Henning von Krusenstierna

Henning von Krusenstierna
Inhemskt namn	"Krusis"
Födelse namn	Henning Wilhelm Mauritz von Krusenstierna
Född	( 1862-02-19 ) 19 februari 1862 Uddevalla , Sverige
dog	30 oktober 1933 (1933-10-30) (71 år) Stockholm , Sverige
Begravd	Galärvarvskyrkogården
Trohet	Sverige
Service/ filial	svenska flottan
År i tjänst	1882–1927
Rang	Amiral
Kommandon hålls	Svensksund Kustförsvarets fartygsdivision Militärkontoret vid ministeriet för sjöfartsfrågor Sjöfartsministeriet Flaggkapten Chef för Sjöstaben
Annat arbete	Minister för sjöfartsfrågor (1910–11)

Amiral Henning Wilhelm Mauritz von Krusenstierna, född 19 februari 1862, död 30 oktober 1933, var en högre officer i den svenska marinen . von Krusenstierna tjänstgjorde som chef för sjöministeriets militärkontor (1906–1909), som flaggkapten (1909–1915), som minister för sjöfrågor (1910–1911) och som chef för marinstaben (1916– 1927).

Tidigt liv

von Krusenstierna föddes den 19 februari 1862 på Nedre Bräcke i Bäve socken, Uddevalla kommun , som son till kaptenen Carl Sebastian von Krusenstierna och Selma Amanda Margareta Berggren. Han hade en äldre syster, Hedvig Louise Gabriella (född 20 juli 1860). 1876, som fjortonårig pojke, lämnade han hemmet och tog värvning vid Kungliga Sjökrigsskolan . Där blev han god vän med Sveriges blivande statsminister Arvid Lindman . Året därpå deltog han i en sjöexpedition med fregatten Norrköping och därefter med ångkorvetten Saga 1878–1882.

Karriär

Militär karriär

I oktober 1882 utnämndes von Krusenstierna till underlöjtnant i svenska flottan . Han hade turen att bli uttagen till fregatten Vanadis segelexpedition runt om i världen 1883–1885 med konteramiral Otto Lagerberg som befälhavare och bland annat dåvarande prins Oscar Bernadotte som officer. Han gick sedan på Kungliga Centralgymnastikinstitutet och tjänstgjorde som andra unga officerare på olika platser, ombord och i land. Hans allmänna intresse och vilja att förbättra sitt yrke ledde till att han sökte anställning under åren 1890–1891 i den italienska flottan i Italien där han seglade ombord på flera fartyg som övningsfartyget Venezia och det järnklädda Italia . Efter hemkomsten från Italien påbörjade von Krusenstierna 1892 en tjänst i Flottans staben , senare Sjöstaben , som praktiskt taget fortsatte femton år i rad fram till 1906, varav under de två sista åren som chef för dåvarande Mobilisering och statistik. Avdelning. Under denna tid deltog han i utredningar rörande taktik, signalering, föreskrifter, värnpliktsförfattningar med mera och bildade som extra ledamot i Lotsstyrelsen ( Lotsstyrelsen ) organisationen för Sveriges kustsignaltjänst. Under tiden hade han också så småningom befordrats till underlöjtnant, löjtnant och 1902 till befälhavarlöjtnant samt haft flera sjöbefäl på fartyg i svenska vatten samt 1900 på kanonbåten Svensksund under den svensk-ryska bågen. Meridianexpedition till Spetsbergen i Ishavet och från 1902 till 1903 på korvetten Freja till Västindien . 1898-1906 var von Krusenstierna även lärare vid Kungliga Sjöstabshögskolan och 1905 var han militärexpert vid konferensen i Karlstad då unionen mellan Sverige och Norge upplöstes .

Vad som redan under denna tid var särskilt tydligt i hans tjänsteförhållanden var i vilken utsträckning han användes för särskilda uppdrag. En minnesbok skriven av amiral Otto Lybeck nämner hans "ovanliga arbetsförmåga, skicklighet i yrket och gemytlig förmåga att samarbeta med andra samt hans många idéer". Främst nämns hans arbete med militär kustgeografi , varifrån han fördes till idén om ett övervaknings- och signalsystem som skulle fungera längs hela den svenska kusten, senare kallat kustsignalväsendet . Denna skapelse av von Krusenstierna ritades av honom under hans tjänstgöring kring sekelskiftet i lotsstyrelsen. Därutöver deltog han som sekreterare, sakkunnig eller nämndeman i utredningar rörande taktik och signalbok för marinen, internationell signalbok, värnpliktsföreskrifter, föreskrifter för Sjöingenjörkåren ( Mariningenjörkåren ), föreskrifter för Kustartilleriet , föreskrifter för svenska marinen m.m.

1906 lämnade von Krusenstierna Sjöstaben för en period av tio år, under vilken han anförtroddes andra uppdrag och befattningar. Från 1906 till 1909 tjänstgjorde han som chef för marindepartementets militärkontor ( Sjöförsvarsdepartementets kommandoexpedition ) och sedan som stabschef för inspektören för marinens övningar till sjöss , ett kontor som senare motsvarade flaggkaptenens ämbete . chefen för kustflottan . Han befordrades till befälhavare 1909. När marinministerbytet 1910 skedde inom konteramiral Arvid Lindmans första kabinett, blev han marinminister och chef för marindepartementet den 10 juni 1910 (efter Carl August ). Ehrensvärd ), och därmed återförenades han i regeringen med sin äldste och bästa vän. Efter regeringens avgång 1911 återvände von Krusenstierna till inspektören för marinens övningar till sjöss och tjänstgjorde 1912 och 1913 som flaggkapten ombord på kustförsvarsfartygen Oden , Äran och Oscar II , varvid han befordrades till kapten i 1912.

första världskrigets utbrott mobiliserades flottan och von Krusenstierna fick i uppdrag att leda en av dess kustförsvarsfartygsdivisioner mellan 1914 och 1916 med konteramiral Wilhelm Dyrssen som inspektör för marinens övningar till sjöss. Under denna tid kallades han även av dåvarande sjöministern Dan Broström till uppdraget att som förste militärexpert delta i marindepartementet med utarbetande av en proposition till 1914 års riksdag angående ny försvarsordning. . Neutralitetsskyddsstyrkan fortsatte och von Krusenstierna stannade med sin division vid olika svenska kustlinjer i Östersjön och Bottenviken . 1916 avgick dåvarande chefen för sjöstaben , viceamiral Ludvig Sidner, och till hans efterträdare utsågs von Krusenstierna, som samtidigt utnämndes till konteramiral. Därmed övertog han sitt viktigaste ämbete, som han behöll till sin pensionering 1927.

När han tillträdde var det mitt under första världskriget och den svenska marinen var fortfarande mobiliserad som en neutralitetsskyddsstyrka, vilket orsakade ett mycket spänt jobb för Sjöstaben. Den ena omfattande utredningen eller förslaget efter det andra följde, allt till följd av eller i samband med slutet och efterdyningarna av första världskriget, nedmonteringen av neutralitetsskyddsstyrkan och demobiliseringen av flottan, organisationen 1917 av Svenska Marinflyget. ( Marinens Flygväsende ), 1919 års riksdagsbeslut om sammanslagning av försvarsdepartementen, 1919 års sjöförberedelse – under ledning av viceamiral Gustaf Dyrssen – angående Svenska flottans organisation, Sveriges anslutning till Nationernas Förbund , verksamheten bl.a. försvarsrevisionen 1919–1923, 1920 och 1926 års utredningar av centralförsvarsförvaltningen och Försvarsmaktens överbefäl samt de båda propositionerna 1924 och 1925 om det svenska försvarets organisation. Personligen ledde von Krusenstierna en utredning om militärtjänstgöringen vid örlogsstationerna och lade som chef för marinstaben sista handen vid omläggningen av det marina utbildningsväsendet, som leddes av en omfattande rapport av viceamiral Carl Alarik Wachtmeister. och andra experter, utfördes 1924 och efterföljande år. Också krävande arbete för Sjöstaben, när det gällde att få ordning på 1925 års Sjöorder. Med denna sjöordning, varigenom von Krusenstierna med egna ord hänvisade till sjöstyrkornas principiella sammansättning och det reguljära kustförsvarets organisation, följde också den sjöplan, som 1927 lades fram för riksdagen och som fastställde riktlinjer för marinstyrkornas omfattning, örlogsfartygens livslängd, det resulterande årliga behovet av ersättningsbyggnad och därmed det matematiskt följande årliga förhållandet för kostnader. Nämnda marinplan byggde på ett betänkande av särskilda sakkunniga, vilka förordnades 1925 och som omfattade, personligen tillkallade, såväl chefen för marinstaben som chefen för Kungliga Sjömaterielverket . 1925 ledde von Krusenstierna även den stora övningen av Kustflottan i Östersjön från 10 augusti till 17 augusti.

Rpensionering

von Krusenstierna stannade kvar i örlogsreserven tills han fyllde sjuttio år 1932. Efter att ha lämnat marinstaben och tjänsten fortsatte han och med aldrig sviktande intresse för marinens frågor och skrev uppsatser i tidningar och tidskrifter samt i publikationer utgiven av Marinlitteraturföreningen. Dessutom var han mycket intresserad av historiska frågor, främst sjöfartshistoria, men även andra. Tillsammans med Gustaf af Klint gav von Krusenstierna ut Ny internationell signalbok (1902). Han har också publicerat Likheter och olikheter mellan sjökriget på innanhaven och på oceanerna ( 1930). Efter sin pensionering från flottan spelade han även en roll som ledamot av Krigshovrätten 1930 till 1932. Bohusläns skrå i Stockholm hade honom som ordförande från årsmötet i maj 1911 till sin död den 30 oktober 1933.

Privatliv

von Krusenstierna ägde en villa i trädgårdsstaden Äppelviken i Bromma , Stockholm. Han var aldrig gift .

Död

von Krusenstierna avled den 30 oktober 1933 i Skeppsholms församling i Stockholm på grund av åderförkalkning . Han begravdes den 10 november 1933 på Galärvarvskyrkogården i Stockholm.

Datum för rang

• 18 oktober 1882 – Underlöjtnant
• 29 april 1887 – Underlöjtnant
• 10 augusti 1892 – Löjtnant
• 31 oktober 1903 – Kommendörlöjtnant
• 22 januari 1909 – Befälhavare
• 1 april 1912 – Kapten
• 27 juni 1916 – konteramiral
• 22 juni 1923 – Viceamiral
• 1 april 1927 – Amiral

Utmärkelser och dekorationer

svenska

• Kommendör Storkorset av Svärdsorden (6 juni 1923)
• Befälhavare 1:a klass av Svärdorden (6 juni 1911)
• Riddare 1:a klass av svärdsorden (1 december 1902)
• Riddare 1:a klass av Vasaorden (21 januari 1904)
• Riddare av polarstjärneorden (6 november 1905)

Utländsk

• Storkorset för sjöförtjänstkorset (22 januari 1924)
• Storofficer av Italiens kronoorden (7 juli 1913)
• Riddare av Italiens kronoorden (16 februari 1893)
• Kommendör 1:a klass av Dannebrogsorden (21 juli 1913)
• Befälhavare för Hederslegionen (29 augusti 1922)
• Officer av hederslegionen (1908)
• Riddare 2:a klass av Kronoorden med stjärna (2 september 1913)
• Riddare 2:a klass av Saint Anna-orden (1908)
• Riddare 3:e klass av Röda örnorden (augusti 1908)
• 5:e klass av Thailands kronoorden (18 november 1884)

Högsta betyg

• Ledamot av Kungliga Sjövetenskapsföreningen (1897)
• Hedersledamot i Kungliga Sjövetenskapsföreningen (1910)
• Ledamot av Kungliga Krigsvetenskapsakademien (1905)
• President för Kungliga Krigsvetenskapsakademien (1927–1929)

Bibliografi

•   Krusenstierna, Henning von; Klint, Gustaf af, red. (1902). Internationell signalbok: 1902 : enligt nådigt uppdrag (in Swedish). Stockholm: Norstedt. SELIBR 8223792 .
•   Krusenstierna, Henning von (1914). Flottan och näringarna (på svenska). Stockholm. SELIBR 3193332 .
•   Krusenstierna, Henning von (1930). Likheter och olikheter mellan sjökriget på innanhaven och på oceanerna . Marinlitteraturföreningen, 0348-2405 ; 33 (på svenska). Stockholm: Marinlitteraturföreningens förlag. SELIBR 1339643 .

externa länkar

• Artikel på Svenskt biografiskt lexikon (på svenska)