Haiku på engelska

En haiku på engelska är en engelskspråkig dikt skriven i den japanska poesistilen känd som haiku , som korrelerar de två språken. Graden i vilken haiku på engelska liknar klassisk japansk haiku varierar, men många av dessa dikter bygger på korta, koncisa formuleringar och en referens till årstiderna.

Den första haiku skriven på engelska är från slutet av 1800-talet, influerad av engelska översättningar av traditionell japansk haiku. Många välkända engelskspråkiga poeter har skrivit vad de kallade "haiku", även om definitioner av genren har varit omtvistade. Haiku har också visat sig populär i engelskspråkiga skolor som ett sätt att uppmuntra uppskattning och skrivande av poesi.

Typiska egenskaper

"Haiku" på engelska är en term som ibland löst tillämpas på alla korta impressionistiska dikter, men det finns vissa egenskaper som vanligtvis förknippas med genren:

  • fokus på naturen eller årstiderna
  • en uppdelning i två asymmetriska sektioner som sammanställer två ämnen (t.ex. något naturligt och något mänskligt gjort, två oväntat lika saker, etc.)
  • en kontemplativ eller vemodig ton och en impressionistisk korthet
  • inga överflödiga ord, men undviker syntaxen " telegramstil ".
  • betoning på bildspråk framför exponering
  • undvikande av metaforer och liknelser
  • icke-rimande repliker

Några ytterligare egenskaper är särskilt förknippade med engelskspråkig haiku (i motsats till japanskspråkig haiku):

  • ett treradigt format med 17 stavelser ordnade i ett 5–7–5 mönster. Emellertid arbetar många samtida haikupoeter i dikter som innehåller 10 till 14 stavelser, vilket nästan ungefärligt varaktigheten av en japansk haiku. Vanligtvis är den andra raden den längsta. Vissa poeter vill att deras haiku ska uttryckas i ett andetag.
  • få eller inga skiljetecken eller versaler, förutom att nedskärningar ibland är markerade med bindestreck eller ellipser och egennamn är vanligtvis versaler.

Historia

Storbritannien och Australien

I Storbritannien tillkännagav redaktörerna för The Academy den första kända engelskspråkiga haikai -tävlingen den 8 april 1899, strax efter publiceringen av William George Astons History of Japanese Literature . Tävlingen, nummer 27 i tidningens pågående serie, drog in dussintals bidrag, och priset tilldelades R. M. Hansard:



Västanvinden viskade, Och rörde vid vårens ögonlock: Hennes ögon, Primroses.

Akademitävlingen inspirerade andra experiment med formatet . Bertram Dobell publicerade mer än ett dussin haikai i en verssamling från 1901, och 1903 publicerade en grupp Cambridge-poeter, som citerade Dobell som prejudikat, sin haikaiserie, "The Water Party". Akademiens inflytande kändes så långt borta som i Australien, där redaktör Alfred Stephens inspirerades att genomföra en liknande tävling på sidorna av The Bulletin . Priset för denna (möjligen första australiska) haikutävling gick till Robert Crawford .

amerikanska författare

I USA publicerade Yone Noguchi "A Proposal to American Poets" i The Reader Magazine i februari 1904, och gav en kort beskrivning av hans egna engelska hokku- insatser och avslutade med uppmaningen: "Bed, du provar japanska Hokku, min amerikanska poeter! Du säger alldeles för mycket, måste jag säga."

Ezra Pounds inflytelserika haiku-influerade dikt, " In a Station of the Metro ", publicerad 1913, har blivit allmänt betraktad [ av vem? ] som en vattendelare i etableringen av engelskspråkig haiku som litterär form.

Under Imagist- perioden publicerade ett antal mainstream-poeter, inklusive Amy Lowell , Richard Aldington och Lewis Grandison Alexander , vad som allmänt kallades hokku . Deras ansträngningar uppmuntrades aktivt av Noguchi , som publicerade sin egen volym av engelskspråkiga japanska Hokkus 1920.

Väckelse efter kriget

Under Beat-perioden komponerades original haiku av Gary Snyder , Jack Kerouac , Richard Wright och James W. Hackett . Wright komponerade cirka 4 000 haiku (mest med 5-7-5 stavelsestruktur).



Whitecaps on the bay: En trasig skylt som smäller i aprilvinden.

— Richard Wright, samlad i Haiku: This Other World , 1998

Den första engelskspråkiga haikugruppen i Amerika, grundad 1956, var Writers' Roundtable i Los Altos, Kalifornien , under ledning av Helen Stiles Chenoweth. Haiku Society of America grundades 1968 och började publicera sin tidskrift Frogpond 1978.

grundades tidskriften American Haiku i Platteville, Wisconsin, redigerad av europeisk-amerikanerna James Bull och Donald Eulert. Bland bidragsgivare till det första numret var poeterna James W. Hackett , O Mabson Southard och Nick Virgilio . I det andra numret av American Haiku publicerade Virgilio sin "lilja" och "bas" haiku, som blev modeller för korthet, bröt den konventionella 5-7-5 stavelseformen och pekade mot den slankare uppfattningen av haiku som skulle få fäste i efterföljande årtionden. [ citat behövs ]

American Haiku slutade publiceras 1968 och efterträddes av Modern Haiku 1969. Andra tidiga publikationer inkluderar Chenoweths antologi Borrowed Water från 1966 , med verket av Los Altos Writers' Roundtable, och tidskrifter Haiku Highlights , grundat 1965 av den europeiska författaren Jean Calerkinica. och senare övertagen av Lorraine Ellis Harr; Eric Amanns Haiku , grundad 1967; och Leroy Kantermans Haiku West grundad 1967.

Den första Haiku North America-konferensen hölls på Las Positas College i Livermore, Kalifornien , 1991, och har hållits omväxlande år sedan dess. American Haiku Archives, det största offentliga arkivet av haiku-relaterat material utanför Japan, grundades 1996. Det är inrymt på California State Library i Sacramento, Kalifornien , och inkluderar de officiella arkiven för Haiku Society of America. .

Viktiga bidragsgivare till amerikansk haiku har inkluderat Lee Gurga , Jim Kacian , Elizabeth Searle Lamb , Raymond Roseliep , Marlene Mountain , Alan Pizzarelli , Alexis Rotella , George Swede och Michael Dylan Welch.

Varierande former

Även om majoriteten av haiku som publiceras på engelska är tre rader långa förekommer även varianter.

En linje

Den vanligaste varianten från treradsstandarden är en linje, ibland kallad monoku . Det dök upp från att vara mer än ett enstaka undantag under slutet av 1970-talet. Den enradiga formen, baserad på en analogi med den enradiga vertikala kolumnen där japansk haiku ofta trycks, gavs legitimitet huvudsakligen av tre personer:

  • Marlene Mountain var en av de första engelskspråkiga haikupoeterna som skrev haiku regelbundet i en enda horisontell linje.
  • Hiroaki Sato översatte japansk haiku till en rad på engelska.
  • Matsuo Allard skrev uppsatser till dess fördel och publicerade flera tidskrifter och kapitelböcker som ägnas åt formen, förutom att öva den.

Enrads haiku innehåller vanligtvis färre än sjutton stavelser. [ citat behövs ] En caesura (paus) kan vara lämplig, dikterad av sinnes- eller talrytm (efter den japanska traditionen av ett avbrott, markerat av Kireji ), och vanligtvis lite eller ingen interpunktion. Denna form användes av John Wills och har på senare tid praktiserats av poeter som M. Kettner, Janice Bostok, Jim Kacian , Chris Gordon, Eve Luckring, Scott Metz, Stuart Quine, John Barlow och många andra.

en istapp månen som driver genom den

— Matsuo Allard, Bird Day Afternoon, High/Coo Press, 1978

Den enradiga formen kan skapa en mängd tvetydigheter som möjliggör flera avläsningar av samma haiku. En variant av formatet bryter linjen vid caesuran eller pausen.

Ett ord

Ett enda ord kan ibland påstås vara en haiku:

tundra

— Cor van den Heuvel, fönsterspolarens hink, 1963 (enbart tryckt på en annars tom sida)

Fyra eller fler rader

Haiku på fyra rader (ibland känd som haiqua ) eller längre har skrivits, några av dem "vertikal haiku" med bara ett ord eller två per rad, som efterliknar den vertikala tryckta formen av japansk haiku.





under löv mögel sten cool sten

— Marlene Wills, det gamla plåttaket, 1976

Cirkel

Haiku har också dykt upp i cirkulär form (ibland känd som cirku ) där dikten inte har någon fast start- eller slutpunkt.

Fast form

I "zip"-formen som utvecklats av John Carley, presenteras en haiku med 15 stavelser över två rader, som var och en innehåller en inre caesura representerad av ett dubbelrum.

bojade upp på stigande tidvatten
en flotta av huvudbrädor slå i väggen
— John Carley, Magma nr 19, 2001

En haiku med fast form på 5-3-5 stavelser (eller 3-5-3 ord) är ibland känd som en lune .

Publikationer i Nordamerika

De ledande engelskspråkiga haikutidskrifterna som publicerats i USA inkluderar Modern Haiku , Frogpond (utgiven av Haiku Society of America), Mayfly (grundad av Randy och Shirley Brooks 1986), Acorn (grundad av AC Missias 1998), Bottle Rockets (grundat av Stanford M. Forrester), The Heron's Nest (grundat av Christopher Herold 1999, publicerat online med en årlig tryckt) och Tinywords (grundad av Dylan F. Tweney 2001). Några betydande nedlagda publikationer inkluderar Brysselkål (redigerad från 1988 till 1995 av Francine Porad), Woodnotes (redigerad från 1989 till 1997 av Michael Dylan Welch), Hal Roth's Wind Chimes , Wisteria och Moonset (redigerad från 2005 till 2009 av en'ya) (Andja Petrović)). Den största utgivaren av haikuböcker i Nordamerika är Jim Kacians Red Moon Press. Andra anmärkningsvärda amerikanska förlag av haikuböcker inkluderar Press Here, Bottle Rockets Press, Brooks Books och Turtle Light Press.

Publikationer i andra engelsktalande länder

I Storbritannien inkluderar ledande publikationer Presence (tidigare Haiku Presence ), som under många år redigerades av Martin Lucas och nu redigeras av Ian Storr, och Blithe Spirit , utgiven av British Haiku Society och namngiven efter Reginald Horace Blyth. . I Irland publicerades tjugo nummer av Haiku Spirit redigerad av Jim Norton mellan 1995 och 2000, och Shamrock , en onlinetidskrift redigerad av Anatoly Kudryavitsky , har publicerat internationell haiku på engelska sedan 2007. I Australien har tjugo nummer av Yellow Moon , en litterär tidskrift för författare av haiku och andra verser, publicerades mellan 1997 och 2006 (nummer 1-8 redigerades av Patricia Kelsall; nummer 9-20 av Beverley George). Numera publiceras Paper Wasp i Australien , Kokako i Nya Zeeland och Chrysanthemum (tvåspråkig tyska/engelska) i Tyskland och Österrike. Två andra online engelskspråkiga haikutidskrifter grundade utanför Nordamerika, A Hundred Gourds och Notes from the Gean , är nu nedlagda. John Barlow's Snapshot Press är en anmärkningsvärd brittisk utgivare av haikuböcker. The World Haiku Club ger ut The World Haiku Review .

Internationella webbplatser har utvecklats för publicering av haiku på engelska inklusive: The Living Haiku Anthology ; The Living Senryu Anthology , Under the Basho , Failed Haiku och Wales Haiku Journal . Dessutom tillhandahåller personliga webbplatser som Michael Dylan Welchs Graceguts omfattande haikuresurser med essäer, recensioner och dikter.

Anmärkningsvärda engelskspråkiga haikupoeter

Se även

Anteckningar

Referenser

Vidare läsning

Antologier

  • Global Haiku . Eds. George Swede och Randy Brooks. IRON Press, 2000.
  • Haiku 21 . Eds. Lee Gurga och Scott Metz. Modern Haiku Press, 2011.
  • Haiku-antologin . Ed. Cor van den Heuvel. Anchor Books, 1974
  • Haiku-antologin . 2:a uppl. Ed. Cor van den Heuvel. Simon & Schuster, 1986.
  • Haiku-antologin . 3:e uppl. Ed. Cor van den Heuvel. WW Norton, 1999.
  • Haiku på engelska . Eds. Jim Kacian, Philip Rowland och Allan Burns. WW Norton, 2013.
  • Haiku ögonblick . Ed. Bruce Ross. Charles E. Tuttle Co., 1993.
  • San Francisco Haiku-antologin . Eds. Jerry Ball, Garry Gay och Tom Tico. Smythe-Waithe Press, 1992.
  • Den osopade vägen . Eds. John Brandi och Dennis Maloney. White Pine Press, 2005.
  • Where the River Goes: The Nature Tradition in English-Language Haiku . Ed. Allan Burns. Snapshot Press, 2013.

Tidskrifter

Arkiv

Tekniker och papper

Hämtad från " https://en.wikipedia.org/w/index.php?title=Haiku_in_English&oldid=1129330101 "