Imperial Group Pension Trust Ltd mot Imperial Tobacco Ltd

Imperial Group Pension Trust Ltd mot Imperial Tobacco Ltd
Domstol Högsta domstolen
Citat(er) [1991] 1 WLR 589; [1991] IRLR 66; [1991] ICR 524; [1991] 2 Alla ER 597
Nyckelord
Pensionsstiftelser

Imperial Group Pension Trust Ltd v Imperial Tobacco Ltd [1991] 1 WLR 589 är ett engelskt trusträttsfall , särskilt relevant för brittisk arbetsrätt och brittisk bolagsrätt , angående pensionsfonder och implementering av ett giftpiller .

Fakta

Imperial Tobacco pension trust kommittén frågade domstolen om formuleringen av regel 64A i pensionssystemet kunde ändras med företagsledningens samtycke. Detta sade att medlemmarnas förmåner "ska höjas med minst det lägsta av" 5% per år eller detaljhandelsprisindex . Den bestämmelsen infördes efter en ändring enligt regel 36 som sa att kommittén kunde göra en ändring efter företagsledningens medgivande. Imperial Tobacco hade tagits över av Hanson Trust plc , och regeln 64A infördes som ett skenbart giftpiller , eftersom den tidigare ståndpunkten var att anställdas pensioner endast uppdaterades ad hoc och vanligtvis under inflationen. Detta åtföljde den automatiska stängningen av det befintliga systemet för nya aktörer. Men övertagandet lyckades 1986. Då hade inflationen ökat över 5 %, och därför frågade kommittén ledningen om de skulle uppdatera pensionerna över 5 %. Den nya ledningen vägrade och erbjöd istället ett nytt system med det lägsta av 15 % per år eller RPI-uppdateringar. Anställda som innehar rättigheter till det gamla systemet, om de överförde, skulle ta sin alikvotandel, inklusive överskott (det var uppskattningsvis 130 miljoner pund vid den tiden). Haken i det nya systemet var dock att eventuellt överskott skulle gå till företaget, inte till de anställdas själva. Förtroendet hävdade att, om kommittén var tvungen att inhämta ledningens samtycke för att uppdatera rättigheterna för att hålla jämna steg med inflationen , var det erbjudande som gavs ett brott mot en skyldighet i god tro eftersom det tvingade anställda att avstå från sina förvärvade rättigheter.

Dom

Sir Nicolas Browne-Wilkinson VC ansåg att regel 64A inte kunde tolkas som att kommittén kunde göra höjningar utan ledningens medgivande. Företagsledningen kunde dock inte använda sitt gottfinnande för att vägra sitt samtycke på ett sätt som undergrävde god tro och ömsesidigt förtroende och förtroende. Företagsledningen utövade inte någon förtroendemakt och kunde därför ta hänsyn till sina egna intressen, inklusive ekonomiska bördor, men den var fortfarande tvungen att utöva sin makt för ett ändamålsenligt syfte. Ett säkerhetssyfte att tvinga medlemmar att avstå från sina upparbetade rättigheter för att bolaget skulle dra nytta av överskottet, var ond tro. Hans bedömning om pensionsförpliktelsernas karaktär lyder som följer.

Pensionssystemtruster är av en helt annan karaktär än traditionella truster. Den traditionella trusten är en under vilken bosättaren, i form av belöning, överför egendom till förvaltare för att administreras åt förmånstagarna som föremål för hans belöning. Normalt finns det inget rättsligt förhållande mellan parterna förutom trusten. Mottagarna har inte tagit hänsyn till vad de får. Bosättaren, som givare, kan införa sådana gränser för sin belöning som han väljer, inklusive att ställa krav på att samtycke från honom själv eller någon annan person ska krävas för att utöva befogenheterna. Som appellationsdomstolen har påpekat i Mihlenstedt mot Barclays Bank International Ltd [1989] IRLR 522 är ett pensionssystem helt annorlunda. Pensionsförmåner är en del av det vederlag som en anställd får i utbyte för att han utför sina tjänster. I många fall, inklusive nu, är medlemskap i pensionssystemet ett krav för anställning. I avgiftsfinansierade system som detta är den anställde själv skyldig att betala för sina avgifter. Medlemmarna, som gynnas av systemet, är långt ifrån frivilliga, utan har fått värdefull hänsyn. Företagets arbetsgivare delar inte ut en belöning. Enligt min bedömning är systemet upprättat mot bakgrund av en sådan anställning och ska tolkas mot denna bakgrund.

I varje anställningsavtal finns ett underförstått villkor:

"att arbetsgivarna inte, utan rimlig och vederbörlig anledning, uppträder på ett sätt som är beräknat eller sannolikt kommer att förstöra eller allvarligt skada förhållandet av förtroende och förtroende mellan arbetsgivare och arbetstagare." Woods v WM Car Services (Peterborough) Ltd [1981] ICR 666, 670, godkänd av Court of Appeal i Lewis v Motorworld Garages Ltd [1986] ICR 157.

Jag kommer att kalla denna underförstådda term "den underförstådda skyldigheten att vara god tro." Enligt min bedömning gäller denna skyldighet för en arbetsgivare lika mycket för utövandet av hans rättigheter och befogenheter enligt ett pensionssystem som för en arbetsgivares övriga rättigheter och befogenheter. Säg, i påstådd utövande av sin rätt att ge eller vägra samtycke, skulle företaget nyckfullt säga att det skulle samtycka till en ökning av pensionsförmånerna för medlemmar i fackförening A men inte för medlemmar i fackförening B. Enligt min bedömning , skulle medlemmarna i fackföreningen B ha ett gott anspråk i kontraktet för brott mot den underförstådda skyldigheten att ha god tro: se Mihlenstedt mot Barclays Bank International Ltd [1989] IRLR 522, 525, 531, punkterna 12, 64 och 70.

Enligt min bedömning är det inte nödvändigt att grunda ett sådant krav enbart i kontrakt. Mot bakgrund av anställningsavtalet, anser jag att själva pensionsstiftelsen och reglerna i sig ska anses vara underförstådda med begränsningen att bolagets rättigheter och befogenheter endast kan utövas i enlighet med den underförstådda skyldigheten att god tro.

Se även

Anteckningar

Hämtad från " https://en.wikipedia.org/w/index.php?title=Imperial_Group_Pension_Trust_Ltd_v_Imperial_Tobacco_Ltd&oldid=1139699524 "