Hilde Spiel

Hilde Spiel
Född	19 oktober 1911 ( 1911-10-19 )
dog	30 november 1990 ( 1990-12-01 ) (79 år)
Pseudonym	Grace Hanshaw, Jean Lenoir
Ockupation	Författare, journalist

Hilde Spiel (19 oktober 1911 – 30 november 1990) (pseudonymer: Grace Hanshaw och Jean Lenoir) var en österrikisk författare och journalist som mottog många utmärkelser och utmärkelser.

Biografi

Ungdom i Wien

Hilde Spiel föddes i Wien i oktober 1911, i en välmående assimilerad judisk familj. Hennes farfars farfar hade nått en framträdande nivå i Wien som säljare, bosatt i huvudstadens 1:a distrikt. Hennes föräldrar, som blev romersk-katoliker som vuxna, var Hugo F. Spiel, en ingenjörskemist och en officer i den österrikisk-ungerska armén under första världskriget, och Marie (född Gutfeld). De första tio åren av sitt liv bodde hon i en trädgårdslägenhet i Probusgasse i det prestigefyllda Heiligenstadt , i 19:e distriktet, där hennes mammas familj hade bott i generationer, och sedan mellan Arenbergpark och Fasangasse i 3:e distriktet. Hon hade inga syskon och var ett nervöst barn.

Studier och emigration

Efter att ha klarat sin skolavslutning vid Schwarzwald School, studerade hon filosofi vid universitetet i Wien , bland annat under Moritz Schlick . Från 1933 till 1935 arbetade hon vid det industriella psykologiska forskningscentret vid universitetet i Wien; 1933 gick hon med i det socialdemokratiska arbetarpartiet (som förbjöds 1934) och skrev sina två första romaner, Kati auf der Brücke och Verwirrung am Wolfgangsee. Hon doktorerade 1936 på Versuch einer Darstellungstheorie des Films (Försök till en representationsteori om film). Samma år emigrerade hon till London, där hon gifte sig med författaren och journalisten Peter de Mendelssohn.

När de bosatte sig i London fick de två barn, Christine (senare Shuttleworth), nu översättare och indexerare, och Felix de Mendelssohn, som blev psykoanalytiker som praktiserade i Wien och Berlin. 1941 blev Hilde Spiel ett brittiskt ämne och från 1944 bidrog hon regelbundet till tidningen New Statesman .

Efterkrigsåren

Den 30/31 januari 1946, iklädd brittisk arméuniform, flög hon till Wien i ett militärflygplan, som krigskorrespondent för New Statesman. Hennes uttalade avsikt var att "jämföra mitt nuvarande liv med mitt förflutna, testa min lojalitet och utsätta mina känslor för ett experiment". I Wien träffade hon bland annat den tjeckiske målaren Josef Dobrowsky, det kommunistiska kommunalrådet Viktor Matejka, och den unga kulturkritikern Hans Weigel, som hade återvänt från exilen, och sökte sig till det legendariska intellektuellas kaffehus Café. Herrenhof. Hon besökte också flyktingläger i Kärnten och den italienska staden Udine , vid den tiden också under brittisk ockupation.

Den 7 mars 1946 återvände hon till London och skrev upp de anteckningar hon gjort om sina observationer i Wien som en reserapport. Det var inte förrän i slutet av 1960-talet som hon översatte sin engelskspråkiga rapport till tyska, redigerade och utökade den avsevärt; den publicerades 1968 under titeln Rückkehr nach Wien (Återgång till Wien). Rapporten, enligt en recension, var en "självundersökning såväl som en undersökning av en stad, en blandning av personliga och historiska ögonblicksbilder. Allt skrivet i den kristallklara, raka stilen av poetisk och analytisk precision som redan är så typisk för Spiel.' 1946 återvände hon ytterligare tre gånger till "kontinenten" – ( Paris , Budapest , Brixen , Nürnberg ), och bosatte sig strax därefter i Berlin med sin familj fram till 1948. Här var hon verksam som dramakritiker för Die Welt samt the New Statesman, La France Libre, Berlin Tagesspiegel och veckotidningen sie.

När hon återvände till Storbritannien arbetade Spiel som kulturkorrespondent för Neue Zeitung, Süddeutsche Zeitung , Tagesspiegel, Weltwoche , The Guardian och Theatre Heute, och även som programledare. Under efterkrigsåren var hon en av de viktigaste litteraturkritikerna i den tysktalande världen och främjade bland annat den österrikiske författaren Heimito von Doderers genombrott. Under flera decennier hamnade hon gång på gång i ideologisk konflikt med författarna Elias Canetti och Friedrich Torberg . Omvänt räknade hon många framstående författare bland sina nära vänner, särskilt dramatikern och romanförfattaren Thomas Bernhard .

Återvänd till Österrike

Från 1955 hade hon ett andra hem i St Wolfgang i Oberösterreich. 1963 återvände hon äntligen till Österrike, där hon fortsatte att arbeta som kulturkorrespondent för Frankfurter Allgemeine Zeitung (FAZ) och publicerade flera volymer av essäer och hennes memoarer.

Efter sin separation från Peter de Mendelssohn 1963 och sin skilsmässa 1970 var hon gift, från 1972 till sin död 1981, med författaren och pensionerade BBC-anställde Hans Flesch von Brunningen. På 1980-talet tillbringade hon ytterligare ett år i London som FAZ-korrespondent.

Hilde Spiel var medlem i det österrikiska PEN-centret och dess generalsekreterare från 1966 till 1971. 1971 tillträdde hon posten som vicepresident, och efter Alexander Lernet-Holenias avgång 1972, och på hans förslag, ställde hon upp för val till president. Hennes val blockerades dock av ett initiativ främst utfört av Friedrich Torberg, som försökte övertala några av sina vänner att publicera attacker mot Hilde Spiel. Efter att ha sagt upp sig från det österrikiska PEN-centret i protest, gick hon med i det tyska centret och förblev aktiv i International PEN, i synnerhet, tillsammans med Heinrich Böll , i dess Writers in Prison Committee. Dessutom gick hon med i Grazer Autorenversammlung , idag den största författarföreningen i Österrike, där hon blev en försvarare och mentor för kontroversiella yngre författare, som Wolfgang Bauer och Peter Turrini . Hon blev också en aktiv ledamot av tyska akademin för språk och litteratur i Darmstadt.

Hilde Spiel dog i Wien 1990. Liksom sina föräldrar och sin andra make, Hans Flesch von Brunningen, begravdes hon på kyrkogården i Bad Ischl . Hennes gravsten registrerar hennes namn som Hilde Maria Flesch-Brunningen.

Karriär

Utöver sitt journalistiska arbete var Hilde Spiel författare till romaner, berättelser och kulturhistoriska verk. Biografin Fanny von Arnstein oder die Emanzipation ( Fanny von Arnstein : A Daughter of the Enlightenment, 1758–1818), hennes favorit bland hennes egna böcker, beskrevs som "ett anmärkningsvärt historiskt dokument ... porträttet, inte bara av en av de mest lysande och charmiga kvinnorna i sin tid, men av en hel era av europeisk kultur och historia”. Spiel var också en framstående översättare till tyska av engelskspråkiga romaner och dramer.

Utmärkelser och utmärkelser

• 1934 Julius Reichs pris
• 1962 Förbundsrepubliken Tysklands förtjänstorder, 1:a klass
• 1972 Österrikes hederskors för vetenskap och konst
• 1972 Golden Order of Merit för tjänster till staten Wien
• 1976 Staden Wiens pris för journalistik
• 1978 Golden Order of Merit i delstaten Salzburg
• 1981 Johann Heinrich Merck-priset
• 1981 Roswitha von Gandersheim- priset
• Donauland-priset 1981
• 1985 Peter Rosegger-priset
• 1986 Ernst Robert Curtius-priset
• Hederspris 1986 av den tyska industriförbundets kulturkrets
• 1988 Litteraturpris från den bayerska konstakademin
• 1989 Friedrich Schiedel-priset i litteratur
• 1990 Goethe-medaljen
• 2003 Hilde-Spiel-Gasse, gata uppkallad efter Hilde Spiel i Liesing, Wien
• 2011 Hilde-Spiel-Weg, stig uppkallad efter Hilde Spiel i St Wolfgang, Österrike

Arbetar

•   Kati auf der Brücke. Berlin etc. 1933. Ny upplaga: Edition Atelier, Wien 2012, ISBN 978-3-902498-58-8 .
• Verwirrung am Wolfgangsee. Leipzig etc. 1935
• Flöte und Trommeln. Wien 1947
• Der Park och die Wildnis. München 1953
• London. München 1956 (med fotograf Elisabeth Niggemeyer)
• Laurence Olivier . Berlin 1958
• Welt im Widerschein. München 1960
• Fanny von Arnstein eller Die Emanzipation. Frankfurt am Main 1962
• Lisas Zimmer. München 1965
• Verliebt i Döbling. Wien etc. 1965 (med Franz Vogler)
• Rückkehr nach Wien. München 1968
• Wien. München 1971
• Städte und Menschen. Wien 1971
• Kleine Schritte. München 1976
• Mirko och Franca. München 1980
• Die Früchte des Wohlstands. München 1981
• In meinem Garten schlendernd. München 1981
• Engelska Ansichten. Stuttgart 1984
• Ortsbestimmung. Weilheim 1984
• Der Mann mit der Pelerine und andra Geschichten. Bergisch Gladbach 1985
• Der Baumfrevel. Stuttgart 1987
• Wiens gyllene höst. London 1987
• Anna och Anna. Wien 1988
• Venedig, Theater der Träume. München 1988 (med Giosanna Crivelli och Thomas Klinger)
• Die hellen und die finsteren Zeiten. München 1989
• Welche Welt är min Welt? München etc. 1990
• Die Dämonie der Gemütlichkeit. München 1991
• Das Haus des Dichters. Litterariska Essays, Interpretationen, Rezensionen. List, München 1992
• Hilde Spiel – die grande dame. Göttingen 1992 (med Anne Linsel)
• Briefwechsel. München etc. 1995

Redigerade verk

• England erzählt. Frankfurt am Main etc. 1960
• William Shakespeare, König Richard III.. Frankfurt/M. etc. 1964
• Der Wiener Kongreß i Augenzeugenberichten. Düsseldorf 1965
• Die zeitgenössische Literatur Österreichs. Zürich etc. 1976

Översättningar till tyska

• Nigel Balchin: Elf Jahre und ein Tag. Hamburg 1952
• Elizabeth Bowen: Eine Welt der Liebe. Köln etc. 1958
• James M. Cain: Die Rechnung ohne den Wirt. Hamburg 1950 (med Peter de Mendelssohn)
• Peter de Mendelssohn: Festung in den Wolken. Zürich 1946 (med Peter de Mendelssohn)
• William Macneile Dixon : Die Situation des Menschen. München 1963
• Rumer Godden: Uralt der Wind vom Himalaja. Hamburg 1952
• Graham Greene: Leihen Sie uns Ihren Mann?. Wien etc. 1967
• Graham Greene: Die Stunde der Komödianten. Wien etc. 1966
• Thomas Kilroy: Tod und Auferstehung des Herrn Roche i Dublin. Reinbek bei Hamburg 1968
• Hugh Leonard: Der Mann für alles. Reinbek bei Hamburg 1967
• Mary McCarthy: Ein Blitz aus heiterem Himmel. München etc. 1970 (med Maria Dessauer)
• Edna O'Brien: Virginia. Frankfurt am Main 1982
• Joe Orton: Seid nett för Mr. Sloane. Beute. Reinbek bei Hamburg 1967
• James Saunders: Abschiedskanon. Reinbek bei Hamburg 1974
• James Saunders: Bessere Zeiten. Reinbek bei Hamburg 1990
• James Saunders: Ein Duft von Blumen. Ein unglücklicher Zufall. Var krig Mr. Hilary? Nachbarn. Reinbek bei Hamburg 1967
• James Saunders: Herbst. Reinbek bei Hamburg 1982
• James Saunders: Irre alte Welt. Reinbek bei Hamburg 1976
• James Saunders: Leib und Seele. Reinbek bei Hamburg 1978
• James Saunders: Michael Kohlhaas. Reinbek bei Hamburg 1973
• James Saunders: Der Schulmeister. Reinbek bei Hamburg 1990
• James Saunders: Spiele. Reinbek bei Hamburg 1971
• James Saunders: ... und var kommt danach?. Reinbek bei Hamburg 1970
• James Saunders: Vogelgezwitser. Reinbek bei Hamburg 1980
• Tom Stoppard: Akrobaten. Reinbek bei Hamburg 1973
• Tom Stoppard: Das einzig Wahre. Reinbek bei Hamburg 1983
• Tom Stoppard: Travesties. Reinbek bei Hamburg 1976
• Jack White: Wer fragt nach Finken?. Reinbek bei Hamburg 1971
• Emlyn Williams: Die leichten Herzens synd. München 1983
• Angus Wilson: Mehr Freund als Untermieter. Frankfurt am Main 1961
• Angus Wilson: Var für reizende Vögel. Wiesbaden 1958

Översättningar till engelska

• Alfred Schmeller: Kubism. London 1961
• Alfred Schmeller: Surrealism. London 1961

Källor

•   Spiel, Hilde (2009) [1968]. Rückkehr nach Wien: Ein Tagebuch [ Return to Vienna: A Diary ] (på tyska). München: Milena Verlag orig. förlag Nymphenburger. ISBN 978-3-85286-177-7 .

•   Bettina Hawlitschek: Fluchtwege aus patriarchaler Versteinerung. Geschlechterrollen och Geschlechterbeziehungen im Frühwerk Hilde Spiels. Pfaffenweiler: Centaurus 1997. (Frauen in der Literaturgeschichte; 8) ISBN 3-8255-0140-X
• Howells, Christa Victoria (4 juni 2009). "Heimat und Exil: Ihre Dynamik im Werk von Hilde Spiel (tysk text)" . Rice Scholarship Home . hdl : 1911/16739 . Hämtad 6 april 2022 .
•   Bettina Krammer: Var är Lisa L. Curtis? Manifestation der hysterischen Charakterstruktur sowie der Emigrations- und Suchtproblematik hos Lisa Leitner Curtis i "Lisas Zimmer" av Hilde Spiel. Frankfurt am Main etc.: Lang 1998. (Europäische Hochschulschriften; Series 1, Deutsche Sprache und Literatur; 1686) ISBN 3-631-32663-7
•   Marcel Reich-Ranicki: Reden auf Hilde Spiel. München: Lista 1991. ISBN 3-471-78549-3
•   Marcel Reich-Ranicki: Über Hilde Spiel. München: dtv 1998. (dtv; 12530) ISBN 3-423-12530-6
•   Hilde Spiel. Weltbürgerin der Literatur, redigerad av Hans A. Neunzig och Ingrid Schramm. Wien: Zsolnay 1999. (Profil; vol. 2, nummer 3) ISBN 3-552-04895-2
•   Waltraud Strickhausen: Die Erzählerin Hilde Spiel eller "Der weite Wurf in die Finsternis". New York etc.: Lang 1996. (Exile Studies; 3) ISBN 0-8204-2623-7
•   Sandra Wiesinger-Stock: Hilde Spiel. Ein Leben ohne Heimat? Wien: Verlag für Gesellschaftskritik 1996. (Biographische Texte zur Kultur- und Zeitgeschichte; 16) ISBN 3-85115-233-6

externa länkar

• Litteratur av och om Hilde Spiel i tyska nationalbibliotekets katalog
• "exillitteratur" . Österreichische Literatur und Kultur im historischen Prozess (på tyska). 19 oktober 1911 . Hämtad 6 april 2022 .
• Reich-Ranicki, Marcel (13 december 2009). "Wir schauen nicht unter den Teppich" . Frankfurter Allgemeine Zeitung (på tyska). Frankfurt . Hämtad 16 september 2020 .