Investment Trust Companies (in liq) mot HM Revenue and Customs
| Investment Trust Companies v HMRC | |
|---|---|
| Domstol | Högsta domstolen |
| Citat(er) | [2012] EWHC 458 (Ch) |
| Nyckelord | |
| Sökandens kostnad | |
Investment Trust Companies v HMRC [2012] EWHC 458 (Ch) är ett engelskt rättsfall i lag om oberättigad anrikning , angående i vilken utsträckning anrikning av svaranden måste ske på kärandens bekostnad.
Fakta
Investment Trust Companies (ITC), slutna investeringsbolag som fick investeringsförvaltningstjänster från förvaltningsbolag, stämde för att få tillbaka överbetald moms från HMRC. Cheferna fick oftast betalt med arvoden plus moms. Det ansågs att det inte var möjligt att göra undantag, och moms togs ut enligt en standardsats. Men sedan sa EG-domstolen 2007 att tjänsterna borde ha varit undantagna från moms sedan den 1 januari 1990. Rättegången inleddes 2004, och vid den tidpunkten krävde cheferna återbetalning av moms från 2001 till 2004. Anspråken gjordes inte för någon tidigare redovisning perioder eftersom Value Added Tax Act 1994 section 80(4) installerade en treårig preskriptionstid. HMRC återbetalade nettobelopp (eftersom s 80(2A) krävde en kvittning från avdrag för ingående skatt som redan gjorts för tillhandahållande av tjänster). Efter Fleming (t/a Bodycraft) mot Customs and Excise Commissioners [2008] UKHL 2, tillåts fler återbetalningskrav tillbaka till den 4 december 1996. ITC hävdade att de hade ett gottgörelse för återbetalning, att detta krav inte uteslöts av VATA 1994 80 § 7 mom. och att EU-rätten gav en effektiv rätt till återbetalning.
Dom
Henderson J ansåg att HMRC berikades med hela momsbeloppet på ITC:s bekostnad. Den orättfärdiga faktorn var rättsfelet att mervärdesskatten skulle betalas, och det fanns ett orsakssamband mellan misstaget, betalningarna och kommissionärernas berikning. Men alla anspråken preskriberades genom VATA 1994 § 80(7) vars syfte var en strikt tidsgräns. Som slutanvändare av förvaltningstjänster kan ITC ha rättigheter enligt EU-lagstiftningen, efter Danfoss och Reemtsma . Det bör finnas ett direkt rättsmedel, men med förbehåll för begränsningsförsvar. Dessa var San Giorgio- krav och det fanns inget behov av att begränsa käranden till skadeståndet Francovich mot Italien .