korrekt tolkning av artikel 30 i fördraget, inte är förhindrad att, på grundval av bestämmelser i sin nationella lagstiftning, vidta åtgärder mot en annonsör i samband med TV. reklam, förutsatt att dessa bestämmelser på samma sätt, rättsligt och faktiskt påverkar saluföringen av inhemska produkter och av produkter från andra medlemsstater, är nödvändiga för att uppfylla tvingande krav av allmän allmän betydelse eller ett av de syften som anges i artikel 36 i fördraget, är proportionerliga för detta ändamål, och dessa mål eller överordnade krav kunde inte uppfyllas genom åtgärder som är mindre begränsande för handeln inom gemenskapen.

Se även

Anteckningar