Järnvägen Sulgen–Gossau

Sulgen–Gossau
Översikt
Ägare	Schweiziska federala järnvägarna
Linje nummer	852
Termini	Sulgen Gossau SG
Teknisk
Linjens längd	22,94 km (14,25 mi)
Antal spår	1
Spårvidd	1 435 mm ( 4 fot 8 + 1 ⁄ 2 tum ) standardmått
Elektrifiering	15 kV/16,7 Hz AC kontaktledning
Maximal lutning	1,7 %
Vägkarta km elev från Weinfelden S5 0,01 Sulgen 449 m till Romanshorn 2.12 Kradolf 457 m 6,78 Bischofszell Nord 476 m Sitter Sitterdorf (134 m) 8.20 Sitterdorf 485 m 10.05 Bischofszell Stadt 506 m Sorental (96 m) 14.37 Hauptwil 561 m 18.59 Arnegg 621 m från Winterthur 22,95 Gossau SG AB till Herisau–Appenzell till St. Gallen S5 Källa: Schweizisk järnvägsatlas

Järnvägen Sulgen–Gossau ( SG ) är en järnväg med normal spårvidd i de schweiziska kantonerna St. Gallen och Thurgau , som byggdes av Bischofszellerbahn (Bischofszell Järnväg) och järnvägen är också känd under det namnet. Dess 23 km (14 mi), standardspårlinje har tillhört Swiss Federal Railways (SBB) sedan 1902.

Historia

Efter en utvärdering av sträckorna beslutade Bischofszelljärnvägen en sträcka från Gossau via Bischofszell till Sulgen i Thurgau. Den andra möjliga vägen var Uzwil – Bischofszell – Amriswil . Eftersom det andra alternativet inte skulle ha gynnat staden St. Gallen och skulle ha förlorat betydande potentiell trafik, beslutade Bischofszell-järnvägen om sträckan Gossau–Sulgen. Det var den första linjen mellan St. Gallen och Thurdalen .

Järnvägslinjen arrenderades 1875 av den schweiziska nordöstra järnvägen ( Schweizerische Nordostbahn ; NOB) och övergick i dess ägo den 31 juli 1885. Järnvägen tog över driften på sträckan Sulgen–Bischofszell den 1 februari 1876. Linjen Sulgen–Gossau var öppnade den 5 juli 1876. Den elektrifierades den 15 maj 1936.

Operationer

Järnvägsbron i Sitterdorf, kantonen Thurgovia, Schweiz

Järnvägen Sulgen–Gossau ägs nu av SBB och drivs av Thurbo . Linje S5 (St. Gallen– Weinfelden ) för S-Bahn-banan St. Gallen går på den.

På grund av två broar mellan Bischofzell-Nord och Hauptwil som endast tillåter små laster, är endast lätta lok tillåtna på denna del av banan - det är den enda SBB-linjen som omfattas av denna begränsning. Detta faktum orsakar ofta problem för verksamheten, eftersom lätta lok som Re 4/4 ^I (deras sista domän) måste användas för godstrafik, eftersom Ae 6/6 var för tunga. Idag Stadler GTW låggolvsledvagnar på linjen.

Problemet ligger hos broarna mellan Bischofszell Nord och Hauptwil, som har en maximalt tillåten last per meter på 6,4 t/m, eftersom driften nu är tillåten utan begränsning med en axelvikt på 22,5 t. Tidigare var denna gräns mycket lägre. Endast rullande materiel med en last på upp till 3,6 t och 16 t axelvikt fick användas med tillstånd, även om axelvikter på 20 ton för tvåaxlade vagnar var tillåtna om hastigheten på broarna sänktes till 30 km/h (19 mph). Om de kördes i en viss ordning kunde vagnar transporteras upp till en last per meter på 5,0 t/m (2 vagnar max 3 t/m, 1 vagn upp till 5 t/m, 2 vagnar max 3 t/m, eller 2 vagnar max 3 t/m, 1–2 vagnar upp till 4 t/m 2, vagnar max 3 t/m).

Drift med Re 4/4 ^II -lok har endast tillåtits sedan ökningen. Under lång tid hade linjen varit stängd för denna typ av rullande materiel. Av denna anledning användes Re 4/4 ^I -lok till en början för att transportera Thurbos Frauenfeld–Chur-paketposttåg. Sedan avgången används SOB Re 456 (tidigare BT) lok.

Officiell publikation, med besked om öppnandet av linjen Sulgen-Gossau

Källor

• Die Eisenbahn, Orell Füssli (på tyska). Vol. 2. Schweizerische Zeitschrift für Bau- und Verkehrswesen. 1875.
• Die Eisenbahn, Orell Füssli (på tyska). Vol. 4–5. Schweizerische Zeitschrift für Bau- und Verkehrswesen. 1876.

externa länkar

• Media relaterade till Sulgen–Gossau linje på Wikimedia Commons