Jorunn Bjarnadottir
Jórunn Bjarnadóttir ( fornnordiska : [ˈjoːronː ˈbjɑrnɑˌdoːtːez̠] ; modern isländska : [ˈjouːrʏn ˈpja(r)tnaˌtouhtɪr̥] ) är en kvinnlig karaktär som förekommer i familjen Laxdœlacea i Islands saga , saga i Íslendingaland . Hon förekommer först i kapitel 9, där hon presenteras som hustru till en mäktig isländsk hövding (isländska: goði ) Höskuldr Dala-Kollsson från Höskuldsstaðir i Laxárdalur, Island.
Familj
Jórunn Bjarnadóttir är dotter till Björn som bosatte sig Bjarnarfjörðr på nordvästra Island. Han beskrivs som både högfödd och mycket rik ( stórættaður maður og auðigr að fé ) . Jórunns mamma är en kvinna som heter Ljúfa, även om ingen närmare beskrivning ges. Men Jana K. Schulman i sin artikel "Make Me a Match: Motivs of Troloving in the Sagas of the Icelanders." antyder att i sagorna framställs framgångsrika relationer som sammansatta av partners med lika status och ställning. Detta skulle då tyda på att Ljúfa skulle ha kommit från en liknande bakgrund som maken Björn.
Hon är mor till två söner, Thorleikr och Bárðr, och två döttrar, Hallgerðr longbrók och Þuríðr. Hon är mormor till Bolli Thorleiksson som har en framträdande plats under senare hälften av Laxdœla saga .
Egenskaper
Hon beskrivs inledningsvis i Laxdœla saga som "en snygg kvinna, mycket stolt och inte mindre smart. Hon ansågs vara den bästa matchen i hela västfjordarna." Efter giftermålet med Höskuldr visade det sig att hon vid sidan av sin klurighet också var skicklig och erfaren, om än stundtals egensinnig.
Biografi
Äktenskap med Höskuldr
När han hörde talas om Jórunn och fick veta att hennes far, Björn, var en av de mest framstående bönderna på hela Strandir , gav han sig iväg med en grupp män för att söka hennes hand i äktenskapet. Även om Björn tog emot både honom och hans äktenskapsförslag väl, sköt han frågan till Jórunn själv för hennes åsikt. Jórunn svarar att hon på grund av sitt rykte vet att varje kvinna som gifter sig med honom kommer att bli väl omhändertagen. Men hon överlämnar i slutändan beslutet tillbaka till sin far och trolovningen kommer överens om med en stor hemgift.
Bröllopet hölls på Höskulds gård Höskuldsstaðir med många gäster från båda sidor av familjerna. Det kallades en mycket storslagen bröllopsfest och alla gäster återvände glada hem med många underbara presenter.
Även om hon och Höskuld kom överens, visades sällan stark tillgivenhet mellan dem.
Jórunn och Melkorka
Senare när Höskuldr återvänder från en annan resa till Norge med Melkorka , en konkubin som han köpte av Gilli den ryska, hånar Jórunn honom för att han inte visste hennes namn eller ens pratade med henne innan han fortsatte med henne. Trots Höskuldrs begäran att behandla Melkorka med respekt, visar Jórunn förakt mot henne och ser sig själv som vida överlägsen Melkorka som inte bara är en slav utan vid det här laget anses vara både döv och stum. Även om sagan säger att Höskuldr från den tidpunkten hade lite att göra med Melkorka och sov med Jórunn varje natt, så lättade inte spänningarna. Så småningom kräver Jórunn att Melkorka flyttar från deras hem annars skulle hon själv lämna.
Även om sagaförfattaren lägger märke till Melkorkas kungliga irländska arv, sett genom både Höskuldrs reaktion på avslöjandet (" Hoskuld sa att hon för länge hade dolt en sådan ädel födelse.") som Egill Skallagrímssons när han talar om Ólafr pái som är Melkorka och Höskuldrs son (" har ni inte hört att han är barnbarn till kung Myrkjartan? Han är av ännu bättre släkt på sin mors sida än sin fars, vilket är mer än bra nog för oss."), Jórunns inställning till henne är opåverkad. Faktum är att Jórunn är ganska skeptisk till Melkorkas påstående och hon fortsätter att se ner på henne som en vanlig slav. Spänningarna uppstår när Jórunn tar upp en av sina strumpor och slår Melkorka med den. Som svar slår Melkorka henne i ansiktet och får hennes näsa att blöda. Resultatet av detta bråk blev att Höskuldr lät flytta Melkorka till en annan gård ännu längre upp i ån.
Källor
Kunz, Keneva, övers. "Sagan om Laxardalsfolket." I The Sagas of Icelanders: A Selection, redigerad av Jane Smiley, 270–421. New York: Penguin, 2005.
"Laxdœla saga." i Laxdœla Saga, redigerad av Einar Ól. Sveinsson, 1–248. Vol. 5. Íslenzk Fornrit. Reykjavík: Hið Íslenzka Fornritafélag, 1934.