Irimi
Irimi | |||||
---|---|---|---|---|---|
japanska namn | |||||
Kanji | 入り身 | ||||
Hiragana | いりみ | ||||
|
I japansk kampsport är Irimi ( 入り身 ) handlingen att gå rakt in i en teknik, i motsats till den mer indirekta ingången till teknik som kallas tenkan . I grundträning ser irimi oftast ut som ett steg framåt, rakt eller i vinkel men slutar oftast med att kroppen är vänd mot angriparen, snarare än i stegets riktning. För att komma in med irimi måste försvararen röra sig i själva anfallets ögonblick eller till och med själv initiera den.
Aikido
Betydelse: Gå in i eller stoppa in kroppen.
Irimi (ee-ree-mee) är den andra pelaren i Aikido (Aikido-tekniker är uppbyggda kring sex huvudpelare). Irimi innebär att gå in djupt runt eller bakom en attack för att desarmera eller neutralisera attacken. Begreppet irimi lär en att blanda sig med eller gå in i en motståndares attack för att bli ett med motståndarens rörelse och lämnar motståndaren ingenstans att slå. Denna rörelse används under ögonblicket av motståndarens attack. För att slutföra rörelsen, flyttar man ut från motståndarens attacklinje till motståndarens shikaku, eller döda fläcken. När den utförs på rätt sätt kan man slå en motståndare med stor kraft och kombinera hans anfallande momentum och ens framåtrörelse.
Inträdesprincipen är grundläggande för de flesta Aikido-rörelser eftersom ställningarna och rörelserna i Aikido innehåller en hel del sneda ställningar som är anpassade från Sōjutsu (spjutstrid).
I Aikido finns det många exempel på tekniker som visar begreppen yin och yang . Irimi och tenkan är ett exempel. Tenkan är vridningsrörelsen (yin) och irimi är inträdesrörelsen (yang).
Irimi är en av två rörelser som Aikido-elever utför i rollen som nage. Att träna irimi kommer att hjälpa Aikido-eleven att utveckla Hara , balans och jordadhet.
I Yoshinkan betecknas aikido irimi-tekniker med siffran ett (och tenkan som två).
I modern aikikai kallas irimi-tekniker som omote (och tenkan som ura).
externa länkar
- Utdrag ur boken "Aikido" Arkiverad 2006-12-07 på Wayback Machine av Kisshomaru Ueshiba [ citat behövs ]