Halmstad Bolmen Järnväg

Ryabergs station, 1940-tal

Halmstad Bolmen Järnväg ( svenska : Halmstad–Bolmens Järnväg, HBJ ) var en 64 km ( 40 miles) lång smalspårig järnvägslinje från Halmstad till Bolmen i Hallands län . Den hade en tjocklek på 1 067 mm ( 3 ft 6 tum ).

Historia

Handelskammaren i Halmstadt anlitade civilingenjörskårens kapten Wilhelm Gagner att lämna en kostnadsuppskattning för att bygga en järnväg från ändstationen Vislanda–Bolmens Järnväg (ViBJ) i Bolmen till Halmstad. Han jämförde två alternativa vägar, den ena via Skeen och den andra över Fettjesund.

Under ett möte den 28 augusti 1885 i Halmstad föreslog han att en järnväg skulle kunna byggas till en kostnad av 1 499 miljoner svenska kronor . Intresset för att bygga en linje uppmärksammades och många församlingar tänkte satsa. Den 28 oktober 1885 investerade fullmäktige i Halmstad 200 000 kronor. Vid nästa möte den 27 november 1885 tillsattes en kommitté och en tillfällig förvaltningsstyrelse tillsattes. Lokalpolitikern Landshövding Carl Nordenfalk, Friherre DE Stjerncrona samt markägaren och riksdagsmannen Ivar Lyttkens från Skedala och AL Apelstam, N. Lundell, CF von Sydow, AE Pihl, CG Löfström, G. Bengtsson och C. Leander Larsson sökte för en koncession för en järnvägslinje som korsar Fettjesund till en kostnadsuppskattning av 1 441 miljoner kronor. Koncessionen beviljades den 6 maj 1886.

Halmstad–Bolmens Järnvägsaktiebolag

Halmstad –Bolmens Järnvägsaktiebolag bildades den 4 december 1886 med Carl Nordenfalk, Ivar Lyttkens, köpman AE Pihl och köpman Anders L. Apelstam, CL Larsson i Älmån, bankman CG Löfström och pastor L Wickelgren i styrelsen.

Carl Johan Jehander, även känd som svensk järnvägskung ( "Järnvägskungen" ), valdes till generalentreprenör till ett värde av 1,29 miljoner kronor. Mätningen av banan påbörjades den 30 april 1887. Den 12 juni 1887 hölls den banbrytande ceremonin nära Skedala. Man planerade att ansluta järnvägen till linjen Halmstad–Nässjö Järnvägsaktiebolag , som trafikerade linjen från Halmstad till Nässjö, som hade öppnats 1882.

Halmstad Östra station

HBJ beslutade att bygga en egen station Halmstad Östra. Den 24 augusti 1889 skruvades de två järnvägslinjerna ihop. Sommaren 1889 godkändes järnvägen från Halmstad till Skedala för kollektivtrafik. Resten från Skedala till Bolmen invigdes den 4 november 1889.

Svensk Järnvägsstatistik visar kostnaden för att bygga banan till 1.719.976 kronor. Rälsen byggdes av stål och hade en nominell lastkapacitet på 17,2 kg/m. Den maximala lutning var 17 ‰ och minsta radie 300 meter. Maxhastigheten sattes till 35 km/h (22 mph).

Drift

Ett rundhus med åtta spår och ett vändbord med en diameter på 8 m (26 fot) byggdes i Halmsted söder om stationshuset. Det anslutna underhållsvarvet användes fram till 1927. Därefter underhölls den rullande materielen av Halmstad–Nässjö Järnvägsaktiebolag (HNJ) . I Bolmen byggdes en tvåspårig lokstall och den 9 m långa skivspelaren av ViBJ användes.

Med tiden genomfördes vissa förbättringar: Tre broar byggdes om 1905, och rälsen ersattes av tyngre räls med en kapacitet på 24,8 kg/m mellan 1910 och 1921. Tre stationer renoverades mellan 1920 och 1924. Banan förbättrades mellan 1916 och 1925 på sin högsta punkt nära Nannarp.

Rullande lager

Lok nr 4 Halmstad–Bolmens Järnväg före leverans

Följande rullande materiel användes:

Ånglok, järnvägstraktorer, järnvägsvagnar och bussar

Nej	namn	Typ	Yxor	Byggare	År av konstruktion	Kommentarer
1	HALMSTAD	Tankmotor	Ct	Nydqvist och Holm, Trollhättan	251 1887	1947: SJ K3t 4050 , 1954 skrotad
2	NORDENFALK	Tankmotor	Ct	Nydqvist och Holm, Trollhättan	252 1888	1933 skrotat
3	LIDHULT	Tankmotor	Ct	Nydqvist och Holm, Trollhättan	253 1888	1947: SJ K3t 4051 , 1956 skrotad
4	LÄRKAN	Tankmotor	A 1 t	Nydqvist och Holm, Trollhättan	261 1889	med hytt för passagerare och bagage, 1933 skrotad
5	HALLAND	Tankmotor	Ct	Nydqvist och Holm, Trollhättan	405 1895	1934 skrotat
6		Tankmotor	1' C t	Nydqvist och Holm, Trollhättan	670 1902	1947: SJ S10t 4052 , 1957 skrotad
7		Tankmotor	1' C 1't	Henschel , Kassel	17826 1920	1947: SJ S3t 4053 , 1966 skrotad
11		Lokomotor	B	Bjurström AB Slipmaterial, Västervik	76 1930	1947: SJ Zt 197 , 1967 skrotas
20		Diesel järnvägsvagn	(1A)' (A1)'	Hilding Carlsson, Umeå	1937	1947: SJ Yot 630 , 1960 skrotas
21		Diesel järnvägsvagn	(1A)' (A1)'	Hilding Carlsson, Umeå	1938	1947: SJ Yot 631 , 1960 skrotas
22		Diesel järnvägsvagn	(1A)' (A1)'	Hilding Carlsson, Umeå	1944	1947: SJ Yot 632 , 1964 skrotas
23		Diesel järnvägsvagn	(1A)' (A1)'	Hilding Carlsson, Umeå	1946	1947: SJ Yot 633 , 1965 skrotas
101		Tränare	2' 2'	Hilding Carlsson, Umeå	1939	1947: SJ UDFot 1648 , 1965 skrotat
103		Tränare	2' 2'	Hilding Carlsson, Umeå	1945	1947: SJ UCFo2t 1649 , 1957 skrotas

Sju personvagnar och två kombinerade bagage- och postvagnar med vardera två axlar samt 56 godsvagnar inköptes. Den rullande materielen ökade med tiden: slutligen ägde HBJ 7 personbilar med två axlar vardera, 3 personbilar med boggier och 3 kombinerade bagage- och postvagnar samt 116 godsvagnar med vardera två axlar och 6 godsvagnar med boggier.

Järnvägsspår från Åsen till Unnen

Villkoren för koncessionen krävde att man byggde en järnvägslinje från Åsen till sjön Unnen. Detta blev klart 1895.

Die Gesellschaft war mit einem Antrag auf die Verschiebung des Baus dieser Nebenstrecke auf einen späteren Zeitpunkt erfolgreich.

Carl Johan Jehander, generalentreprenör för att bygga linjen från Halmstad till Bolmen, ägde en ångsåg, som hade byggts 1888 i Lidhult. Han köpte den 16 juni 1893 ca. 0,59 hektar mark för 400 kronor vid Unnen-sjön, för att bygga sin egen järnvägsstation.

Karta med spår från Åsen till Unnen (1893)

Marken för järnvägen från Åsen till Unnen ägdes 1893 av järnvägsbolaget mot betalning av ersättning. Bygget av banan kostade 24 000 kronor. Den var 2,5 km (1,5 miles) lång och användes av två tåg per dag för att transportera gods och passagerare från ångfartygen Vega eller Freya , som korsade sjön till Södra Unnaryd .

Jehander flyttade sitt sågverk till sjön Unnen, när järnvägslinjen stod klar 1895. Den var strategiskt placerad för att skaffa stockar genom att forsränna över sjön, och för att transportera bort sågat virke med järnvägen. I november 1896 sålde han sågverket till timmerhandlaren August Persson, som redan ägde flera ångsågar. Han sysselsatte ca. 50 arbetare och flyttade med sin familj från Älmås till de nya bruken den 5 november 1897. Den 14 november 1898 flyttade han huvudkontoret till Yttra Röshult.

Under första världskriget minskade exporten av sågade trävaror, vilket påverkade den samlade träindustrin i Sverige. Så bildade August Persson ett åkeri och sålde sitt sågverk. Virkestransporterna minskade på denna linje och upphörde 1939. Sågbruksägaren Frans Andersson vädjade till statsminister Per Albin Hanssons regering att hålla banan i drift. Regeringen beslöt dock 1940 att stänga banan och demontera banan för skrot. Dammen över sjön lämnades på plats, så att sågverksägaren kunde bygga en väg för tunga lastbilar. Järnvägsbanan från Åsen till Unnen lades ner i oktober 1941. Statens Järnvägar övertog Halmstad–Bolmens Jernvägsaktiebolag den 1 juli 1947. Marken såldes därefter till stationsmästare Anders Lindqvist från Oskarström den 26 maj 1948.

Statligt ägande

I maj 1939 beslutade regeringen att slå samman det svenska järnvägsnätet. Det statliga järnvägskontoret ( svenska : Kungliga Järnvägsstyrelsens ) fick i uppdrag att förhandla om det frivilliga övertagandet med de privata järnvägsföretagen. Förhandlingarna med HBJ inleddes 1995 efter andra världskrigets slut. Dessa resulterade i försäljningen av HBJ och dess integration i Statens Järnvägar (SJ) den 1 juli 1947.

Avveckling

Bron över Fettjesund används nu som cykelbana

På grund av nedgång i trafiken upphörde driften mellan Halmstad och Bygget. I oktober 1966 togs resten av banan ur bruk.

externa länkar

• Rolf Sten. "HBJ, Halmstad–Bolmens Järnväg" (på svenska) . Hämtad 2015-02-01 .
• "Res med HBJ" (på svenska) . Hämtad 2015-02-04 .
• YouTube-video: Halmstad Bolmens järnväg 1947